Annons

Behövs det så mycket?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jamas skrev:
Tycker du? Ja, det kanske är så. För många äldre rävar tycker det, för det är "tekniska/elektroniska" grejor. Likaså på samma sätt som många äldre har svårt för datorer, för de inte är uppväxt med det.
Är bara en övergångssak det där.

Jag var själv inne i en period för ungefär 5 år sedan när jag fördjupade mig rätt ordentligt i svartvita filmer, fotopapper, framkallning och kopiering. Jag läste allt jag kom över om olika filmsorter och hur de kunde framkallas, om hur framkallare, stopbad och fix påverkar filmen, hur olika kopieringsmaskiner ger olika resultat, osv. Men även att jag satt med näsan i travar av tidningen Fotografi (gud vad jag saknar denna tidning) och böcker om den ädla konsten uppfattade jag aldrig mig själv som tekniknörd eller att jag var onödigt teknikinriktad. Men däremot kan jag själv dömma ut folk som visar samma intresse för den nya digitala tekniken...undrar varför...jag måste nog sluta med det! :)

/Joakim
 
För övrigt köpte jag en Pentax MX i går. Tänkte jag skulle köra ett analogt race ett tag nu. Är lite trött på att ständigt sitta framför datorn och fibbla. Det är ändå något speciellt med att ta fram en negativkarta och välja ut ett negativ som man sedan kopierar. En annan känsla som slår mig när jag plockar fram mina gamla negativpärmar är att det på något sätt känns mera handfast (eller hur jag ska förklara det) än att stoppa i en CD-skiva i datorn.

Tror jag ska göra en hemsida för analogentusiaster med framkallningstips, mörkrumsskola, osv :)

/Joakim - som nog är lite nostalgisk just nu
 
Jamas skrev:
Tycker du? Ja, det kanske är så. För många äldre rävar tycker det, för det är "tekniska/elektroniska" grejor. Likaså på samma sätt som många äldre har svårt för datorer, för de inte är uppväxt med det.
Är bara en övergångssak det där.

Det finns fördomma både bland äldre och yngre, dra inte alla över en kam!
Min son berättade en gång för några år sedan när jag skickade ett sms till honom och han satt tillsammans med några kompisar och tog emot det:

"Vem var det ifrån"?
"Det var från min far" . .
"Va, och hur gammal är gubben"?
"55"
"Va . . ! Och skickar sms??"

Det är jag som är gubben och jag blir betraktad över axeln när jag går in på en fotobutik och diskuterar batterier till min Canon Ft QL från -71, eller när jag går in i d:eek: butik och diskuterar något digitalt till min D70. Det känns förödmjukande innerst inne trots att jag inte behöver bevisa något. Jag säger inget heller men noterar den självhävdelse som breder ut sig när att det handlar om det senaste.
Har arbetat med datorer sedan tidigt sjuttiotal och gör det alltjämt. Programmerat dom t.o.m. Lärt mig att hårdkoda hemsidor i HTML den långa vägen, d.v.s. själv. (Även lite .asp och java har slunkit ner). Detta betraktades som märkvärdigt innan IT-bubblan sprack.
Förstår inte att man gör modern teknik till något märkvärdigt och betraktar gammalt hederligt hantverk som t.ex. mörkrumsarbete som suspekt bland yngre.
Det finns ett uttryck för detta på det generella planet: Åldersfascism, även om jag inte använder det själv -;).

En liten utvikning på tråden bara.
/Göran
 
Liax skrev:
När jag har läst i tråden så har en sak slagit mig, få se om ni håller med mig eller inte.

När det kommer till att diskutera filmval, framkallnings- och kopieringstekniker, och allt annat som rör den analoga tekniken kan man nästan diskutera detta hur mycket som helst utan att bli betraktad som en tekniknörd. Om man däremot snackar sensorer, skannrar, Photoshoptekniker, skrivare osv, då riskerar man att få stämpeln tekniknörd ganska omgående.

