Annons

Det märkliga ordet ”stilrent”.

Produkter
(logga in för att koppla)

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
En bild säger mer än tusen ord, så vi behöver inte kunna språket.
Någon har också sagt att det inte är så lätt att veta vilket av alla dessa tusen ord den där bilden avser att symbolisera. Första gången jag hörde detta var nog när jag var på en demo av ett av dessa olika grafiska datoranvändargränssnitt som blev populära på 90-talet hade översållats med en massa små "ikoner" och symboler som få då förstod vad de avsåg att betyda eller symbolisera utan förklarande "tool tip"-text.

Bilder utan kontext leder mig faktiskt ofta fullständigt vilse eller lämnar mig likgiltig helt i onödan och det kan väl ändå inte vara bildskaparens syfte? Jag tycker nog att fler skulle ta sig lite tid att ge sina bilder en kort kontext som kunde minska den förvirringen lite. Långtifrån alla bilder är "självbärande" tyvärr.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
På 90-talet någon gång sa en fransman som jag pratade med att det sista lånordet man skulle ta in var "airbag". Sedan skulle Frankrike agera som Island och inte tillåta nya utländska ord i språket.
Hur fransmännen lyckades vet jag inte, men det lät lite komiskt.

I Sverige försöker DN styra språket genom att införa horribla ord och försvenskad stavning på lånord.

Snacka om urspårad tråd :)
Det är nog svårt med tekniska ord. Hebreiskan är ett annat bevakat språk men inte ens där klarar man av att hålla det fritt från konstiga låneord. Bussar fanns inte på Moses tid och heller inte bromsar på bussar. På 70-talet hörde jag låneord som "autobussim" med den hebreiska pluraländelsen "im". Bromsar kallades för "breaksim". Norskan är ju också lite kul. Motsvarande "gearcase" kallar väl de för "girkasse", vilket låter väldigt märkligt i mina öron åtminstone. Jag jobbade en gång med en islänning som var mekaniker och han brukade hälsa på en del av sina kompisar med något som lät som "tjurlelu". Någon som kan isländska kan kanske bekräfta om det faktiskt betyder "kardanknut". Om det stämmer så känns det ju som om islänningarna åtminstone i det fallet lyckats stå emot ordimporten.
 

fotobollfoto

Aktiv medlem
[...] Jag jobbade en gång med en islänning som var mekaniker och han brukade hälsa på en del av sina kompisar med något som lät som "tjurlelu". Någon som kan isländska kan kanske bekräfta om det faktiskt betyder "kardanknut". Om det stämmer så känns det ju som om islänningarna åtminstone i det fallet lyckats stå emot ordimporten.
Google translate föreslår hjöruliður, men det kanske faktiskt precis är vad du skrev - tjurlelu - även om stavningen skiljer något.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Google translate föreslår hjöruliður, men det kanske faktiskt precis är vad du skrev - tjurlelu - även om stavningen skiljer något.
Kul att du tog dig tiden att googla!
Då var ju mitt gamla minne inte helt fel i all fall! Lite udda är det ju ändå att använda "kardanknut" på isländska som hälsningsfras kompisar emellan men det handlade ju om några flygteknikernördar på gamla Linjeflyg på Bromma kring 1969/70.
 

Falumas

Aktiv medlem
Isländska är ju trots ett språk som används och som förmodligen uppdateras med dom ord som behövs. Att lägga till nya betyder ju inte att man behöver ändra på det befintliga.
Älvdalska och Lima-mål som inte är allt för långt ifrån isländskan är däremot inte levande på samma sätt och har därmed problem när det kommer till moderna saker som skall avhandlas. Både Isländskan och Älvdalskan får man dock anstränga sig lite för att förstå, även om man förmodligen bara behöver gå ca 10 generationer tillbaka för att komma till förfäder som skulle förstå dom bättre än oss.
 

ErlandH

Aktiv medlem
På rak arm kommer jag på dessa stavningproblem:

  • sett - sätt
  • bleck - bläck
  • teckning - täckning
Att folk blandar ihop dem beror nog oftast inte på att de har svårt att stava, utan att de inte riktigt förstår skillnaden mellan de två orden. Ett ännu vanligare exempel i samma kategori är bredd och brädd.
 

JohanB2

Medlem
Alla etiketter som beskriver något som inte är en renodlad fysikalisk egenskap är behäftade med samma problem. Egentligen är matematik det enda begripliga språket.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
På rak arm kommer jag på dessa stavningproblem:

  • sett - sätt
  • bleck - bläck
  • teckning - täckning
Undrar om vi snart även kommer få se att "med" stavas "mä". Numera verkar var och varannan på SVT uttala "med" som just "mä". Vad kommer det ifrån? Jag kan inte påminna mig att jag reagerat över det tidigare. I en del andra ord som innehåller "ö" uttalas numera även "ö", som brukat uttalas med ett öppet ö-ljud, ofta istället som man gör i Norrköping d.v.s. med ett "öhh" långt ner bak i halsen.
 

PMD

Aktiv medlem
Undrar om vi snart även kommer få se att "med" stavas "mä". Numera verkar var och varannan på SVT uttala "med" som just "mä". Vad kommer det ifrån? Jag kan inte påminna mig att jag reagerat över det tidigare.
Det har förekommit länge. Säkerligen tio år eller mer. Jag vet inte heller varifrån det kommer.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Det har förekommit länge. Säkerligen tio år eller mer. Jag vet inte heller varifrån det kommer.
Så pass. Ja, det är väl kanske jag som är dåligt uppdaterad tidigare. Kan det vara dialektalt och att vi fått in en massa Norrköpingsfolk på SVT av någon anledning?

Slirade tydligen med spakarna i mitt inlägg också och skrev "Vad kommer det ifrån?". Ber om ursäkt för det, för det är ju också det en sak som många gör fel på - använder var, vart och vad huller om buller och fel.
 

Falumas

Aktiv medlem
Så pass. Ja, det är väl kanske jag som är dåligt uppdaterad tidigare. Kan det vara dialektalt och att vi fått in en massa Norrköpingsfolk på SVT av någon anledning?

Slirade tydligen med spakarna i mitt inlägg också och skrev "Vad kommer det ifrån?". Ber om ursäkt för det, för det är ju också det en sak som många gör fel på - använder var, vart och vad huller om buller och fel.
Var och vart brukar blandas ihop har alltid antagit att vad varit auto correct fel.
Om någon frågar "vart är storkyrkan?" får man peka och säga därt eller säga att den är ute på sin vanliga resa runt solen.
 

Christer2

Aktiv medlem
Andra (eller ett annat) ord som tycks ha utvecklats till vägs ände är väl "dem".

I de svenska tidningarna (åtminstone de två stora "kvällstidningarna") så finns knappast inte "de" längre i vokabulären och det är väl oroväckande, med tanke på att "journalisterna" borde ha språket som yrke.

Undrar även över hur smackandet, som nyhetsuppläsarna i tv inleder var eller varannan mening med, stavas.

Vad gäller att (inte) nationalisera utländska ord, så kan man i japanska tidningar ibland läsa de främmande orden stående på högkant inne i den japanska-tecken texten (om tecknen skrivs i staplar). [Exempel: tecken tecken tecken Television tecken tecken]
 

Falumas

Aktiv medlem
Ja det lärde även jag mig när jag var 16-17 och gick på flygteknikerskolan i Johannisberg i Västerås, som då var en internatskola. Var många norrlänningar som också gick där.
Norrlänningar ett ord som geografiskt ändrar betydelse. Var i Longyearbyen (kan rekommenderas som fotoresmål), när jag var där pratades det mycket om sörlänningarna i Tromsø (vilket ligger norr om Sverige).

Också intressant att flyga 1.5timme mer eller mindre rakt söderut på hemvägen och fortfarande vara norr om Sverige.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Norrlänningar ett ord som geografiskt ändrar betydelse. Var i Longyearbyen (kan rekommenderas som fotoresmål), när jag var där pratades det mycket om sörlänningarna i Tromsø (vilket ligger norr om Sverige).

Också intressant att flyga 1.5timme mer eller mindre rakt söderut på hemvägen och fortfarande vara norr om Sverige.
Allt är relativt! :) Ger helt klart ett visst perspektiv!
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Jag är egentligen ingen språkpurist även om jag läste en bok om det på gymnasiet. Googlade Colliander som jag trodde skrivit boken men hittade inte det jag sökte.

Kommer dock ihåg ett gammalt ord som nu försvunnit:

Smaka på "storhopen" som alltså motsvarade dagens "majoritet" som ju är ett mer sentida importerat ord. Fanns en hel del annat kul i den boken vi då tvingades läsa. Idag verkar det snudd bara vara Fredrik Lindström som försöker hålla den gamla ordskatten av utfasade ord och begrepp vid liv.
 
ANNONS