Annons

Har den analoga fotografin en framtid?

Produkter
(logga in för att koppla)

vifra

Aktiv medlem
Själv är jag djupt förälskad i analoga, mekaniska, manuella kameror. Äger några Leica, Nikon och Minolta som jag gillar att fotografera med. Att ta en 60 år gammal kamera och ladda med film gör mig glad. Just nu känns det som det analoga fotograferandet har en renässans, kanske till och med en liten uppgång. Men kommer den att bestå?

Filmen har blivit ohemult dyr. Åtminstone upplever jag det så. Nån som vet vad en Tri-x kostade 1970?
En 36 exp. Tri-x kostar idag runt hundralappen, Fomapan (en bra film iofs) kostar runt 50-lappen. Sedan ska den framkallas, kostar en tia om du gör det själv, sedan ska det bli en bild, antingen genom skanning eller en liten förstoring.

Så hur ska man på sikt kunna behålla intresset. Idag finns det bara (mig veterligt) en tillverkare som har analog kamera i sitt sortiment, Leica. Den är egentligen för dyr för att kunna vara ett realistiskt alternativ för de flesta av oss. Så vi är hänvisade till +20år gamla kameror.
Jag vet att marknaden styr och att vi är för få som håller på, men det skulle vara kul att höra andras syn på saken.

Så frågan är om analoga fotografin har någon framtid? Kommer kostnaderna för film att döda uppgången? Eller är jag orolig i onödan?
 
Eran med film i kameran är slut.
Ungefär som att filmen en gång ersatte glasplåtarna.
Det gäller att vårda de gamla mekaniska kamerorna och bevara dem.
50-60 kr för en rulle småbildsfilm kanske inte är så dyrt jämfört med vad det kostade 1970 med dåtidens penningvärde.
Jag såg på en amerikansk sida att Tri-X var dubbelt så dyr 1957 mot idag.
Svartvitt analogt foto har i alla fall en framtid som konstform.
Ungefär som andra grafiska tekniker, lithografi, etsning mm.
 
Film för kameror tillverkas fortfarande, trots att filmkamerorna förklarades döda för tio år sedan. Analogkamerorna stiger i pris då fler vill prova analogt. Analoga fotografer på facebook har över 3000 medlemmar. En del har nog missat att det analoga brukas av så många. I fjol var det brist på film, kemi och vissa papper då tillverkarna inte hann med. Titta på utställningar av planket-typ. Där finns analogfoto kvar. Så än är inte analogfotot dött. Fotografera på med film så får vi ha det kvar.
 
Jag hittade min gamla analoga Canon EOS 650 för ett tag sedan, som jag hade lite problem med att få igång, och hittade därefter ett 650-hus och ett 600-hus på olika second hand-ställen. 600:an är nog tyvärr körd, efter två provrullar har jag konstaterat att den underexponerar kraftigt och antingen är det slutaren eller spegeln som skymmer halva bilden vid exponeringen, vilket märks tydligast vid korta slutartider.
Förutom att det är aningen krångligare att få filmen framkallad och kopior printade än med digital fotografering så blir det väldigt svårt/dyrt att få kameran reparerad ifall den inte fungerar som den ska. Canons egen verkstad vill till exempel inte kännas vid dessa kameror eftersom de saknar reservdelar.
Analog fotografering dör nog aldrig ut helt, men det blir en väldigt liten entusiastskara som fortfarande håller på med det, ungefär som med ångmaskiner. Jag tror att det fortfarande finns någon eller några enstaka skärgårdsbåtar i Stockholm som fortfarande körs med ångmaskin, och det finns väl en och annan museijärnväg som fortfarande kör med ånglok.
 
Själv är jag djupt förälskad i analoga, mekaniska, manuella kameror. Äger några Leica, Nikon och Minolta som jag gillar att fotografera med. Att ta en 60 år gammal kamera och ladda med film gör mig glad. Just nu känns det som det analoga fotograferandet har en renässans, kanske till och med en liten uppgång. Men kommer den att bestå?

Filmen har blivit ohemult dyr. Åtminstone upplever jag det så. Nån som vet vad en Tri-x kostade 1970?
En 36 exp. Tri-x kostar idag runt hundralappen, Fomapan (en bra film iofs) kostar runt 50-lappen. Sedan ska den framkallas, kostar en tia om du gör det själv, sedan ska det bli en bild, antingen genom skanning eller en liten förstoring.

Så hur ska man på sikt kunna behålla intresset. Idag finns det bara (mig veterligt) en tillverkare som har analog kamera i sitt sortiment, Leica. Den är egentligen för dyr för att kunna vara ett realistiskt alternativ för de flesta av oss. Så vi är hänvisade till +20år gamla kameror.
Jag vet att marknaden styr och att vi är för få som håller på, men det skulle vara kul att höra andras syn på saken.

Så frågan är om analoga fotografin har någon framtid? Kommer kostnaderna för film att döda uppgången? Eller är jag orolig i onödan?

Vad jag vet kan du fortfarande beställa en ny Nikon F6 också.
 
Satsa på helmekaniska kameror eftersom de med elektronik förr eller senare lägger av elektroniskt.
Att använda moderna analoga kameror
Canon EOS t.ex. går väl bra så länge de fungerar men skillnaden mot motsvarande digitala är ju bara att det tar längre tid innan bilderna kan betraktas.
Ofta är det svårt att få igång en kamera som legat oanvänd länge när kontakter oxiderat, komponenterna (kondensatorer) börjat glida i värde och eventuella displayer bleknat. Reservdelar är svåra att hitta.

Loppisfynden kräver ibland någon filmtyp som inte existerar. Se till att den tar 120- eller 135-film som troligen kommer att tillverkas länge till.
 
Analog fotografering dör nog aldrig ut helt, men det blir en väldigt liten entusiastskara som fortfarande håller på med det, ungefär som med ångmaskiner. Jag tror att det fortfarande finns någon eller några enstaka skärgårdsbåtar i Stockholm som fortfarande körs med ångmaskin, och det finns väl en och annan museijärnväg som fortfarande kör med ånglok.

Skillnaden är att en ångmaskin kan repareras av kunniga personer i en mekanisk verkstad. Fotografisk film, däremot, lär inte tillverkas i fabrik särskilt länge till. Jag är förvånad över att det fortfarande finns alls, 15 år efter att digitalkamerornas sensorer blev överlägsna filmen på alla vis. Att tillverka egen fotografisk film är inget man som hobbyist klarar, så om några år, när alla slutat tillverka film, då är de slut. Jag sörjer det inte.
 
Skillnaden är att en ångmaskin kan repareras av kunniga personer i en mekanisk verkstad. Fotografisk film, däremot, lär inte tillverkas i fabrik särskilt länge till. Jag är förvånad över att det fortfarande finns alls, 15 år efter att digitalkamerornas sensorer blev överlägsna filmen på alla vis. Att tillverka egen fotografisk film är inget man som hobbyist klarar, så om några år, när alla slutat tillverka film, då är de slut. Jag sörjer det inte.

Det tillverkas oljefärger fortfarande trots att dagens sensorer är överlägsen oljemålningarna. :)
 
Själv är jag djupt förälskad i analoga, mekaniska, manuella kameror. Äger några Leica, Nikon och Minolta som jag gillar att fotografera med. Att ta en 60 år gammal kamera och ladda med film gör mig glad. Just nu känns det som det analoga fotograferandet har en renässans, kanske till och med en liten uppgång. Men kommer den att bestå?

Filmen har blivit ohemult dyr. Åtminstone upplever jag det så. Nån som vet vad en Tri-x kostade 1970?
En 36 exp. Tri-x kostar idag runt hundralappen, Fomapan (en bra film iofs) kostar runt 50-lappen. Sedan ska den framkallas, kostar en tia om du gör det själv, sedan ska det bli en bild, antingen genom skanning eller en liten förstoring.

Så hur ska man på sikt kunna behålla intresset. Idag finns det bara (mig veterligt) en tillverkare som har analog kamera i sitt sortiment, Leica. Den är egentligen för dyr för att kunna vara ett realistiskt alternativ för de flesta av oss. Så vi är hänvisade till +20år gamla kameror.
Jag vet att marknaden styr och att vi är för få som håller på, men det skulle vara kul att höra andras syn på saken.

Så frågan är om analoga fotografin har någon framtid? Kommer kostnaderna för film att döda uppgången? Eller är jag orolig i onödan?

Ja det tror jag visst Vidar, att den analoga fotografin har en framtid!

Vi är nog inte så få egentligen globalt räknat, möjligen väldigt fåtaliga jämfört med den stora massan digital- och "telefonfotografer", men dels vi gamla entusiaster, men också många yngre som är nyfikna på den tekniken hjälper ju till att hålla den tekniken och det intresset vid liv.

Om jag bara ser till mig själv, har jag tagit upp det analoga igen sedan 4-5 år tillbaka, och fått en ny favorit: Ilford FP4+, egenframkallad i D76-dosa och filmscannad i min Minolta Dimage III. Det handlar för mig om "slow photography" som med mina M4 och M6 -Leicor har blivit ett riktigt lyft!

Jag har nu ambitionen att försöka få till en utställning på en lämplig plats, för att få visa mina analoga alster....bara svartvita analoga bilder - dock utskrivna på min egen A3+ skrivare och monterade på Kapafix. Håll tummarna för mig i höst!
mvh
/B
 
Som man säger i Tyskland: Varför göra något enkelt och lätt att använda när det går att göra det så komplicerat och vackert?
 
Eran med film i kameran är slut.
Ungefär som att filmen en gång ersatte glasplåtarna.
Det gäller att vårda de gamla mekaniska kamerorna och bevara dem.
50-60 kr för en rulle småbildsfilm kanske inte är så dyrt jämfört med vad det kostade 1970 med dåtidens penningvärde.
Jag såg på en amerikansk sida att Tri-X var dubbelt så dyr 1957 mot idag.
Svartvitt analogt foto har i alla fall en framtid som konstform.
Ungefär som andra grafiska tekniker, lithografi, etsning mm.

Jag är inte förvånad över den uppgiften att det var relativt sett dyrare då än idag. När jag gjorde en stor del av mina långresor under 70- och 80-talen använda jag lite Tri-X och mest diafilm. Den senare köptes inklusive framkallning. När jag fyllde min 80-liters ryggsäck så kändes det som om 1/4 var film. Jag var ju ofta ute 3-4 månader på varje resa och ibland mer. Filmen var en väldigt tung del av kostnaderna för hela resandet.

Jag saknar inte den tiden och inte den tekniken heller. Tänk om jag haft det jag har idag då! Lyckligtvis för mig idag så hjälper även den digitala efterbehandlingen inhög grad mina gamla dian att komma mer till sin rätt än under den analoga tiden. För min del får gärna den analoga fotoklubben i Midsomer-serien ha sitt - ja den som hade som valspråk: "No batteries, no microchips and no goddamn pixels".
 
Varför ägnar sig en del åt och lägger både tid och pengar på gamla bilar? Eller vinylskivor.., 78-varvare? Antikviteter? Låt dom (oss) hållas...
även om vi kallas ”bakåtsträvare” inom vårt gebit, fotografin!
/B
 
Eran med film i kameran är slut.
Ungefär som att filmen en gång ersatte glasplåtarna.
Det gäller att vårda de gamla mekaniska kamerorna och bevara dem.
50-60 kr för en rulle småbildsfilm kanske inte är så dyrt jämfört med vad det kostade 1970 med dåtidens penningvärde.
Jag såg på en amerikansk sida att Tri-X var dubbelt så dyr 1957 mot idag.
Svartvitt analogt foto har i alla fall en framtid som konstform.
Ungefär som andra grafiska tekniker, lithografi, etsning mm.
Med referens till den första meningen. Är det domedagsprofeten som talar? Det går inte att vara säker på någonting i dessa tider!
 
Idag finns följande film att köpa:
Kodak
Ilford
Kentmere
Foma
Fuji
Ferrita
AGFA
KOSMO
och några till. Så någon akut brist på film finns inte. Hur många har lagt ner?
 
Senast ändrad:
Att jämföra fotografering med måleri är trams.
Speciellt analog fotografering.
I så fall får man jämföra måleriet med från scratch skapat material i datorn.
Båda kan utgå från en idé men...
Ett fotografi startar med ngt som finns.
Måleriet startar i huvudet.
 
Att jämföra fotografering med måleri är trams.
Speciellt analog fotografering.
I så fall får man jämföra måleriet med från scratch skapat material i datorn.
Båda kan utgå från en idé men...
Ett fotografi startar med ngt som finns.
Måleriet startar i huvudet.

Så Mona Lisa fanns bara i huvudet på Leonardo då Vinci? Zorn fantiserade bara om sina kullor? Möjligt. För många startar också ett foto som en idé i huvudet.

Om slutmålet är en bild så finns det olika vägar dit. Inget är väl fel så länge man inte skadar någon.
Det finns de som skapar digitala bilder pixel för pixel. Har man bråttom till slutresultatet kan man använda mobilen. Dock lite tråkigt enligt min mening. Man måste inte alltid ta den snabbaste vägen. :)
 
ANNONS
Götaplatsens Foto