Allt det som sägs om komposition, teknisk kvalitet, ljus, begripligt budskap osv är sant, ack så sant. Bilder som inte har tillräckligt av det där faller allt som oftast platt, når aldrig fram till "första intresset".
Men en riktigt bra bild tycker jag ska vrida sig ur betraktarens grepp och streta emot. Man tror att man "förstått den" och så plötsligt börjar den ändra sig, glida iväg och få eget liv.
Slöjorna framför vår blick hänger oftast tungt, så att vi inte riktigt *ser* med öppen blick. Ett gott fotografiskt hantverk kan antingen bygga p den där visuella muren eller riva ner den.
Jag antar att det handlar om ett fotos "själ"?
-Christian