För lite eller för mycket misär i media?

[adamhaglund]

Jag skrev ett blogginlägg om detta. Vad tycker ni?

/Adam

 

[MattiasL]

Jag håller till stor del med i det du skriver i din blogg.

Det finns alldeles för få vettiga reportagetidningar, och alldeles för mycket glättighet.

Jag vet inte varför. Orkar folk inte med det som svider?

Ett stort problem är "misärskildringaras" fördelning. Så många konflikter som helt glöms bort, och drunknar i andra som är gångbara. Ofta genom sverigekoppling, eller att barn är inblandade, om man ska vara lite cynisk.
Det verkar som om vår lilla medkänsla bara är mottagligt för ett område i taget. Tänk på den eviga tsunamimanglingen, som fick det att se ut som att bara Thailand var drabbat, eftersom det fanns svenskar där. Ett tag handlade allt om gatubarn i Brasilien. Israel/Palestina går hem, kanske på grund av en religionshistorisk koppling till oss.

Ett annat, och mycket viktigt, problem med misärskildringar är att de riskerar att helt dominera bilden av ett område. Jag vill påstå att det mycket väl kan minska det medmänskliga känslorna till människorna som bor där, istället för att öka det.
Det som verkligen saknas är skildringar som visar att människorna i x-land är precis som vi. Har samma behov, samma längtan, samma känslor.

Mitt svar på frågan om för mycket eller för lite misär är: Både och. För lite i förhållande till övrigt mediaflöde, och för mycket i förhållande till den genomarbetade bildjournalistik som görs.

En man som invandrat från Iran berättade att han fått frågan "finns det tårta i Iran?" av en arbetskamrat. Frågan var ställd i all välmening, men säger mycket om vilken bild vi får genom

Vad vi behöver är mera mångfald. Vi-mannens påpekande är rätt, på det sättet att vi inte så ofta ser misär i Sverige, raggare utomlands. Mycket av det vi ser, tycker jag främst har funktionen (i ett längre perspektiv) att bekräfta vår egen bild av läget i världen. Inte att ifrågasätta bilden. Det skulle jag vilja vara med om att ändra på.

 

[adamhaglund]

Ja, det kan ju vara ett problem det där med misärskildring: reportagebilder som är tänkta att fungera som ögonöppnare, för motsatt effekt när man ser dem gång på gång. Man sluter ögonen istället.

Dock tror jag det är skillnad på bilder och bilder.
Ögonslutningseffekten tror jag främst nyhetsjournalistiken, i press, TV och radio, är orsaker till. Här skildras i några sekunder massmorden i Darfur, och sedan över till ekonominyheterna.

Ett nödvändigt komplement till dessa fragmentariska bilder av verkligheten är, enligt min mening, stora välarbetade reportage/dokumentärer.
En tidning som Vi kan hjälpa till med det genom att publicera dessa reportage, istället för att klaga på att de sett dem förrut.

 

[MattiasL]

Som jag ser det är det inte något överflöd av misärskildringar som är en bov, utan bristen på andra vardagsskildringar. Hur mycket vet vi om "medelsvenssons" liv i Vitryssland, i Sudan, i Afghanistan? De flesta av oss har en föreställning om läget i olika delar av världen. Jag tror att media till stor del väljer att publicera saker som inte utmanar folks förförståelse alltför mycket. Har vi ett krisdrabbat område, så är det bara skildringar kopplade till själva krisen man får ta del av. Inte hur livet är i en annan landsända som klarat sig, osv.

Jag håller helt med dig om att det borde finnas större utrymme för genomarbetade reportage som kontrast till det fragmentariska. Och visst är det skillnad på bilder och bilder. Men var går gränsen för det fragmentariska? Också det jag skulle kalla ett genomarbetat reportage har ju oerhörda brister som sanningsvittne, och kan rimligen bara skildra just ett litet fragment av verkligheten, färgat av upphovspersonens förförståelse. För att få en vettig bild av verkligheten behöver man nog egentligen tillbringa åratal på plats, något som i de flesta fall inte är möjligt.

Just VI tycker jag är balanserade och bra. Och det är nog bra att de väljer bort sådant som i för stor utsträckning gjorts förr för att i det mycket begränsade utrymmet de förfogar över ge plats åt andra delar av verkligheten.

Men man kan sannerligen önska sig en större mångfald av reportagetidningar. Gärna på bekostnad av "livsstilsmagasin".

 

[bEPH]

MattiasL skrev:
En man som invandrat från Iran berättade att han fått frågan "finns det tårta i Iran?" av en arbetskamrat. Frågan var ställd i all välmening, men säger mycket om vilken bild vi får genom

Det verkar som du och jag inte tycker helt lika i alla sammanhang, jag förstår inte vad felet är med den frågan?
Tycker du att man ska vara informerad om sånt?

(Nu ej riktat till MattiasL)
Som jag ser det så är det är problemet tid, folk har inte tid till att granska allt, de vill ha en sammanfattning av allt, inte hela historien.
Vi har alldeles för mycket information så vi måste sovra, vi har alldeles för mycket sovrad information så vi måste välja ut ur det sovrade vad vi ska tillgodogöra oss.
Då blir det lätt att vi väljer det som behagar oss samt en viss mängd för att stilla vårt samvete.

 

[MattiasL]

Nja, alltså det handlar väl om tårtan som symbol. Man får lätt bilden av Iran som ett ställe där folk inte har några glädjeämnen.
I alla fall var det så mannen ifråga hade uppfattat frågan.

 

[adamhaglund]

MattiasL skrev:
Som jag ser det är det inte något överflöd av misärskildringar som är en bov, utan bristen på andra vardagsskildringar. Hur mycket vet vi om "medelsvenssons" liv i Vitryssland, i Sudan, i Afghanistan? De flesta av oss har en föreställning om läget i olika delar av världen. Jag tror att media till stor del väljer att publicera saker som inte utmanar folks förförståelse alltför mycket. Har vi ett krisdrabbat område, så är det bara skildringar kopplade till själva krisen man får ta del av. Inte hur livet är i en annan landsända som klarat sig, osv.

Jag håller helt med dig om att det borde finnas större utrymme för genomarbetade reportage som kontrast till det fragmentariska. Och visst är det skillnad på bilder och bilder. Men var går gränsen för det fragmentariska? Också det jag skulle kalla ett genomarbetat reportage har ju oerhörda brister som sanningsvittne, och kan rimligen bara skildra just ett litet fragment av verkligheten, färgat av upphovspersonens förförståelse. För att få en vettig bild av verkligheten behöver man nog egentligen tillbringa åratal på plats, något som i de flesta fall inte är möjligt.

Just VI tycker jag är balanserade och bra. Och det är nog bra att de väljer bort sådant som i för stor utsträckning gjorts förr för att i det mycket begränsade utrymmet de förfogar över ge plats åt andra delar av verkligheten.

Men man kan sannerligen önska sig en större mångfald av reportagetidningar. Gärna på bekostnad av "livsstilsmagasin".

Jag är lite kluven till det där med reportage om "medelsvenssons" i andra länder. Syftet med sådana reportage är oftast att visa att alla människor i grunden är lika. Då slår man in öppna dörrar.

Reportage från konflikthärdar är mer motiverade. Människor, som i grunden är som oss, får uppleva fasansfulla saker. Om detta bör vi berätta.

Angående dina smått filosofiska frågor om vad som är fragmentariskt och inte: Det är förstås klart, inget reportage kan ge en fullständig bild av läget på en plats. Det är inte heller tanken.

Det blir, och ska vara, en subjektiv bild. Som läsare får man ställa sig frågan: "Litar jag på avsändaren?".

Att tillbringa år på ett ställe bara för att få en mer riktig bild av en plats är kanske inte så relevant. Vill man som tidning ha den typen av reportage så kanske man kan köpa in inhemskt material därifrån.

Det finns en poäng med att som svensk åka till ett annat land och berätta för andra svenskar när man kommer hem: "Så här upplevde jag det".

(Mattias, egentligen är vi till största del helt överens, men det är ju intressant och roligt att polarisera, att belysa de skillnader i uppfattning vi tycks ha. =)

/Adam

 

[adamhaglund]

Blogginlägget i fråga är flyttat till adressen: http://www.adamhaglund.se/blogg/2006/12/om-misr-i-media-kontra-verklighet.html

/Adam

 

[BigHair]

Jag tycker själv att en tidning från Holland (?) har gjort en bra grej; de struntar i att "prenestera" nyheten/konfliken eller vad det nu rör sig om och istället lägger resurser på at gå på djupet direkt. De flesta vet änså vad det handlar om, och att läsa samma sak i olika tidningar, som det ofta är, blir man inte klokare av. Det har tydligen varit framgångsrikt också=)

 

[bEPH]

MattiasL skrev:
Nja, alltså det handlar väl om tårtan som symbol. Man får lätt bilden av Iran som ett ställe där folk inte har några glädjeämnen.
I alla fall var det så mannen ifråga hade uppfattat frågan.

Vilket speglar mer mannen ifrågas förväntningar tycker jag(Vilket är baserat på en historia som säkert inte är bara rolig).
Jag anser för att övervinna rasism så behövs information, förmänskligande av båda sidorna.
Jag är en som person väldigt nyfiken av mig, jag ställer (plumpa) frågor ibland, sådana som många andra inte vågar ställa.
Exempel:
Jag umgicks en längre tid i ett gäng som hade innehöll en "mörkhyad" individ, vi satt och fikade när jag frågade henne om hon solade, de övriga i gruppen blev arga och sa åt mig att jag inte fick fråga så dumt. Den mörkhyade förtsod inte riktigt det dumma utan svarade bara "Ja, det brukar jag".
De som tyckte jag frågade dumt tappade hakan och frågade varför hon gjorde det.(Som om det skulle vara mer korrekt)
Hon sa för att hon blev brunare och tyckte det var snyggt.

Ursäkta sidospåret

Hmm, mer sidospår:
Jag hade en kompis från Gerogien, där (i hennes hemby?) så var det mycket ovanligt med bullar och kakor, man gjorde istället tårtor, 5-6 tårtor var inget ovanligt när man bjöd på "fika".

Därför tyckte jag att det var intressant att de hade tårtor i Iran.

 

[David G]

Har lite erfarenhet av det där med solandet.
Det verkar faktiskt som om en del inte fattar att även mörkhyade blir solbrända! "Du behöver/kan väll inte sola?, är nog en rätt vanlig kommentar.

Egentligen bör mörkhyade i norden sola extra mycke för att solljuset ska ha nån positiv inverkan på D-vitamin productionen, men nej jag har aldrig riktig förstått hur det känns att bränna sig i solen.

 

[MattiasL]

adamhaglund skrev:
Jag är lite kluven till det där med reportage om "medelsvenssons" i andra länder. Syftet med sådana reportage är oftast att visa att alla människor i grunden är lika. Då slår man in öppna dörrar.
/Adam

Nja, jag tycker nog inte att det är så öppna dörrar. Visst, alla vet att vi i grunden är lika. Men bilderna som snurrar i huvudet på mig och andra är fulla av stereotyper som media ofta bekräftar gång på gång.

Björn: du har en stor poäng i vad du säger, och jag är nog enig i vad du menar. Men som jag fick tårthistorien berättad, så kändes det som att den kom sig av att firande inte stämde in i frågarens bild. Men den kan ju ha haft med allmän nyfikenhet om "fikakultur" eller nåt att göra, och det är ju nog så intressant. Lite konstigt exempel såhär taget ur sitt sammanhang får jag erkänna..