Tyska Fotomagazin har i sitt senaste nummer en jämförelse av analogt och digitalt, mycket intressant läsning om man har pejl på tyska vill säga. Det hela kan dock sammanfattas ganska kort.
Det beror på !
1) Vilken film du använder. Lågkänslig svart-vit film kan ha mer än dubbelt så hög upplösningsförmåga som 350Ds 8MP sensor. Från iso 400 färgnegativ film är det ganska jämt. På iso 800 och däröver är 350D nästan alltid överlägsen.
2) Vilken optik du använder. En digitalanpassad optik är att föredra. T ex ger Tamrons 28-75/2,8 för ca 4500kr något bättre resultat på en EOS1Dn MarkII än Canons eget 24-70/2,8L som kostar ca 3ggr så mycket(gissning) och som inte är digitalanpassat. Med en lite sämre optik lär det i vilket fall som helst vara svårt att se någon skillnad då det snarare är optiken som sätter begränsningarna och inte sensorn(filmen).
Även karaktären av skärpan i bilden blir lite annorlunda. Film ger något mjukare skärpa men kan återge myvket fina detaljer vid stora förstoringar. 350D ger högre kontrast i skärpan vid normala förstoringar men ger artefakter i de riktigt små detaljerna (d v s klarar inte av att återge de minsta detaljerna).
3) 350Ds bilder upplevs som extremt "rena" eftersom det inte finns något filmkorn och bruset upp till ISO 400 är försumbart. Detta är en stor fördel enligt de flesta jämfört med vanlig film, speciellt vid större förstoringar.
4) Om du tittar på normalt betraktningsavståd (ungefär samma sak som att du skulle få plats med hela bilden i sökaren om du tittade genom en vanlig SLR kamera med 50mm optik), d v s att du ser hela bilden och inte bara särskådar en del av en stor bild på nära håll, så klarar dit öga av att se maximalt ca 6megapixel under ideala förhållanden. Eftersom 350D använder sk "Beyer-interpolation" lämnar den en effektiv datamängd från sina 8MP motsvarande en kamera utan Beyer-interpolation hade gjort med ca 4MP (t ex fovenon-X sensorer). D v s lämnar 350D fotograferat med ett grymt bra objektiv nästan så mycket information som ett mänskligt öga kan urskilja på en och samma gång.
Slutsats: Analogt tagna bilder respektive digitala har lite olika karraktär. När det gäller färgnegativ vinner nästan alltid DSLR med 8MP förutsatt att optik och exponering stämmer. Negativet kan dock speciellt vid låga ISO ha lite bättre skäpra i väldigt små detaljer samt lite bättre kontrastomfång. Å andra sidan är digitalen nästan korn/brusfri och har ofta bättre nyansering av färgerna än film, vilket ger väldigt fina stora förstoringar.
Gällande svartvitt vinner fortfarande analogt förutsatt att det är en duktig fotograf med bra grejor. För en lite småslarvig amatör som jag själv är det tveksamt om man ser någon skilnad.
Jag tycker att mina förstoringar generellt blivit bättre sedan jag fick min EOS 20D.
MVH, Niclas Vestman
