---
HUR FÅR JAG SKARPARE STJÄRNOR OCH MINDRE BRUS UTAN ATT GÅ NER PÅ LÄGRE ISO TAL?
Tack på förhand!
/Wille
Det första du behöver veta är att samtliga stjärnor (med undantag av vår sol) ligger på så stora avstånd från oss att de alla blir punktljuskällor med våra observationsmedel. Dvs de är mindre än spetsen på ett knappnålshuvud. Att vi kanske inte alltid tycker de är så små beror på ofullkomligheter i vårt öga eller i kamerans objektiv samt att vi inte har fokuserat tillräckligt bra.
Och pga stjärnornas karaktär måste fokuseringen vara närmast perfekt. Minsta fokuseringsfel märks direkt. Jag har ALDRIG fått godtagbar skärpa enbart genom att ställa objektivet på oändlighetsmärket, eller i ändläget. Gäller också vidvinkelobjektiv, även om avvikelsen syns tydligast på lite längre teleobjektiv, där det verkliga oändlighetsläget (= läget för maximal skärpa vid astro-fotografering) kan ligga flera mm ifrån objektivets ändstopp, eller från oändlighetsmarkeringen. Att rita till ett nytt index hjälper inte heller eftersom det exakta läget inte är konstant utan ändras beroende på temperaturer etc. Bäst är om det går att förstora sökarbilden.
Manuella objektiv är vanligen lättare att ställa in med noggrannhet - det är svårare med AF-objektiv eftersom dessa normalt har brantare snäckgänga för att möjliggöra snabb autofokus.
Zoomobjektiv är inte lika bra att använda, inte bara genom att de vanligen ger sämre bildkvalitet än bra fasta objektiv, utan genom att en hel del av dem uppvisar s.k. "zoomkrypning". Har sällan någon betydelse vid normal fotografering, men ifall man monterar ett zoomobjektiv snett upp mot stjärnhimlen blir det snabbt problem även vid tämligen ringa "krypning".
Mindre brus får du genom att öka exponering och sänka ISO.
Gör du detta genom att förlänga slutartiden kommer du förstås snabbt att få ett annat problem. Pga jordrotationen kommer stjärnorna inte att avbildas som punkter utan som större eller mindre cirkelbågar, beroende på vald brännvidd och exponeringstid.
Det har har givetvis sedan länge funnits lösningar för detta. En typ av pryl som tydligen har börjat sälja bra på senare tid är "kameravridarna". Själv förstår jag inte detta riktigt - tycker att de är högt prissatta i förhållande till vad de ger (prisläge runt 4-5.000 kr). Fast, såklart, de har ju fördelen av att vara små och lätta att ta med sig.
Man monterar den t.ex. på sitt vanliga fotostativ (förutsatt att det är tillräckligt stabilt) och skruvar sedan på kamera och objektiv på vridaren. Denna ställer man så att vridaxeln blir parallell med jordaxeln (dvs är riktad mot Polstjärnan). Sedan startar man den. Detta fungerar bra med vidvinkel eller normalobjektiv, och man kan ta "lagom" långa exponeringar utan att stjärnorna börjar bli streck eller båglinjer. Men ifall man börjar hänga på teleobjektiv (ifall den modell man har valt klarar den sammanlagda vikten), så blir det snabbt problem. Då hänger det på hur noggrannt man har utfört polinställningen. Denna noggrannhet är begränsad med dessa grejer. Astro-nördarna gör förstås på annat sätt.
Fortsättning följer senare, om astro-scape etc, när jag får lite tid över.
.