Annons

Defragmentering vs jpg-bilder

Produkter
(logga in för att koppla)
Han använder nog Windows egna, inbyggda. Ett tips är O & O Defrag, riktigt bra program. Tänkvärt är att på Linux så behöver man inte defragmentera.. :/
 
Jag vet inte hur NTFS gör, men ext2 och HPFS tex lägger en ny fil i det första lediga utrymme där HELA filen får plats. Det uppstår alltså inte fragmentering förrän disken är mer eller mindre nästan helt full, eller om filen växer efter det att de skapats.
Med FAT så läggs filen på första bästa plats som är ledig och får inte hela plats där så fortsätter man med resten av filen på nästa lediga plats osv. Så det kan visst skilja lite.
NTFS borde ju vara smartare än FAT, men man vet aldrig med MS.
 
På Linux/Unix defragmenterar systemet när det inte har något annat bättre för sig, när datorn står stilla en stund börjar den så smått defragmentera. Det är dock inte hundraprocentigt och lämnar du aldrig datorn för sig själv på det viset så blir det heller ingen defragmentering.

*edit*
Även om systemet letar upp första bästa plats där HELA filen får plats, som förklarades ovan, så innebär det fortfarande att filerna blir utspridda över hela disken. Du får en hel massa tomrum mellan filerna som förmodligen aldrig kommer till användning eftersom de är för små. Det leder till att du utnyttjar diskens kapacitet dåligt, det tar längre tid för hårddisken att öppna filer och att skriva till dem eftersom nålen får flytta sig väldigt långt för att hitta filerna istället för om allt hade legat i början av disken.
*slut på edit*

Windows NT hade ingen inbyggd defragmenterare för enligt Microsoft behövdes det inte, det visste dock alla som installerade en sådan att det bara var skitsnack...

En defragmentering förstör ingenting i datorn, inga filer försvinner eller får sämre kvalitet. Det är helt riskfritt. Det enda som händer är att Windows samlar ihop de små filfragmenten och lägger de sida vid sida så att de går snabbare att hitta och öppna.

Beroende på hur mycket man egentligen installerar och avinstallerar, respektive sparar ner och tar bort, så behöver man göra det olika ofta. Många installationer/avinstallationer/nedladdningar av filmer/borttagande av filmer/etc innebär att man behöver defragmentera lite oftare.

Min sambo jämförde det just med en byrålåda:
Du lägger ner allting i ordning, jättefint sorterat. Efter en vecka har du tagit ut en del saker, lagt i andra och rotat om lite grann. Du hittar inte längre just DEN strumpan lika snabbt som du gjorde i början av veckan. Då är det dags att sortera igen...

:)
 
Sydostbild skrev:
Vad bra. Blev lite orolig när datorn meddelade att den började komprimera bildfilerna...

Windows XP kör en sorts "rensa-upp-guide" efter ett visst antal dagar om man inte inaktiverat detta. Det som händer är att temporära filer raderas och, eventuellt att så kallade "gamla" filer komprimeras, filer som sällan används.

Som tidigare sagt; detta gäller inte några av de filer som du själv skapat, bara sådana som följer med windowsinstallationen och sådant som sparas temporärt av windows självt.
 
Grönbeck skrev:
Beroende på hur mycket man egentligen installerar och avinstallerar, respektive sparar ner och tar bort, så behöver man göra det olika ofta. Många installationer/avinstallationer/nedladdningar av filmer/borttagande av filmer/etc innebär att man behöver defragmentera lite oftare.
Exakt. Jag försöker dela upp det i partitioner. Innehåll som är mer statiskt, som t ex programfiler, får ligga på C:, och alla temp-filer, arbetsareor, projektkataloger, dvs kataloger där filer skapas och tas bort ofta, lägger jag på en annan partition.
Det går ju t ex att i internet-options välja var internet-temporary files ska läggas.
Standard temp-katalogen kan flyttas genom att definiera om miljövariabeln temp (och tmp?).

Ju mindre skriv-aktiviteter man har på C:, desto mindre fragmenterad blir den.

Den partition med alla temp-filer och arbetsareor etc går ju då dessutom snabbare att defragmentera eftersom maskinen slipper flytta runt statiska filer, som t ex programfilerna.
 
FILM) (ulltand skrev:
Varför inte? Hur filerna läggs på diskarna måste väl fungera på ungefär samma sätt oavsätt filsystem, eller?
Moderna filsystem är ofta journalförda (som till exempel NTFS och Ext3). Generellt sett ska dessa inte defragmenteras. Istället är det bättre att se till att de inte blir mer än typ 70-80% fulla. Detta för att de till sin natur blir fragmenterade så de är optimerade för det. Att då defragmentera ökar kanske prestandan tillfälligt men efter ett tag kommer prestandan att vara sämre än vad den var från början. Det vill säga att om man har börjat att defragmentera ett journalförande filsystem så är man ''dömd'' till att fortsätta med det. Oftast är det som sagt bättre att strunta i det och istället se till att disken inte bli fylld till bristningsgränsen.
 
Detsamma gäller även MAc OS X. Om man öppnar en fil med mer än åtta fragment som är <20 MB kommer den automatiskt att flyttas och sparas i ett sammanhängande block. Dessutom håller operativet reda på vilka småfiler som läses ofta, men som inte skrivs till, och flyttar dem till det snabbaste stället på disken.

Varje gång man har gjort en installation eller programuppdatering görs också en optimering av disken.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto