Jag valde den med skav och var helnöjd för den hade bara suttit monterad på stativ i studio.
På en mässa på NEC i Birmingham träffade jag en gång en herre som varit med och konstruerat en automatisk bladvändare för böcker. Den används för att digitalisera böcker. Scanna tog för lång tid, så de fotograferade av uppslagen istället. Men för att det skulle vara effektivt behövde sidorna vändas automatiskt.
Kameran de utnyttjade var en av de mest högupplösande spegelreflexerna på den tiden, en
Canon 1Ds Mark III. Den satt förstås monterad i ett stativ, där den levde ett stilla liv utan att dunsa omkring i terränglådan. Avtrycket skedde elektriskt, autofokus behövdes inte, matningen var med nätaggregat och bilderna gick direkt till en dator.
Den förväntade livslängden på slutaren i
1Ds Mark III angav Canon till 300000 exponeringar. De här kamerorna som bara satt där och tog bilder klarade ungefär tre miljoner exponeringar innan slutaren pajade. Då såg kameran i övrigt likadan ut som den gjorde när de packade upp den ur kartongen första gången, så de bytte slutaren och tog tre miljoner bilder till.