Analog fotografering.

Produkter
(logga in för att koppla)

Fotosmurfen

Well-known member
Jag är 73 år.Har fotograferat sedan jag var 16 år analogt tills
2014 då jag gick över till digitalt.
För ca 5 månader kände jag att det helt enkelt var för lätt att fotografer med digitalt. Jag ser inte längre
ljuset hur det faller.
Jag har kvar mina Leica M kameror Nikon F2 och Nikon F3.
För 3 veckor sedan köpte jag en analog Olympus Pen F.
Då fick jag tillbaka fotointresset igen. Använder lös
exponeringsmätare..
Är det någon annan som känner samma.
Ferenc Szeplaky
 

fotobollfoto

Well-known member
Jag är 55. Har fotat till och från sedan jag var 7. Blev systemkameradigital 2010.
Har kvar min Agfa Isola, min Zeiss Ikon Contessa och min Minolta SRT 101.
Men nej, jag längtar inte tillbaka till analog teknik, även om jag ibland kan sakna stunderna i mörkrummet vid förstoringsapparaten.
 

jag&bilden

Well-known member
Jag har tagit upp det analoga igen med Nikon F3 och en mellanformat RB67.
Det sänker farten, ställer krav på närvaron och kompositionen, speciellt när det gäller 6x7 som jag aldrig fotograferat tidigare med.
Även om jag växte upp med småbild och har fotat väldigt länge var mellanformat inget jag testat.

Jag känner mig väldigt trygg i det analoga och det låter mig se mera av ögonblicken jag fångar.
 

Canalog

Well-known member
Det sänker farten, ställer krav på närvaron och kompositionen, speciellt när det gäller 6x7 som jag aldrig fotograferat tidigare med.
Även om jag växte upp med småbild och har fotat väldigt länge var mellanformat inget jag testat.

Jag känner mig väldigt trygg i det analoga och det låter mig se mera av ögonblicken jag fångar.
Jag håller med Petter - även om jag inte har provat mellanformat, men dels att friska upp ens analogfotokunskaper sedan 60- och 70tal, dels att det tekniska med analoga kameror och objektiv intresserar mig.

Att man dessutom bara har 36 (el24) bilder på en rulle får mig att ”planera” varje bild noggrannare!
 

Fotosmurfen

Well-known member
Analog fotografering

Vill tillägga att med lös exponeringsmätare ser jag ljus och
skuggor mycket bättre.
Efter framkallning av filmen scannar jag in bilderna
och beställer bilder på nätet. Har en fototidning på
nätet som mest består av analoga bilder.

www.photoferenc.se
 

Sten-Åke Sändh

Well-known member
Jag är 73 år.Har fotograferat sedan jag var 16 år analogt tills
2014 då jag gick över till digitalt.
För ca 5 månader kände jag att det helt enkelt var för lätt att fotografer med digitalt. Jag ser inte längre
ljuset hur det faller.
Jag har kvar mina Leica M kameror Nikon F2 och Nikon F3.
För 3 veckor sedan köpte jag en analog Olympus Pen F.
Då fick jag tillbaka fotointresset igen. Använder lös
exponeringsmätare..
Är det någon annan som känner samma.
Ferenc Szeplaky
Ferenc, jag fyller 70 i veckan och har plåtat ungefär lika länge som du och jag kan känna som du ibland jag med men jag drar inte fullt ut samma slutsatser.

Det är ju verkligen sant det du säger att väldigt mycket blivit allt lättare att fotografera med de nya kamerorna. Exempelvis har autofokusen blivit så bra i en del kameror att det nästan bara är att sikta och trycka av. Man får många fler möjligheter nu - även med krävande motiv - att fånga en bild med nära nog perfekt teknisk kvalitet även i sämre ljus - men blev det för lätt? Märklig fråga idag när många inget hellre vill än att det ska bli ännu lägre trösklar för att kunna använda exv. systemkameror - lika låga som med mobiler kanske. Misslyckas man ändå, så kan man ofta rädda skivan i efterhand med efterbehandling i någon fantastisk mjukvara.

Det jag undrar Ferenc är om inte en del som känner så ändå kan fortsätta digitalt. Man kan ju exv. sätta sina gamla manuella analoga objektiv utan autofokus på nya kamerahus och utnyttja exv. de nya fokushjälpmedlen men ändå fotografera i huvudsak med analoga handgrepp. Är lösningen verkligen att kasta ut hela barnet med badvattnet? Själv tycker jag det ibland är kul att köra med manuella objektiv på moderna digitala systemkamerahus (om man kör M- eller A-läge) och jag tycker inte det är någon större skillnad i handhavande mot att sätta samma objektiv på mitt gamla Pentax ME-hus för även det hade tidsautomatik faktiskt.

Där jag drar min gräns är att aldrig någonsin använda film igen. Det var verkligen dyrt med dia och ramar, meckigt om vi pratar svartvit egen framkallning eller dia med ramning, hade långsam och ofta bristfällig feedback (då ingen EXIF fanns) och pratar vi dia så vet ju vi som nu drabbats av det mediets dåliga beständighet och kvalitetsförluster över tid. Men även usla dian kan räddas med digital efterbehandling (utan det hade mina dian legat på soptippen nu) även om det i allmänhet är det enklaste att rädda de bilder man vill för en medellång framtid på säg 100 år genom att skriva ut dem själv med pigmentbläckskrivare.

Även om en del faktiskt fortfarande tar bilder med film så landar en del av dessa ändå i en digitalisering ibland om man vill skriva ut hos någon printtjänst. Men foto handlar ju ytterst om fotoglädje och var och en bör ju välja det som ger störst glädje för det är väl ändå det som är meningen med foto som hobby. Trivs man inte med det digitala så finns det ju som väl fortfarande alternativ och filmen verkar ju lyckligtvis ha hittat en ny nivå där den verkar kunna överleva ett bra tag till i viss symbios med det digitala.
 

Fotosmurfen

Well-known member
Analog fotografering

Jag kommer att på sikt köpa en Fuji Pro 3.
Den är väldigt lik en analog kamera. Jag har Olympus ,Leica M, Leica R och Nikon objektiv till dem.



Ferenc, jag fyller 70 i veckan och har plåtat ungefär lika länge som du och jag kan känna som du ibland jag med men jag drar inte fullt ut samma slutsatser.

Det är ju verkligen sant det du säger att väldigt mycket blivit allt lättare att fotografera med de nya kamerorna. Exempelvis har autofokusen blivit så bra i en del kameror att det nästan bara är att sikta och trycka av. Man får många fler möjligheter nu - även med krävande motiv - att fånga en bild med nära nog perfekt teknisk kvalitet även i sämre ljus - men blev det för lätt? Märklig fråga idag när många inget hellre vill än att det ska bli ännu lägre trösklar för att kunna använda exv. systemkameror - lika låga som med mobiler kanske. Misslyckas man ändå, så kan man ofta rädda skivan i efterhand med efterbehandling i någon fantastisk mjukvara.

Det jag undrar Ferenc är om inte en del som känner så ändå kan fortsätta digitalt. Man kan ju exv. sätta sina gamla manuella analoga objektiv utan autofokus på nya kamerahus och utnyttja exv. de nya fokushjälpmedlen men ändå fotografera i huvudsak med analoga handgrepp. Är lösningen verkligen att kasta ut hela barnet med badvattnet? Själv tycker jag det ibland är kul att köra med manuella objektiv på moderna digitala systemkamerahus (om man kör M- eller A-läge) och jag tycker inte det är någon större skillnad i handhavande mot att sätta samma objektiv på mitt gamla Pentax ME-hus för även det hade tidsautomatik faktiskt.

Där jag drar min gräns är att aldrig någonsin använda film igen. Det var verkligen dyrt med dia och ramar, meckigt om vi pratar svartvit egen framkallning eller dia med ramning, hade långsam och ofta bristfällig feedback (då ingen EXIF fanns) och pratar vi dia så vet ju vi som nu drabbats av det mediets dåliga beständighet och kvalitetsförluster över tid. Men även usla dian kan räddas med digital efterbehandling (utan det hade mina dian legat på soptippen nu) även om det i allmänhet är det enklaste att rädda de bilder man vill för en medellång framtid på säg 100 år genom att skriva ut dem själv med pigmentbläckskrivare.

Även om en del faktiskt fortfarande tar bilder med film så landar en del av dessa ändå i en digitalisering ibland om man vill skriva ut hos någon printtjänst. Men foto handlar ju ytterst om fotoglädje och var och en bör ju välja det som ger störst glädje för det är väl ändå det som är meningen med foto som hobby. Trivs man inte med det digitala så finns det ju som väl fortfarande alternativ och filmen verkar ju lyckligtvis ha hittat en ny nivå där den verkar kunna överleva ett bra tag till i viss symbios med det digitala.
 

