Spontant: plastiga färger. Onaturligt. Och himlen ser ut som en datagenererad skala.
Och det tar emot att det känns onaturligt, för det känns som ett äkta naturfoto där bakom någonstans. Jag kan inte tänka mig att bilden är äkta. De färgerna finns inte i naturen; inte i min referensram. Jag kan dock absolut tänka mig att bilden bygger på en exponering, och att motivet är äkta, bara inte med just de här färgerna.
Jag frågar mig: Vill fotografen återspegla naturen, eller vill han inte det? Och vill jag se en naturbild? Det intressanta är att bilden leder till tankar om vad som är äkta.
Som naturfoto saknar bilden skuggpartier, helt klart. En annan aspekt är att jag känner att det är svårt att bedöma avstånd och storleksförhållanden i bilden. Det finns få storleksreferenser; man skulle kunna säga att jag inte är tillräckligt bekant med landskapstypen.
De båda övre hörnen är för mörka.
Efter en stund tycker jag att bilden, i all sin detaljrikedom, faktiskt saknar just detaljer. Det finns inget riktigt tydligt. Dels är det plottrigt, dels finns detaljlösa plattor av färg. Jag förstår att det är blommor jag ser, men jag ser inga blommor. Kanske är bilden ett HDR-jobb, av en eller flera exponeringar. Tar man fram detaljer på det sättet, och skärper sedan upp för webbpublicering, kan jag tänka mig att resultatet blir så här. Uppskärpning en sådan detaljrik bild orsakar också den typen av ljus plottrighet som den här bilden lider av, är min erfarenhet.
Tar jag dessutom in titeln, "Gud spillde färgerna" (och personligen översätter jag till att naturen är vacker, universum spillde färgerna), blir det ännu värre. Om det nu är fotografens budskap, känner jag att det oäkta i bilden motarbetar budskapet. (Min utgångspunkt är att fotografen menar att en viss gud spillde färgerna i verkliga världen, inte i hans fantasivärld.)
Jag kan nu ha idéer om vad jag vill se, och vad jag tittar på, och hur bilden är skapad -- men frågan är ändå om jag tycker om det jag tittar på. Och nej, jag gör inte det. Bilden är för långt ifrån naturen för att ge mig en känsla av fascination, och för långt ifrån ett fantasiverk för att underhålla mig.