Att "inte hänga på" pga någon obstinat inställning att "alla andra gör det" är ju att precis lika mycket bry sig om vad andra gör och tycker som de som följer med strömmen lite mer. Men med mer magsyra och tjurighet. Undrar vem som mår bäst?
Den här tråden handlar väl om Ken Rockwell och om människor som vågar säga sin mening även om den avviker från den gängse uppfattningen om vad som för tiden uppfattas som korrekt eller normalt samt om alla andras sätt att förhålla sig till det.
Man kan tycka vad man vill om både Ken och hans motiv men jag tycker att folk som han är fullständigt nödvändiga - och dessutom är de jäkligt roliga ibland. Personligen har jag roligare åt alla magsura reaktioner på vad Ken skriver än åt Ken personligen kanske.
När det gäller välbefinnande så tror jag faktiskt att de som säger sin mening är de som är mer i fas med sig själva på djupet än de som flyter med någon form av diffus tidsanda. Jag tror visst att många av de som bevittnade partidagarna i Nűrnberg aldrig mått bättre än just då, och att även angivare för en upplevd "god sak" i gamla DDR mådde utmärkt i många fall precis som de som var en del av den ungdomliga gemenskapen bland Sovjetunionens pionjärer eller Hitler Jugend mådde utmärkt när de flöt med trenderna i tidens massevenemang och massrörrelser, men efteråt känns det nog aldrig kul att inse att man ingått i ett sammanhang där gemenskap förväxlats med den tvivelaktiga lyckan att vara en del av en enda stor dum klump. Hur smart är det att vara en del av en bisonhjord på väg utför stupet bara för att man är programmerad att göra som alla andra gör. Jag är verkligen kluven inför dessa massyttringar av delad glädje och gemenskap.
...och i teknisk sammanhang som dessa - var stod vi tekniskt om alla gjorde som grannen och inte sökte nya vägar. Inte mycket till utveckling där.
När det gäller golfen så var det en fullständig masspsykos på 90-talet och golf var i princip den enda legitima orsaken att lämna arbetsplatsen under arbetstid - där jag och många med mig jobbade. Folk hängde in kavajerna och försvann och alla andra satt kvar och jobbade. Idag har lyckligtvis detta ofog ifrågasatts och nu kan i många fall alla ägna sig åt annan friskvård i många företag och organisationer vare sig det gäller promenader, stavgång eller ett pass på gym. Jag tror att de som tar vara på den förmånan och inte upplever sig alltför hunsade och har förmåga till viss form av integritet har bäst förutsättningar att må bra på lite sikt.
Idag kanske det inte är lika vanligt som förr att behöva ompröva hela sin gamla världsbild som tidigare. De som varit nazister under senaste kriget hade nog en hel del sömnlösa nätter på 40-talets slut och på 50-talet innan de kom ut på andra sidan. En del äldre die hard kommunister övervintrade ända till 90-talet men de flesta som radikaliserats i tidens kinesiska popideologi på 60- och 70-talen gick nog genom sin ångest när bilderna från "killing fields" i Kambodja började kablas ut.
Jag är enfaldig nog att tro att världen skulle vara lite mindre gräslig med lite fler människor med lite mer integritet. Integritet handlar om att våga utttala sin åsikt utan att låta sig avskräckas om man får skit för det och jag är helt övertygad om att Ken Rockwell skulle säga rakt ut att kejsaren var naken om han nu var det. Många skulle inte göra det och det är nog ofta de som mår dåligt över personer som honom.
