Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 379 kr per år

Annons

vad betyder linserna i objektivet?

Produkter
(logga in för att koppla)
Du är i sanning rolig Per - "Svenskspråkiga Wikipedia har inte någon artikel om "Plan (geometri):" ännu.", är vad som kommer upp av den länken. Därmed styrker den i nuläget ungefär vilken uppfattning som helst.
 
tannler skrev:
"Svenskspråkiga Wikipedia har inte någon artikel om "Plan (geometri):" ännu.", är vad som kommer upp av den länken.
Det är inte alltför komplicerat att hitta problemet. Ta bort kolonet som felaktigt inkluderats i länken så får du upp artikeln Per citerar.
 
tannler skrev:
Du är i sanning rolig Per - "Svenskspråkiga Wikipedia har inte någon artikel om "Plan (geometri):" ännu.", är vad som kommer upp av den länken. Därmed styrker den i nuläget ungefär vilken uppfattning som helst.

Jag ber om ursäkt, Lennart! URL:en blev fel, därför att FS-programmet trodde att mitt kolon skulle ingå i URL:en.

Rätt adress är:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Plan_(geometri)

precis som Pelle påpekat.

Så går det när man låter maskiner göra saker automatiskt.

Per.
 
hazard skrev:
Minolta hade två objektiv som kunde kröka skärpeplanet efter önskemål:
Det var som fan! Mycket intressant. Antagligen väldigt svårjobbat om man inte har mycket stor och tydlig sökare, men säkert användbart för arkitektur och liknande.

På samma ämne har flera tillverkare objektiv med flytande element för att kunna justera oskärpans utseende (bokeh) framför och bakom skärpeplanet (Nikkor "DC" exempelvis).

http://www.stacken.kth.se/~maxz/defocuscontrol/
 
ripley333 skrev:
men säg om jag har 2st telezoomar med exakt samma fakta. störtsta bländare 2,8 och 70-200 säger vi.

och den ena har 18linser i 15grupper och den andra har 10linser i 9grupper.

vilken är det då som ligger bakom flötet?
Bakom flötet? Det finns ingenting som säger att den ena är bättre än den andra, men man kan anta att den med 18 är modernare eftersom antireflexbehandlingen inte tillåtit sådana konstruktioner förrän ganska nyligen.
 
hazard skrev:
I princip en bländare med luddiga kanter.
Nej. STF-objektivet har inte en bländare med luddiga kanter. Soft Transfer-funktioner skapas med ett apodization-element som består av två sammanfogade linser, den ena klar den andra grå. Detta ger ett linselement som är klart i mitten och fungerar som ett gråfilter mot kanterna. Effekten detta ger på bilden är att oskärpecirkeln inte blir en yta med jämn ljusstyrka utan tunnas ut mot kanterna. Detta ger en underbar boké.

SFT-obektivet innehåller två bländare, en vanlig och en som väljer hur mycket av opodization-elementet som ska vara aktivt. Detta gör att bokén kan justeras.

Objektivet är enbart manuell fokus då fokus-sensorerna i en SLR-kamera jämför fasläget av de två bilder de ser när de ser motivet genom linsernas kanter, dvs där STF-objektivet har suddat ut konturerna...
 
Makten skrev:
.......eftersom antireflexbehandlingen inte tillåtit sådana konstruktioner förrän ganska nyligen.

Multicoating (flerskiktig) antireflexbehandling kom väl kring 1960 eller strax därefter, och Zeiss T*, SMC Pentax, EBC Fujinon, RMC Tokina m.fl, vid mitten av 70-talet? T*, SMC Pentax och EBC Fujinon används fortfarande. Om 70-80-tal är ganska nyligen så är det ju riktigt att dess månggrupps-objektiv inte kunde göras förrän ganska nyligen.

Voigtländer zoomar från 1959 har t.ex 14 linser i 5 grupper tror jag. Bildkvalitén kanske dock inte var att jämföra med dagens?
 
Senast ändrad:
hazard skrev:
Minolta hade två objektiv som kunde kröka skärpeplanet efter önskemål:
24MM F2.8 VFC
35MM F2.8 SHIFT CA (ungefär mitten på sidan)

Manual till 35:an


/Andreas

Detta är ju väldigt intresant. Nån som vet hur det fungerar rent optiskt?

Även om jag tror det vore billigare att lösa det genom att kröka filmplanet...men det blir ju smått omöjligt med digitala hus tills vi fått flexibla sensorer.

Ett kamerabakstycke med möjlighet att med undertryck/övertryck kunna kröka filmplanet en aningen fram eller tillbaka borde ju isf kunna förbättra resultatat från en del extremare objektiv med dålig kantskärpa pga denna defekt.
 
Graal skrev:
Multicoating (flerskiktig) antireflexbehandling kom väl kring 1960 eller strax därefter, och Zeiss T*, SMC Pentax, EBC Fujinon, RMC Tokina m.fl, vid mitten av 70-talet? T*, SMC Pentax och EBC Fujinon används fortfarande. Om 70-80-tal är ganska nyligen så är det ju riktigt att dess månggrupps-objektiv inte kunde göras förrän ganska nyligen.

Voigtländer zoomar från 1959 har t.ex 14 linser i 5 grupper tror jag. Bildkvalitén kanske dock inte var att jämföra med dagens?
Mitt uttalande var lite överdrivet, men jag menade att ju bättre antireflexbehandling man har, desto fler linser kan man använda utan att förlora kontrast:) Många äldre objektiv har ju låg kontrast trots väldigt få linser. Det beror säkert på glasets egenskaper också, vilka ju också torde ha förbättrats på senare tid.
Kikar vi på Nikons senaste 14-24 så har det 14 element i 11 grupper, och har enligt många tester helt fenomenala prestanda vad gäller skärpa, kontrast och optiska aberrationer.
 
Göran Larsson skrev:
Nej. STF-objektivet har inte en bländare med luddiga kanter. Soft Transfer-funktioner skapas med ett apodization-element som består av två sammanfogade linser, den ena klar den andra grå. Detta ger ett linselement som är klart i mitten och fungerar som ett gråfilter mot kanterna. Effekten detta ger på bilden är att oskärpecirkeln inte blir en yta med jämn ljusstyrka utan tunnas ut mot kanterna. Detta ger en underbar boké.

Just det, efterson apodizationsfiltret är mörkare ut mot kanterna får det effekten av en bländare som inte har skarpa kanter. "Luddiga kanter" kanske var fel ordval i strävan att förenkla, men principen stämmer. Oskärpecirkelns uteende beror till största delen på bländarens utseende, samt på sfäriska aberrationer.

/Andreas
 
hazard skrev:
Oskärpecirkelns uteende beror till största delen på bländarens utseende, samt på sfäriska aberrationer.
Oskärpecirkelns form bestäms naturligtvis av bländarens form, men ljusdistributionen i oskärpecirkelns yta borde bero mest på hur den sfäriska aberrationen är korrigerad. Man kan få enormt trevlig bokeh med en sexkantig bländaröppning helt utan rundade lameller, medan en rund kan ge förfärlig bokeh. Ett sånt filter som det talas om torde ge någon slags effekt av att "blanda" olika bländaröppningar. Man får större ljusstyrka än nedbländat, men man slipper antagligen en eventuellt ljus kant. Emellertid lär man ju få ganska låg ljusstyrka jämfört med vad objektivets övriga konstruktion egentligen skulle tillåta, om än med bra bokeh istället.

Tillägg: Det här borde man förresten kunna experimentera med själv, genom att vid fullt öppen bländare sätta ett filter med samma funktion framför (eller bakom) objektivet. Det är ju inte optimal placering, men det kan säkert hjälpa lite. På samma sätt kan man få väldigt kufisk bakgrundsoskärpa om man gör bländaröppningar som är formade på andra sätt, till exempel en långsmal öppning.
 
Makten skrev:
Emellertid lär man ju få ganska låg ljusstyrka jämfört med vad objektivets övriga konstruktion egentligen skulle tillåta, om än med bra bokeh istället.
Ja. STF-objektivet har F2.8 och T4.5, dvs det har en största bländaröppning på 2.8 men släpper in ljus motsvarande en största bländare på 4.5.

Skärpedjup beräknas på F2.8 och exponering beräknas på T4.5.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto