Jonas svar (en av de få i tråden som faktiskt är arbetande fotograf vad jag vet!) är vad jag skulle säga också. Kan du gör du som Tore och har en av varje och maximerar därmed omfånget och användningområdet på dina objektiv - hänger detta på ekonomin hade jag personligen köpt en begagnad D90 (inte D200 eller D80, för dåliga lågljusegenskaper, inte heller någon av de enklare kamerorna då de inte har fokusmotor i huset) och en D700. Hellre en beg 700 + beg 90 (bara det finns kvitton!) än en ny 700 i detta fall, av det skäl Jonas angav - BACKUP!
Kan du verkligen inte detta, hade jag gått på en D700. Som någon tidigare nämnde är ljusinsläpp viktigare än räckvidd eller makroegenskaper för den mesta delen av "normal" fotografering inom bröllopsfotografering. Räckvidd använder du ev. som papparazzi när du åt motstående part spionerar på möhippan alternativt svensexan, och makro använder du... hmmm.... kanske för den hemliga lådan. Ser du inget av detta som viktiga målområden, så....?
Kamerornas krav på fotografens kompetens kan väl i det här fallet sägas vara ganska lika. Det lilla jag hanterat D300 har den fungerat ganska EXAKT som D700.
Närgränsproblem med 85/1.8 har jag personligen inte upplevt, ca 1:10 ger ju ett minimi-målmått på 360mm med FX, vilket knappt räcker för att täcka ett stående ansiktsporträtt med en normal håruppsättning inför bröllop. Liggande format ger 24cm på höjden - ett knappt ansiktshöjd. Saker på det avståndet brukar jag klassa som makro, faktiskt.... Men å andra sidan är jag en typ av person som lika starkt ogillar att få ett objektiv upptryckt i näsan som att behöva göra det med någon. Närporträtt med fokus på enbart ögonpartiet osv gör jag hellre med 150/2.8makro eller 200/4makro, man måste upp på mer än 85mm för att inte få perspektivförvrängning när man går så nära.
Vill man verkligen IN i det personliga utrymmet för att ge intycket av intima bilder så fungerar 50mm bättre för att få den känslan.