Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur hemlig får man vara?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är svårt för mig att veta om folk kommer att vara bekväma med publiceringen, det är ju högst individuellt. Men jag kan sätta mina etiska gränser. Bekvämligheten måste vägas mot nyttan med bilden - det vore trist om vi inte dokumenterade vår samtid.

Frågan om respekt tycker jag kommer in i själva fotograferingsituationen och när vi diskuterar vilken självcensur som fotografen tillämpar, men jag kan inte säga att det generellt är respektlöst att publicera gatufoton.

Generellt tror jag få lider av att vara med i andras gatufoton. Misstänker att om bara bilden håller någon grad av kvalitet kommer nog en majoritet bara att tycka det är roligt.

Det jag far efter är att fler fotografer ägnar sig åt just den tankeprocess du beskrev: Fundera på saken, vad det kan ha för konsekvenser och upprätta sina egna etiska gränser. Gör man bara det är nog risken ganska liten att man gör något riktigt dumt. I alla fall lär det hända extremt sällan.

Jag hör ju till dem som envist hävdar att fri publicering är en oerhört fundamental del av ett öppet demokratiskt samhälle, det är inte det jag är motståndare till. Och jag kan hålla med om att just gatufotografin är en av de genrer som gjort att vi har kvar viktiga vardagsbilder från olika epoker.

Det jag är rädd för är de som inte alls verkar reflektera över de här sakerna (så som jag upplever att deltagare i den här tråden verkar göra) och inte alls inser vidden av vad deras publiceringar kan leda till för de som är med på bilderna.

Ett exempel på en av de problematiska fotografer som jag tänker på är en deltidsarbetande fotograf som jag då och då träffat som jag vet lägger ut bilder på människor, bilder som ofta framställer dem i oerhört dålig dager (inte sällan ganska orättvist så dessutom). När vi diskuterade saken var hans huvudargument "det är ju kul" och "ingen kan hindra mig". Vad bilderna hade för konsekvener för de som var med i dem verkade han över huvud taget inte reflektera över. Annat än att "de får väl skylla sig själva".

Det är fotografer med sådana attityder som kommer att ställa till det för ossa andra - för deltagarna i den här tråden till exempel.

Hur vi skall komma åt dem? Bra fråga. Regler och lagar tror jag inte ett dugg på. De fungerar bara som en typ av kollektiv bestraffning för alla fotografer. Men något måste vi nog göra. Det minsta är att diskutera vad som kan anses vara etiskt försvarbara beteenden (något som ständigt kommer att förändras och därmed kräver en kontinuerlig diskussion) och sedan se till att ta diskussionen med de destruktiva fotograferna när vi stöter på dem.
 
Håller helt med om att om det sköts snyggt så är det inte många som klagar. Ställer man sig mitt på Drottninggatan i Stockholm mitt i julruschen med sin DSLR och börjar fota gatufoto kommer 95% inte bry sig det minsta och resterande 5% går en liten omväg för att slippa.

För att göra ett extremt exempel så skulle man kunna göra en "vad får du i julklapp-site" och fotografera folk som man ser vad dom handlat och göra en facebook-koppling till den så att folk kan tagga dom som syns så att den skall få julklappen lättare skall se vad det är.
Ingen skulle ju bli skadad av det, men många skulle nog tycka att det är ganska störande.

Själv har jag aldrig förstått varför det finns så många restrektioner angående videoövervakning medans man får fotografera folk dolt helt fritt.

/Karl
 
Det jag just värnar om är rätten som du också tydligen sympatiserar med - att människor skall ha rätt att inte alltid vilja bli publicerade.

Den rätten kan dock inte vara ovillkorlig. Den som publicerar måste/kan/får göra en bedöming om publiceringen är viktigare än anonymiteten för den eller de som finns på bilden.
(Men det var nog ungefär vad du menade; påpekar bara för tydlighetens skull.)

För övrigt håller jag med dig om eftertänksamhet och dumheten i att provocera fram stelbenta regler.
 
Reflektion

Fantastiskt med alla desa tankar. Ett par reflektioner.
- Vi lever i en "bildifierad" värld. Vem som helst kan köpa en kamera och kalla sig fotograf. Eller ta bilder med mobilen och "hänga ut" personer på nätet. I denna tid, vad skiljer mig som levt på fotografin i över 20 år från Jeppe med mobilen? Kanske denna diskussionen. Och bättre bilder. Men framför allt att ha en tanke och reflektion. Ständigt. För det finns inget entydigt svar. Och därför måste vi ständigt påminna oss själva. Och därför tycker jag att det är viktigt att personer som Moa Karlberg och Luc Delahaye visaroch tänjer på dessa gränser.
- Antar att ni alla som läst detta har suttit och beundrat bilder av Cartier-Bresson, Robert Frank, Dityvon, Winogrand, Parr m.fl. Har ni någonsin reflekterat över personerna på deras bilder? Visst, en annan tid. Fotografin hade en annan, kanske högre, status som gjorde händelsen att finna sig själv på bild mer speciell. Eller så hade vi inte blivit "rädda" för bilden. Skrämda till visuell skygghet. För det kan jag ibland känna att fallet är nuförtiden. Som att bli upprörd över att ens bil syns på bild.
 
Tycker detta är en mycket intressant och viktig diskussion. Har själv råkat ut för att fok inte vill bli publicerade på internet, särskilt komiskt blev det när jag fotograferade soldater på träning inför genomförandet av högvakten vid slottet. Några killar ville inte vara med på bild. Jag ställde frågan om dom förstod hur mycket dom skulle bli plåtade av turister. Öhhe - tänkte inte på det. Efter en kort diskussion så framgick det att dom reagerat rent reflexmässigt. Självklart kunde dom tänka sig att vara med på bild. (det ingick lite i tjänsten som högvaktssoldat ju...;-) Naturligtvis utan namngivning.

