Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vilka objektiv "tål" kraftig nedbländning?

Produkter
(logga in för att koppla)

Magnus Wahlgren

Aktiv medlem
Finns det någon generell regel för vilka objektiv som kan bländas ned kraftigt utan att förlora för mycket i skärpa? Teleobjektiv med väldigt "rund" bländaröppning?
 
Det blev nog en för teknisk fråga för mig. Har ingen aning... Bland mina egna objektiv är nog Micro-Nikkor 2.8/105mm den som tål mest nedbländning...

Frågan bör nog flyttas till ett annat forum.

fotohälsningar
Terje
 
Magnus Wahlgren skrev:
Finns det någon generell regel för vilka objektiv som kan bländas ned kraftigt utan att förlora för mycket i skärpa? Teleobjektiv med väldigt "rund" bländaröppning?
En ganska svår fråga att besvara. Men generellt skulle jag tro att de flesta fasta optiker tål nedbländning bättre än zoomar. I de flesta fall så verkar fast optik klara av situationer som sätter glaset på prov bättre än zoomar.
 
Rent spontant; ju längre brännvidd desto större bländaröppning för respektive f.-tal. Dvs f.16 på ett 400mm är reellt större än f.16 på ett 50mm. Och det är öppningens storlek, eller rättare sagt litenhet, som ger oskärpa pga diffraktion. Mindre öppning ger mer diffraktion.

Gr.
 
green skrev:
Mindre öppning ger mer diffraktion.
Så blir det i och för sig när vi mäter diffraktionen med VINKELMÅTT som man ofta gör i mer vetenskapliga sammanhang. För fotografer är det däremot diffraktionsfläckens (Airyfläckens) faktiska storlek på bilden som är av intresse och den beror enbart på (det effektiva) bländartalet.
f/16 med ett 400mm ger alltså en lika stor diffraktionsfläck som f/16 med 50 mm. (Ovanstående gäller för bildens mitt, med vidvinkliga objektiv ökar sedan diffraktionen lite grann långt utåt kanterna.)
 
Jag tror nog att skillnaden är försumbar mellan olika objektiv. Desto större skillnad blir det om man går upp ett steg i negativstorlek.
Större negativformat innebär ju tyvärr också kortare skärpedjup vid samma bländare.

Jag läste nånstans (tror det var i Barry Thorntons bok Edge of Darkness) att om man använder ett större negativformat och bländar ner mer för att öka skärpedjupet så får man större skärpedjup med mindre diffraktion om man förstorar negativet/diat till samma storlek. Dvs om man inte använder det större formatet för att kunna förstora till större kopior.
 
Sinuslinus skrev:
Jag läste nånstans (tror det var i Barry Thorntons bok Edge of Darkness) att om man använder ett större negativformat och bländar ner mer för att öka skärpedjupet så får man större skärpedjup med mindre diffraktion om man förstorar negativet/diat till samma storlek. Dvs om man inte använder det större formatet för att kunna förstora till större kopior.
Den diffraktionsrelaterade oskärpan som man ser i den slutliga bilden är summan av diffraktionen hos både kameraobjektiv och förstoringsobjektiv. Om man kontaktkopierar ett storformatsnegativ så slipper man ju förstoringsobjektivet och den skärpevinsten kan man ”växla in” mot lite mindre öppning och/eller större oskärpehetscirkel.

Exempel:

Kombinationen f/22 och en oskärpehetscirkel på 0,030 mm ger t ex rent teoretiskt MTF-värdet 0,76 vid 10 c/mm på f i l m e n. Om vi nu använder ett perfekt (d v s helt diffraktionsbegränsat) förstoringsobjektiv inställt på bländare 8 och förstorar upp negativet 4ggr så blir förstoringsobjektivets effektiva bländare 40 och dess MTF-värde ca 0,93 vid 2,5 c/mm (vilket ju motsvarar 10 c/mm på filmen i det här fallet). Det slutliga MTF-värdet vid denna linjefrekvens blir då ungefär 0,71 (man multiplicerar helt enkelt värdena för de båda objektiven) vid 2,5 c/mm på den färdiga bilden.

Med kontaktkopiering av ett 4 ggr så stort storformatsnegativ istället så ger ju f/90 exakt lika stora oskärpehetscirklar i den slutliga bilden (0,120 mm), m e n MTF-värdet är nu 0,76 vid 2,5 c/mm. Det finns alltså utrymme för att både blända ner lite och/eller använda en något större oskärpehetscirkel jämfört med förra bilden. I det här fallet kan man få samma MTF-värde (0,71 vid 2,5 c/mm) som vid f/110 och en oskärpehetscirkel på 0,135 mm, d v s skärpedjupet har ökat med 37 %. Observera att detta bara gäller för just denna linjefrekvens, gör vi motsvarande kalkyl vid en annan frekvens får vi andra värden. Samma sak om vi räknar på andra bländare och oskärpehetscirklar, så lägg därför ingen större vikt vid själva procentsatsen i just det här specialfallet.

Det blev ett rätt rörigt räkneexempel märker jag (trots att jag underlät att ta med filmens MTF-värde m m), men jag låter det stå kvar om någon till äventyrs har glädje av det :)

Glömde nämna att MTF-värdena ovan gäller för 555 nm våglängd (grönt ljus, ögat är känsligast där).

Samma fördel får man för övrigt rent principiellt även med digitalkameror (inget förstorings eller skannerobjektiv här heller). Kalkylerna blir emellertid mycket värre eftersom MTF-värdena för film respektive sensorer har helt olika karaktär.
 
Jag tycker du är väldigt rörig i din argumentering. Vad är din slutsats i ditt inlägg?
Det är lättare att förstå om man ser slutsatsen också och inte en massa siffror hit och dit.
 
Ber så mycket om ursäkt!

Jag bekräftade ju det du skrev ju redan i början ”Om man kontaktkopierar ett storformatsnegativ så slipper man ju förstoringsobjektivet och den skärpevinsten kan man ”växla in” mot lite mindre öppning och/eller större oskärpehetscirkel”.

Med andra ord: Förstoringsobjektivet (hur bra det än är) gör ju alltid bilden lite oskarpare och om man då kan kontaktkopiera istället så blir bilden skarpare (om allt annat är lika). Följaktligen har man ju råd att använda en lite mindre ingångspupill om man kontaktkopierar.
 
Okej då förstår jag men det var inte så JAG menade.

Det jag tänkte på var att förstoringsgraden blir mindre när man kopierar ett mellanformatsnegativ och ett småbildsnegativ till samma storlek på kopian.
 
Ja, men förutsatt att objektiven har samma bildvinkel så kompenseras den mindre förstoringsgraden fullt ut av att avbildningsskalan mellan motiv och film i motsvarande grad blir större. Förhållandet mellan motiv och kopia blir alltså detsamma, så om bara objektivens ingångspupiller är lika stora så blir både diffraktion och skärpedjup lika på kopian, oavsett vilket filmformat som använts mellanled. (Nu bortser jag från förstoringsobjektivets inverkan, det får räknas som överkurs :))
 
ANNONS