Annons

Digitalkamerans egna efterbehandling?

Produkter
(logga in för att koppla)

kollektiv

Medlem
Jag läste nyligen i tråden om Fujifilm X10, där de pratade om hur brusreducering förstör JPG-bilder jämfört med RAW som inte har någon automatisk brusreducering.

Mina kunskaper om vad som finns inuti kameran är begränsade, men efter att ha läst på en del verkar det som att digitalkameror mer och mer behandlar bilderna själva när man tar dem. EXR, HR, etc. är exempel på hur man med olika tekniker skapar "bättre" färger eller djup eller annat i bilderna, som jag förstått det som.

Det jag undrar är: Hur mycket efterbehandling gör kameror egentligen innan man får se bilden? Gör den någon efterbehandling för RAW-filer överhuvudtaget, eller är det bara för JPG? Sen beror det ju på vad man har för inställningar, Fujifilm X10:an har visst någon slags inställning för vilken typ av film (Velvia, och allt vad de heter) kameran ska efterlikna. Men om ni föreställer er att man gör så mycket inställningar som möjligt för att undvika digital efterbehandling; går det att undvika helt och hållet?

Anledningen till att jag frågar är att jag blir tveksam om jag inte ska återgå med filmfotografering. Jag är fullt medveten om att även analoga kameror också efterbehandlar bilderna, medvetet eller omedvetet. (Lomo-trenden är väl ett sätt att utnyttja omedvetna efterbehandlingar för att skapa en konstnärlig prägel på bilderna.) Och även valet av film är ett sätt att efterbehandla. Men det känns ändå mer genuint med analog efterbehandling (gjord av kameran).

Jag är ung, och när jag började fota analogt (ungefär ett år innan de första digitalkamerorna började bli populära hos gemene man) visste jag inget om fototeknik. Så jag undrar också till vilken grad fotoindustrin höll på med samma sak, alltså skapandet av efterbehandling av bilder som tilltalade deras kunder (och alltså inte nödvändigtvis var kopior av verkligheten)?

Det kanske är luddiga frågor, men jag hoppas att ni förstår. Och jag vill inte nedvärdera den här efterbehandlingen; snarare tvärtom. Kamera- och filmtillverkare har utan tvekan kommit långt i att skapa kameror som gör bra avbildningar av verkligheten, så det är ett naturligt steg att börja skapa fotografier som även är estetiskt tilltalade utan att avvika för mycket från verkligheten.
 
Kamerorna automatiserar det man själv normalt som användare vill göra (jpeg). Det finns ju också gott om inställningar att göra för att modifiera vad kameran gör. Vill man göra detta själv efteråt så kan man använda råfiler. Det finns ju också goda möjligheter att behandla dessa automatiskt i datorn.
 
Varför spelar det nån roll om kamerorna gör si eller så med bilden? Det är ju resultatet (med eller utan din egna efterbehandling) som räknas.

En bild är varken mer eller mindre "äkta" bara för att du använt en viss kamera eller en viss inställning.
 
Digitala kameror tar raw-filer. Ställer man kameran på att ta jpeg-filer, så tar kameran en raw-fil och använder sin inbyggda rawkonverterare till att konvertera bilden till jpeg med de inställningar man gjort i kameran. Själva raw-filen slängs bort när jpeg-filen sparas, såvida man inte ställer in kameran på raw+jpeg.

Hur en analog kamera efterbehandlar bilder förstår jag inte riktigt?
 
Varför spelar det nån roll om kamerorna gör si eller så med bilden? Det är ju resultatet (med eller utan din egna efterbehandling) som räknas.

En bild är varken mer eller mindre "äkta" bara för att du använt en viss kamera eller en viss inställning.
Det har betydelse eftersom man själv vill ha full kontroll över efterarbetet. Det har inget med äkthet att göra, bara att man vill göra bilden precis så som man själv vill ha den.
 
Poängen med RAW är att du får vad sensorn m.m. läste ut och så får du bestämma själv vad du vill göra med det. (Du har alltså många möjligheter att i efterhand bestämma hur bilden skall se ut.)

Jämför med analogvärlden där val av film och framkallningsteknik dikterar hur bilden skall se ut.

Det är väl egentligen bara att göra lite olika och göra mest av det man tycker är roligast.
 
Om man är nöjd med den efterbehandling som kameran gör så är det väl bra?

Sen kan det ju vara bra att veta vad kameran gör, och att man kan påverka detta själv på många olika sätt:

  • Man kan ändra inställningarna för kamerans efterbehandling
  • Man kan själv vidare-efterbehandla JPG-bilden i nåt bildbehandlingsprogram
  • Man kan fota i råformat och göra all efterbehandling själv
 
Kameratillverkarna jobbar ständigt med att få till rätt färger. En till synes evig kamp som började redan på analogtiden. När digitalkamerorna kom så blev det först ett bakslag för korrekt färgåtergivning men det har kameratillverkarna tagit ifatt och gått förbi sen länge. Färgerna är mycket bättre nu än på analogtiden, åtminstone om man bortser från de billiga kompakterna. Sparar du bilden i RAW så kan du få ännu bättre färger men även sämre, beroende på hur duktig man är och vilken konverterare man använder.
Nu är det så att eftersom ljuset måste omvandlas till en skärm/pappersbild så finns det ingen "äkta" bild. Allt är tolkningar, mer eller mindre träffsäkra.
 
Eller jpeg. Hamnar du någorlunda rätt med dina inställningar i kameran så är det oftast bara små justeringar du behöver göra och det tål en jpeg utan problem.
Det beror väl förvisso på vad det är man vill göra med bilden.

Full kontroll över efterbehandlingen får man dock aldrig med kamerans jpeg-inställningar, även om resultatet blir som man tänkt sig. Det är två skilda saker, det.
 
Gör kameratillverkare justeringar av sensorn för att få rätt färgåtergivningar också? (Jag vet inte vad för typer av justeringar som är möjliga, men motsvarande filmers grovkornighet, etc. skulle jag gissa på.)

Tack för alla svar förresten!

Alfin: Det jag syftade på var just kamerafilmen och snarare objektiv, alltså inte efterbehandling, utan snarare hur kamerans och filmens egenskaper påverkar bilden du får.
 
Gör kameratillverkare justeringar av sensorn för att få rätt färgåtergivningar också? (Jag vet inte vad för typer av justeringar som är möjliga, men motsvarande filmers grovkornighet, etc. skulle jag gissa på.)

Tack för alla svar förresten!

Alfin: Det jag syftade på var just kamerafilmen och snarare objektiv, alltså inte efterbehandling, utan snarare hur kamerans och filmens egenskaper påverkar bilden du får.

På sensorn sitter det ett färgfilter med färgerna röd grön blå och grön igen. Varje pixel fångar alltså bara en färg. Efteråt får kameran räkna ut den riktiga färgen genom ätt titta på de angränsande färgerna. Färgfiltret skiljer sig på våglängd och hur bredbandigt färgen är. Det finns inget gyllene läge så alla kör sitt race.
 
Det beror väl förvisso på vad det är man vill göra med bilden.

Full kontroll över efterbehandlingen får man dock aldrig med kamerans jpeg-inställningar, även om resultatet blir som man tänkt sig. Det är två skilda saker, det.

Ja, normalt så vill man väl att den ska se ut som man tänkte sig när man tog den. Men det är klart - vill man göra något helt annat med den så är det bäst att ta råformat.
 
ANNONS