/Joakim
När jag höll på som mest med framkallningstester, zonsystem och annat tjafs, då betraktades det som teknikfånerier.

”Jaja, fotografera du dina testkartor, jag skall ta riktiga bilder jag.” (Fast de som sade så ville alltid veta resultateten av testerna, framkallningstider och liknande.)
Som motvikt till åttiotalets storformatsnegativ kom framförallt kvinnliga fotografer med nakna porträtt på sig själva inslagna i plast, med oskärpa och grå kontraster.


Nu ses filmframkallning efter tabeller som ett mer ädelt hantverk, något för riktiga fotografer som har ett mer taktilt och mjukare förhållningssätt till fotografi.
 
Läst den här tråden och det verkar finnas 3 läger
- teknik är onödig
- teknik är en förutsättning
- kul med bägge

Jag röstar på alternativ 3 dvs jag har alltid tyckt att jag får utlopp för mina konstnärliga ambitioner samtidigt som hela toys-for-boys-komplexet blir tillgodosett.

För övrigt har jag länge (sedan 60-talet) tyckt att Henri Cartier-Bresson är nummer 1.
 
Jadå, såg den, men du har helt rätt!
Man ska inte generaliser, dra alla över en kam, eller stereotypisera, det är farligt.

Jag försökte bara ge en generell förklaring på varför det kanske ses så på skillnaden mellan digitalteknik och analogteknik.

Konstigt nog verkar det vara mest i fotosammahang..
Men det tror jag är bara nyhetens behag som gör det.
 
"Va, och hur gammal är gubben"?
Ja, vet hur det kan låta, ha-ha!
När jag stod i en liftkö i Österrike, var väl ungefär 25 år, kom det en österrisk "inföding" i 10 års åldern, sladdande i full fart in i kön, snön yrde, ingen blev skadad, men skidor och stavar låg som plockepinn, överallt!
Då, säger infödingen, som låg som en snögubbe framför mig;
- Ursäkta mig, bindningen gick upp! - Dina saker gick väl inte sönder, vaa, MIN HERRE?
Herre?
När jag har minst 40 år kvar till pensionen!
Alla över 20 år var väl gubbar, kanske, ha-ha!
Lite utanför, denna tråd, men ändå, här ett typexempel från skidvärlden.
Det behövs inte så mycket, det gäller inom alla aktiviteter.
Denna inföding hade inte mycket till speciell utrustning heller, för att åka perfekt skidor nerför, men med hans skicklighet gick det inte alltid, som det var tänkt, han skulle väl "stila" framför kön, när tricksen gick åt fanders.
 
Visst kan den simplaste utrustningen vara verktygen för den finaste bilden, hur många på fs förnekara det?
Kankse glömmer många att poängen med en bildvinkel till är just att bilden blir en annan.

Vad kan fotografen med aslr+50mm göra om bilden kräver 200mm?
Visst kan bilden med 50mm linsen fortfarande bli den bästa, men den blir utifrån iden en helt annan med 50mm och inte 200mm.
Många menar här att en liten utrustning är befriande i skapandesituationen. Jag kan hålla med i det Helt klart MEn jag kan inte heller förneka att andra prylar ger andra möjligheter. I dessa andra möjligheter som kan ge fem tusen bilder kan också fem tusen andra bilder skapas och inte bara fem tusen alaternativa lösningar med en 50mm.

Kanske ngn förstod vad jag menande;)

Mvh Niclas,
 
Jag tror...

Tror, att det inte behövs så mycket utrustning..
(När det gäller allmänfotografering.)

Tror, och tycker mig ha märkt, att för mycket utrustning/utrustningstänk tar tid från en annan viktig del i fotograferingen, bildskapandet/bildtänket.

Och tror det det är bra att ha en utrustning som man kan till 100%.
Tror då att en mindre utrustning, mindre tillbehör, underlättar detta....
Och blir lättare att bära! :)
Innanför jackan! :)


En liten parentes vad gäller objektiv.
Så sa min vän fotohistorikern, som har kontakter med Hasselblad och Zeiss :)
att man nått tillräckligt redan för en tjugo år sedan vad gäller objektiv och tillräcklig skärpa......
Men vem vill berätta det! ;-)

Men visst har det kommit otroliga konstruktioner,
både vad gäller kameror/objektiv osv..
helt klart,
men..

Och nu det digitala...
men.... ;-)
 
--------------------------------------------------
Niclas Forsberg frågade:
Kanske ngn förstod vad jag menande;)
--------------------------------------------------
Nej!
Jo, jag inser vad Du menar, ha-ha!
Ingen bild kräver ett speciellt objektiv, vill jag ändå tro!
Cartier-Bresson hade bara ett objektiv, normalen, vid sin fotografering.
Med detta fick han bilder, på de mest olika motiv, runt hela världen.
Där ligger konsten!
I enkelheten!
 
larsborg skrev:
--------------------------------------------------
Niclas Forsberg frågade:
Kanske ngn förstod vad jag menande;)
--------------------------------------------------
Nej!
Jo, jag inser vad Du menar, ha-ha!
Ingen bild kräver ett speciellt objektiv, vill jag ändå tro!
Cartier-Bresson hade bara ett objektiv, normalen, vid sin fotografering.
Med detta fick han bilder, på de mest olika motiv, runt hela världen.
Där ligger konsten!
I enkelheten!

Om man har för många prylar att hålla reda på kan läget bli som när man ska välja elbolag eller telefonbolag helt enkelt. För många alternativ krånglar till det och gör det snarare svårare än enklare! :)

/Joakim
 
För många objektiv/kameror, att välja på där hemma, slutar med att man får kortslutning, i valet, fotografin blir en belastning, det svindyra objektivet måste jag använda nu, det var ett år sedan sist, :), :)
Till slut ger man upp hobbyn, köper vykort över stället där man befinner sig, slipper då framkallning och jakten på batterier!
Blir vykortsamlare istället, :), :)!
 
I FOTO:s senaste nr såg jag att Valter Hirsch gjort flera böcker med enbart en enkel halvformatskamera Canon Dial (18x24 cm negativ) och att detta var de bilder som han fått sitt genombrott med. Behövs det egentligen så mycket?
 
Jag tittar på den här tråden och är glad att den inte hunnit urarta till en digital vs analog-diskussion även om en del tendenser finns.

Jag håller iallafall med om att en liten/minimalistisk fotoutrustning sätter bilden i centrum, det är bra att begränsa sig själv, då blir det svårare och man lär sig mer och gör bättre ifrån sig. Det är väll det som manar fram kreativitet och allt vad det heter.

Sen så kanske jag inte vill ha en mini-pytteutrustning om jag skall ut och lägga mig i skogen och plåta den där ugglan jag drömt om.

Hoppas tråden inte spårar ut bara.
 
Börjar inte den här diskussionen att likna 'Monty Python'-sketchen, där fyra herrar i vita smokingjackor sitter och övertrumfar varandra hur j*kla fattigt dom hade, när dom växte upp...?
YoursTruly
./h@nsN.
 
Re: Jag tror...

Benganbus skrev:


En liten parentes vad gäller objektiv.
Så sa min vän fotohistorikern, som har kontakter med Hasselblad och Zeiss :)
att man nått tillräckligt redan för en tjugo år sedan vad gäller objektiv och tillräcklig skärpa......
Men vem vill berätta det! ;-)

Men visst har det kommit otroliga konstruktioner,
både vad gäller kameror/objektiv osv..
helt klart,
men..

Och nu det digitala...
men.... ;-)

Hmm frågan är vad dessa "otrologa" konstruktioner tillfört . . . ?

Rent tekniskt är det ju otroligt, håller med, men fotografiskt?
Man skall komma ihåg att man landade på månen redan på sextiotalet. Eller ta HiFi . . Inte mycket i ljudförbättringshänseende har hänt sedan 60-talt (faktiskt) trots dessa "otroliga" konstruktioner - säg inte att digitaltekniken får bättre ljud att strömma ut ur (de analoga) högtalarna . . .
På samma sätt är det med de "otroliga" konstruktioner vi ser idag inom digitaltekniken. Objektiven är fortfarande analoga och har väl i stort sett nått sin "fulländning", i vart fall optiskt, och här har inte hänt mågot egentligen på 30 - 40 år skulle jag vilja säga.

Men jag skulle jag tro att digitaltekniken bara befinner sig i sin linda. Det tog tio år att lära sig att tillverka CCD-sensorerna fast man visste vilka egenskaper man ville att dom skulle ha och hur det fungerar rent teoretiskt. När den tekniken är fulländad skulle jag tro att vi har brusfria sensorer som är 50 gånger ljuskänsligare än film. har det hänt något väsentligt rent tekniskt även om objektiven inte kommer att utvecklas särskilt mycket.

Detta om teknik som kan vara vacker i sig, men vad är vi ute efter? Är vi ute efter målarpenslar som kan dra så tunna linjer att man måste ha mikroskop för att se dem?

/Göran
 
larsborg skrev:
--------------------------------------------------
Niclas Forsberg frågade:
Kanske ngn förstod vad jag menande;)
--------------------------------------------------
Nej!
Jo, jag inser vad Du menar, ha-ha!
Ingen bild kräver ett speciellt objektiv, vill jag ändå tro!
Cartier-Bresson hade bara ett objektiv, normalen, vid sin fotografering.
Med detta fick han bilder, på de mest olika motiv, runt hela världen.
Där ligger konsten!
I enkelheten!

Värst vad du ler med dina smilande ansikten och haha.ord Lars;))! Du syns lång väg där du gör tappra försök att sätta folk på plats;)!!

Fint att du inser vad jag menar, då har vi ju kommit en lång väg. (Även om jag tror att du foortfarande inte riktigt förstår;)

Allt handlar nämlingen INTE om "normalfotografering",,, så fort du investerar i ett större relativt dyrt tele eftersom bilderna du önskar kräver det så anses man vara prylbög. Det förstår jag inte!!
Jag vill inte jämföra mig med Bresson eller ngn annan men jag menar att de bilder jag söker INTe låter sig skapas med 50mm. 100% omöjligt såklart;)!
Andra och lika bra bilder har jag chans att uppnå Ja, men inte dem som t ex ett 300mm ger. Hur skulle det gå till LarsB?

mvh Niclas,
 
--------------------------------------------------
Någon tyckte att inläggen börjar likna Monty Python-sketchen, där fyra herrar i vita smokingjackor sitter och övertrumfar varandra hur fattigt dom hade, när dom växte upp...
--------------------------------------------------
Varför det?
Storleken på kamera utrustningen har väl knappast någon koppling, med hur förmögen fotografen är eller om fotografen har börjat sin bana med en lådkamera eller en Leica!
Cartier-Bresson var både rik och använde en Leica, det är där det började, han hade chansen att köpa på sig en betydligt större utrustning, men gjorde det inte.


--------------------------------------------------
Någon tyckte det var bra, att inläggen inte hunnit urarta till en digital vs analog-diskussion även om en del tendenser finns.
--------------------------------------------------
Jag håller med oxå, tendenserna finns, kommer alltid att finnas.
Digitalt, när den tekniken är fulländad, som Göran nämnde, då först kan vi tala om stora steg, för fina bilder, snabbare till färdig bild än vad analogt ger idag.
Digitalt 20Mp, förlorar i jämförelsen med en finkornig film.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto