Wiens förskjutningslag stämmer inte riktigt i en sådan tillämpning. Den anger vid vilken våglängd strålningsintensiteten är som högst vid en viss temperatur (vilken färg som lyser starkast).
Egentligen är det väldigt få ljusskällor vars ljus stämmer överens med någon färgtemperatur (d.v.s., har ett spektrum som liknar den temperaturens svartkroppsstrålning). Glödlampor och solsken är väldigt nära, "mulet ljus" och lysrör avviker litegrann. Om det inte är perfekt svartkroppsstrålning sätter man färgtemperaturen som den temperatur där ljuset _upplevs_ som likadant (avvikelsen ger då en liten "färgdistortion" som sällan syns). Det är inte heller säkert att den temperatur man får genom att titta på den kraftigaste våglängden stämmer överens med "rätt" färgtemperatur. Oftast hamnar man i närheten, men inte riktigt rätt (inom något hundratal grader).
Dessutom är det svårt att använda i praktiken eftersom man sällan har med sig något att mäta våglängder och spektrum med. När en digitalkamera "gissar" sig till färgtemperatur/vitbalans går det i stort sett till så att den tar det läge där den genomsnittliga färgen i bilden blir så grå som möjligt. Den mäter bara R, G och B utan att ha nån aning om våglängd och spektralfördelning.
