Är inte det mest en känsla? Alla moderna RAW-konverterare lämnar ju originalfilerna orörda. Man kan ju alltid nå de via filsystemet. Det man ser i konverteraren är ju RAW-fil + databasens redigeringsmetadata och precis som Anders säger så kan du ju när som helst få fram den oredigerade bilden utan att förstöra dina redigeringar - genom att göra ytterligare en virtuell kopia och göra en "reset" på den. De har nog de flesta Lightroomanvändare gjort kanske utan att ens tänka på det i farten.
Det har inget med känslan att göra. Jag vet ju inte rakt av när jag tittar på bilden hur den såg ut som original.
Jag vet att originalfilerna är orörda men vill kanske ändå direkt veta hur originalet ser ut. Det kan ju ha gått år sedan bilden togs och jag kan gå miste om valet att göra framtida editeringsmöjligheter om jag inte ser hela bilden eller ursprunget.
T ex kanske det står en blomma utanför urklippet jag gjort i Lightroom.
Den blomman kanske utgör ett framtida urklipp och ny variant av bilden.
Hur tusan skall jag komma ihåg det och sedan göra ett aktivt val att skapa virtuell kopia och sedan återställa till original?
Bättre då att att alltid se originalet direkt brevid den virtuella kopian så man vet vad man jobbar med.