Kom nu även ihåg att både Nikon och Pentax tagit bort sin mekansika avkänning av bländaren för gamla helmanuella objektiv. Detta har i Nikons fall lett till att ljusmätningen inte fungerar och i Pentax fall att ljusmätning endast fungera i manuellt läge genom nedbländning av objektivet.
.
Problemet är lite mer komplicerat än så. Pentax har iofs tagit bort avkänningen, men den skulle de säkert haft kvar åtminstone på de mer avancerade kamerorna om det spelat någon roll. Problemet är att de gamla helmekaniska objektiven inte talar om för kameran vilken brännvidd och bländare de har. Det var inget problem på gamla filmkameror, där fungerade bländaren bara relativt, alltså hur många steg som objektivet skulle blända ner vid exponering. Men utvecklingen har gått framåt, dagens mattskivor är inte linjära. Om man mäter relativt utan att veta objektivets brännvidd och maxbländare kommer ljusmätningen att bli ordentligt fel, upp mot 2-3 EV. Därför måste man för ljusmätningens skull blända ner innan man mäter ljuset. Men eftersom man fortfarande inte vet vilken bländare man har kvarstår ändå ett litet mätfel, men det är betydligt mindre än det skulle varit annars.
Varför har man då olinjära mattskivor? Därför att de blir ljusare. Jag har gjort några egna mattskivor av klassisk modell i glas och jämfört, och de blir mörkare än de moderna i plast som har en struktur som gör dem ljusare, men som också gör dem olinjära beroende på ljusets infallsvinkel.
Sedan 1983 har Pentax byggt SMC-A som elektriskt sänder information om objektivet till kameran, och där finns inte längre något problem. Objektiv före detta fungerar, men bara genom nerbländad mätning genom tryck på den gröna knappen på kameran (man gör alltså inte detta manuellt), eller genom att fota Av på maxbländare. Som extra information kan tilläggas att A-objektiven och senare även innehåller information om MFT-kurvan vilket gör att man kan välja att låta programkurvan maximera skärpan i bilderna om man vill.