Ventures

Well-known member
Tidigare hade vi bara film. Idag kan vi välja att fota digitalt ena dagen och analogt nästa. Eller både och. Mycket bättre, eller hur? :)
 

cardazio

Well-known member
Jag testade på analogt en tid och det var kul. Nu får prylarna ett andra liv när jag bytte till spegellöst. Hade analoga mellanformatsslutartider varit högre hade jag nog fortsatt lattja med tex min rz67.

När jag får mina helicoids och m65 förlängningsrör blir denna kombo kul (tog objektivet från min hemmabyggda storformatskamera - 70*50cm negativ). Tyvärr kan jag inte fokusera på något innan dess (240mm f5.6).

IMG_20200217_165636.jpg
 

Benganbus

Well-known member
Jag är 73 år.Har fotograferat sedan jag var 16 år analogt tills
2014 då jag gick över till digitalt.
För ca 5 månader kände jag att det helt enkelt var för lätt att fotografer med digitalt. Jag ser inte längre
ljuset hur det faller.
Jag har kvar mina Leica M kameror Nikon F2 och Nikon F3.
För 3 veckor sedan köpte jag en analog Olympus Pen F.
Då fick jag tillbaka fotointresset igen. Använder lös
exponeringsmätare..
Är det någon annan som känner samma.
Ferenc Szeplaky



Vill inte säga min ålder ;) men e i alla fall född 1940, och är inne på samma spår som du är. Men visst fotar jag digitalt då och då, och i bloggen mest med en iPhone. Men när jag skall njuta av fotograferingen, då blir det numera analogt! Slow Photography! En fotografering som känns mycket bra!
 

Rosse

Avslutat medlemskap
Jag är periodare när det kommer till analogt. Hamnar i svackor med mitt digitala fotograferande emellanåt och en bra medicin är att plocka fram de gamla filmkamerorna igen för att hitta tillbaka till kreativiteten.
Men för tillfället kör jag båda "systemen".

Min yngsta son som är 16 år fotar bara med film och sneglar inte ens åt det digitala.
Så det finns hopp inför framtiden att filmen får leva vidare med den ökande populariteten hos den yngre generationen.

Visst, det är ju betydligt lättare att köra digitalt men om man som jag fotar med långa exponeringstider, flera minuter ibland så är det väldigt opraktiskt och svårt att få till ett bra resultat med film. Har testat men gav upp.
Nog så svårt att lyckas med digitalkameran.

Olympus Pen har jag sneglat på några gånger, en speciell kamera.
Du är väl med i halfframeclub.com? Om inte, kolla in deras sida för inspiration.
Har själv precis ropat in en gammal Contax RTS med ett carl zeiss 50mm som ska provköras senare i veckan. Spännande!
På önskelistan står en Mamiya 6 för att enkelt kunna peta ner i väskan på fototuren och sedan kanske det blir en Pen F. Men först blir det till att skrapa några trisslotter :)

Mvh/ Tomas
 

Fotosmurfen

Well-known member
Analog foto

Tack för länken till
halfframeclub
Fantastisk länk.



Jag är periodare när det kommer till analogt. Hamnar i svackor med mitt digitala fotograferande emellanåt och en bra medicin är att plocka fram de gamla filmkamerorna igen för att hitta tillbaka till kreativiteten.
Men för tillfället kör jag båda "systemen".

Min yngsta son som är 16 år fotar bara med film och sneglar inte ens åt det digitala.
Så det finns hopp inför framtiden att filmen får leva vidare med den ökande populariteten hos den yngre generationen.

Visst, det är ju betydligt lättare att köra digitalt men om man som jag fotar med långa exponeringstider, flera minuter ibland så är det väldigt opraktiskt och svårt att få till ett bra resultat med film. Har testat men gav upp.
Nog så svårt att lyckas med digitalkameran.

Olympus Pen har jag sneglat på några gånger, en speciell kamera.
Du är väl med i halfframeclub.com? Om inte, kolla in deras sida för inspiration.
Har själv precis ropat in en gammal Contax RTS med ett carl zeiss 50mm som ska provköras senare i veckan. Spännande!
På önskelistan står en Mamiya 6 för att enkelt kunna peta ner i väskan på fototuren och sedan kanske det blir en Pen F. Men först blir det till att skrapa några trisslotter :)

Mvh/ Tomas
 

alf109

Well-known member
Jag tog helt klart bättre bilder när jag knallade runt med mina analoga kameror och fotade svartvit film, framkallade och skannade/gjorde egna kopior. Sedan om det beror på själva tekniken eller på att jag tog fotograferandet seriösare då låter jag vara osagt.

Men under ganska många år testade jag i perioder att plåta digitalt med dslr men gick tillbaks till det analoga då det digitala då inte kändes, för mig, som om det var på "riktigt" på samma sätt.

Nu har det under flera år blivit nästan uteslutande digitalt och mycket färg. Men idag plåtar jag mer som en sorts dagbok, jag går runt och knäpper i största allmänhet och inte med samma allvar som när jag plåtade tidigare.
 

vifra

Well-known member
Kul att vi är fler. Jag känner precis som du. Pensionär sedan några år och har funnit att analoga hantverket passar mig. Lite galet är det att jag scannar in filmen, men då det saknas utrymme för ett lab så är det så det är. Har nyss fått napp på en Hasselblad 903SWC vilket ytterligare ökar på lusten. Använder Nikon, Leica och Hasselblad.

Jag är 73 år.Har fotograferat sedan jag var 16 år analogt tills
2014 då jag gick över till digitalt.
För ca 5 månader kände jag att det helt enkelt var för lätt att fotografer med digitalt. Jag ser inte längre
ljuset hur det faller.
Jag har kvar mina Leica M kameror Nikon F2 och Nikon F3.
För 3 veckor sedan köpte jag en analog Olympus Pen F.
Då fick jag tillbaka fotointresset igen. Använder lös
exponeringsmätare..
Är det någon annan som känner samma.
Ferenc Szeplaky
 

elgenper

Well-known member
Jag (som fyller "stenkaka" i år, om någon är gammal nog att veta vad det betyder...) har alltid varit lite frågande inför påståenden att analogfoto i sig är så mycket mer "meditativt" eller "engagerande" än digitalt. Jag tror det är en sammanblandning av två olika faktorer: de flesta av oss äldre plåtare har ett förfluten med manuella analoga kameror, lösa mätare osv, kopplad till att man inte ser resultatet förrän det är för sent att göra mycket åt det. Sen får vi händerna på digitala kameror med massor av egen "intelligens", därtill gratis exponeringar och och omedelbar kontroll av bilden. Klart det är lätt att bli lite mer sorglös över det tekniska, men det beror ju knappast på upptagningstekniken i sig, utan på kamerans "utspökning" med funktioner man aldrig hade förr.

Själv hade jag analoga Leicor i åratal innan jag började med digitalt. De första diggisarna var just funktionsspäckade (för sin tid) grejor, vars gränssnitt gjorde det extra svårt att styra dem manuellt. Men sen, för tio år sen kom Leica M9, som fungerade precis som min gamla M2 (jo, tidsautomatik hade tillkommit, men det var ju ingen stor grej; lätt att koppla från). Köpte en, efter stor vånda över priset, men den är vad jag använder än i dag (kompletterad med en av de första Monochromerna), ofta med gamla objektiv från M2-tiden.

Och inte upplever jag att det är mer "slarvigt" att jobba med dem bara för att det är kisel i stället för silver som registrerar ljuset jag låter den släppa in. Förvisso gör jag lite fler exponeringar "för säkerhets skull" än med film, men aldrig utan att verkligen ha försökt hitta rätt exponering (ingen gaffling för mig!).

Däremot är den tekniska kvaliteten på bilderna i en helt annan klass än småbildsfilm gav mig; utan vidare jämförbar med mellanformat och film.

Jag ser inga skäl att längta tillbaka!
 

Gunnar-E

Well-known member
Jag gick över till den digitala tekniken 2004 och har inte längtat tillbaka till det analoga sedan dess.

Jag känner inte heller att jag blev mindre noggrann som landskapsfotograf, när gick över till den digitala tekniken. Arbetssättet är fortfarande detsamma med manuell fokusering och det manuella läget vid exponering.
Under 4 timmar, så kan det bli en 5 - 12 bilder. Förr var det för att filmen var dyr och idag för att jag inte orkar att gå igenom en massa bilder i datorn när jag kommer hem.

Under den analoga tiden, fanns det ingen plats för ett mörkrum. Det blev därför ofta dia. Bilder som blev liggande under längre perioder då jag inte orkade ta fram projektorn och duken. Sen var det inte alltid lätt att mörklägga ett rum. I dag har jag mörkrummet i datorn, så det går smidigt att arbeta med bilderna efteråt. Ett arbete jag tycker är nästan lika kul som att ta bilderna.

Det enda som är kvar från den analoga tiden, är att det är något visst med en bild som är utskrivet på ett fint papper. Den känslan vinner över en bild på en skärm, även om jag inte har några problem att njuta av en bild på en skärm.

Att det skulle finnas någon motsättning mellan analogt och digitalt, har jag aldrig förstått. Varje fotograf väljer den teknik och arbetssätt som ger den största glädjen. Oavsett teknik och arbetsätt, kan vi alla mötas kring den färdiga bilden.
 

martinot

Well-known member
Håller med vad Per Öfverbeck skrev nyss, och Sten-Åke S. tidigare i tråden.

Man kan fota långsamt, känslosamt och meditativt med manuell fokusering, manuell exponering; även om det sitter en sensor istället för film i kameran.

Fotade en del i eftermiddag med min digitala M-kamera med en Leica 35:a; grymt kul och trevlig känsla.

Sedan hade för mig inte känslan blivit bättre om jag varit tvungen att slabba med en massa kemikalier i mörkrum, eller behövt skicka iväg rullarna för framkallning.

Skulle personligen säga att en digital M-kamera är den helt perfekta kombination av det bästa mellan gammalt/nytt; foto på samma gamla lugna genomtänkta sätt som förr i tiden, men man slipper ändå de stökiga OCH TRÅKIGA icke-fotojobben (kemikalieslabb i källaren, eller skicka med postenjobb fram/tillbaka med en massa väntan, och risker med PostNord).

Har man ingen digital M-kamera så kommer en vettig Fujikamera med gammaldags reglage (vissa enklare Fujihus är inte lika bra för det) hyfsat nära upplevelsen. Fungerar (även fast kanske inte riktigt samma känsla) även att fota och fokusera manuellt med "vanliga" ordinära spegellösa kameror.

De enda kameror som jag idag använder med kemisk film och helt analog process är direktbildskameror (typ Instax och Polaroid); där slipper man både kemikalieslabb och att posta saker fram/tillbaka.
 

sodeto

Member
Jag läste igenom den här tråden och känner igen mej flera gånger. Fotograferade mycket på 80 och 90 talen. Sedan kom digitalhysterin och även jag skaffade en Nikon D50 och vad hände? Fotointresset minskade och minskade för att nästan ta slut helt och hållet. Nån gång där runt 2005 vid en frysboxstädning hotade frun i huset att slänga bort en massa gammal film som hade legat där vete hur länge. Men det satte jag stopp för och laddade några gamla kameror igen och skaffade lite färska kemikalier på den vägen blev det.

Jag brukar skilja på fotointresse och inte datorintresse. Sitter vid datorn om dagarna så det räcker bra för mig, har absolut inget behov att fundera på pixlar, megabyten eller filer som spårlöst försvinner mm mm på min fritid.

Jag har nog också en D700 som jag kallar för hushållsmaskin. Med den tar jag obligatoriska bilder från födelsedagar, jular, bröllop och begravningar, d.v.s bilder som måste tas men ingen aldrig orkar se på...

Men vill jag fotografera för mitt eget nöjes skull är det analogt till 90 %. Finns inget bättre än att i lugn och ro stänga in sig i mörkrummet och njuta av magin med film! Även ett rätt exponerat dia, framförallt mellanformat, projicerat på duk är en fröjd för ögat.

Tommy S.

p.s. av nån outgrundlig orsak brukar jag kallas för bakåtsträvare där hemma...
 

fotobollfoto

Well-known member
Håller med vad Per Öfverbeck skrev nyss, och Sten-Åke S. tidigare i tråden.

Man kan fota långsamt, känslosamt och meditativt med manuell fokusering, manuell exponering; även om det sitter en sensor istället för film i kameran.

[...]
För mig uppstår det meditativa minuter innan matchstart. Då sitter jag på plats och allt är klart. Då är det bara jag, kameran och matchen. Mycket meditativt!

Långsamheten uppstår i att jag oftast sitter på samma plats hela matchen igenom. Jag kan inte själv påverka scenen. Det gäller bara att följa med och betrakta genom okularet. Samt försöka exponera rutan vid lämpliga tillfällen.

För mig hade nog analogt blivit en stressande faktor. Fem bilder kvar på rullen. Ska jag byta nu medan matchen pågår i andra änden och riskera att slösa bort dessa fem på ingenting. Eller ska jag låta rullen sitta i och riskera att den tar slut mitt i all spännande action som kanske händer precis framför mig om några minuter?
 

Elinchrom ELC 125 - ELC 500 studioblixtar