Jag inbillar mig att folk i allmänhet reagerar just på ren reflex, lite tror jag det beror på att man i mediia får höra så mycket negativt om personer som blir publicerade på bild.
 
Själv e jag allergisk mot höftskott. Både att ta och att titta på. Numera fullständigt regnar det in "gatufoton" från mobiler/små kompakter tagna på folk som råkar sitta mitt emot på bussen/tåget. Naturligtvis genom att höfta o hoppas på det bästa. Tråkig utveckling tycker iaf jag.

TYcker för min del att kameran, är ett utmärkt verktyg för att dokumentera livet, som svichar förbi, men med förstånd
 
Ursäkta om det här är lite OT i en så intressant diskussion. Men en spontan fråga bara från en som inte sysslat med gatufotografering men som börjar bli lite nyfiken: När ni tar snabba bilder på det här sättet, använder ni autofokus mest då? Eller hinner ni ställa in skärpan också? Jag antar att det på den analoga tiden ofta var manuellt inställda fokus, eller?
 
När ni tar snabba bilder på det här sättet, använder ni autofokus mest då? Eller hinner ni ställa in skärpan också? Jag antar att det på den analoga tiden ofta var manuellt inställda fokus, eller?

När jag fotograferar folk som går emot mig på gatan använder jag som regel förinställd skärpa och snabb slutartid (1/1000s). För att få bra skärpedjup blir det ofta rätt höga ISO om inte motivet är direkt solbelyst.

Den finns det andra typer av gatufoto där autofokusen hänger med hur bra som helst.
 
När jag fotograferar folk som går emot mig på gatan använder jag som regel förinställd skärpa och snabb slutartid (1/1000s). För att få bra skärpedjup blir det ofta rätt höga ISO om inte motivet är direkt solbelyst.

Den finns det andra typer av gatufoto där autofokusen hänger med hur bra som helst.

Till min stora förvåning hinner autofokusens automatik med på min D7000. För en gammal uv som var van vid att hinna med manuellt är det helt underbart. Dock vill jag poängtera att en perfekt skärpa inte är det viktigaste. Det är ju liksom inte det som den här fotografin först och främst handlar om.
Skärpan går också att använda för att öva sig på att komma nära. Christer Strömholm hade en övning där han tejpade skärperingen på t.ex. 1,5 m på sin kamera. När han sedan gick ut var han tvungen att gå nära. Inte fega ur. Och kanske inte heller så anonym.
 
Tycker detta är en mycket intressant och viktig diskussion. Har själv råkat ut för att fok inte vill bli publicerade på internet, särskilt komiskt blev det när jag fotograferade soldater på träning inför genomförandet av högvakten vid slottet. Några killar ville inte vara med på bild. Jag ställde frågan om dom förstod hur mycket dom skulle bli plåtade av turister. Öhhe - tänkte inte på det. Efter en kort diskussion så framgick det att dom reagerat rent reflexmässigt. Självklart kunde dom tänka sig att vara med på bild. (det ingick lite i tjänsten som högvaktssoldat ju...;-) Naturligtvis utan namngivning.
Du borde ha frågat om de ville ha sitt namn med. En liten fundering på vad som är så farligt med att visa sitt namn samtidigt med sitt ansikte kan nog vara på sin plats. Är det farligt?

Jag inbillar mig att folk i allmänhet reagerar just på ren reflex, lite tror jag det beror på att man i mediia får höra så mycket negativt om personer som blir publicerade på bild.

Ja, och detta synes mig vara något ganska nytt och ett resultat av diverse sensationsartiklar i dagspressen.
 
Själv e jag allergisk mot höftskott. Både att ta och att titta på. Numera fullständigt regnar det in "gatufoton" från mobiler/små kompakter tagna på folk som råkar sitta mitt emot på bussen/tåget. Naturligtvis genom att höfta o hoppas på det bästa. Tråkig utveckling tycker iaf jag.

Du läser antagligen andra publikationer än jag. Var regnar dessa bilder in? Går de inte att undvika?
 
Du borde ha frågat om de ville ha sitt namn med. En liten fundering på vad som är så farligt med att visa sitt namn samtidigt med sitt ansikte kan nog vara på sin plats. Är det farligt?.


nja det har jag viss förståelse för då det tyvärr finns en del korkskallar som har som idé att ställa till jävelskap för folk som är aktiva i försvarsmakten eller som jobbar som poliser.
 
Visst kan det vara så.

Min poäng är att man kanske inte alltid måste utgå från att folk inte vill ha med sitt namn i anslutning till bilden. Det kan vara bra att fråga.
 
Visst kan det vara så.

Min poäng är att man kanske inte alltid måste utgå från att folk inte vill ha med sitt namn i anslutning till bilden. Det kan vara bra att fråga.

Jag frågar alltid (om det är möjligt) vad folk heter och kontaktuppgifter, vill gärna veta vem jag har på bild ;-) Men vid vissa publiceringar (motsv.) väljer jag att utelämna de avbildades namn, särskilt när det erfarenhetsmässigt kan bli strul efteråt. Sen är det ju bra att man får ok för publicering (oavsett om det krävs eller inte).
 
Intressant det här med om namnet är med eller inte. Det påverkar, tänker jag, många gånger alla möjliga relationer mellan bildbetraktare, fotograf, fotoobjekt och bild.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto