Ja, givetvis blir bilden ordentligt mycket tamare än din ursprungsbild med alla dom där fina och klara färgerna.
Oavsett tryckmetod, så är CMYK alltid avsevärt mycket mer komprimerad som färgrymd än din RGB-rymd.
CMYK, som är en s.k. subraktiv färgrymd, byggs upp av färgpigmentblandningar av Cyan, Magenta och Gul. Därtill lägger man en s.k. Key-color, som är blandningen med de svarta pigmenten. Detta för att 100% vardera av CMY, oavsett kvalitet på färg och papper, ger en "smutsig" svart.
Dessutom kan du aldrig lägga på 400% färg, 100 av varje, med tanke på smetning och genomtryck och andra faktorer.
Vad man då gör, är att översätta pixlarnas värde i den RGB-färgrymd du använder till den CMYK-profil som används för respektive tryck. I samband med detta utförs också s.k. akromatisk repro, för att få ner mängden färg i trycket.
Dagspress exempelvis, har ofta en maximal färgmängd på 240% - vilket gör att man i samband med separationen drar ner färgerna till minsta gemensamma nämnare, och ersätter det med key-colorn istället. I varje rasterpunkt trycker du då med 3 färger istället för 4, vilket förstås också minimerar risken för moaire m.m.
Att CMYK:a din bild är egentligen inget konstigt, förutsatt att du har en väl kalibrerad skärm och att du utgår från en behandlad medianeutral RGB-bild. Ditt original ska helt enkelt se bra ut på din kalibrerade skärm.
Sen är tidningen förstås skyldig att veta vilket tryckeri de använder och tillhandahålla rätt profil åt dig - allt annat är spöstraff tycker jag.
Men som någon nämnde i tråden, ta reda på själv vilket tryckeri de använder, ring sedan deras repro och be att få rätt profil direkt från dem.
/Michael
