Vilken kamera gav er en wow-känsla?

[Cambo]

Kanske inte direkt wow. Men en känsla av äntligen då jag slog upp schacktet på Rolleiflexen 2,8 Planar.

 

[Cygni]

Mitt senaste tillskott. Olympus OMD E- M1X

 

[Calle S]

Klart den är, för det är ju objektiven som gör mest skillnad när det gäller bildkvalité.

Det tror jag i princip alla på FS är medvetna om. Jag pekade bara mot tidigare inlägg i tråden om den eventuella skillnaden mellan D810 och D850.

Enda riktiga skillnaden bildmässigt mellan D800 och D850 är ju upplösningen. Möjligen att D850 också har lite mer dynamisk omfång och kanske lite mindre brus.

Jag har i praktiken inte upplevt någon skillnad bildmässigt efter att ha använt D800 och sedan gått över till D850. Som jag skrev, kanske om man pixelpeepar. Men det får andra syssla med. Dynamiskt omfång; kanske. Men jag kör mycket i studio och använder studioblixtar och led-ljus utomhus där man har kontroll över ljuset.

 

[majjen05]

Min största wow känsla var när jag höll min Nikon F5:a i handen, älskar den fortfarande. Tar bilder med den då och då.

 

[Cygni]

Nikon F2a var en häftig känsla att fota med. Samma med min OMD E-M1X.

 

[StaffanW]

Mest wow var nog Pentax 67. Vilken känsla och vilka bilder det blev. Har nog aldrig tänkt så mycket på komposition mm innan varje bild.

Får också lägga in min första digitala systemkamera 2001, Canon D30 med hela 3MP. Helt galet att på basketmatcher kunna slösa hur många bilder som helst. Egen liten digital skrivare på turneringar och då kunna få upp utprintade matchbilder efter varje match. Kändes såå coolt..

 

[Sten-Åke Sändh]

Ingen egentligen. Just kamerorna blir ju egentligen allt tråkigare och tråkigare. Det är den logiska slutpunkten för perfektionen för när den uppnås så uppnås ett fotografiskt Nirvana. Buddhisterna talar ju om "utslocknandet". Sett till bildresultaten är dock det verkligt enastående den moderna fullständigt skalbara skrivartekniken som märkligt nog kan åstadkomma förunderliga resultat bara genom att spruta bläckstrålar med en helt makalös precision på ett papper eller för den delen på snart sagt vad som helst. Där har jag enklare att stämma in i någon form av WOW! Det är faktiskt smått otroligt!

 

[mombasa]

Nikon F i kombination med Nikkor 105/2.5. Där nånstans kom insikten om kamera och objektiv i förhållande till vad ögat faktiskt ser. På ett lite outgrundligt sätt.

 

[Makten]

Förmodligen Fujica GM670, en mätsökarkamera med 6x7-format och min första analoga kamera (edit: eller i alla fall en av de första, nu när jag tänker efter). Den fick mig att ta färre bilder och kvaliteten var (och är) enastående. Att kameran sen var en riktig dunderklump fick mig att gå vidare, men det var en rejäl ögonöppnare att "gammalt skräp" gav avsevärt bättre bildkvalitet än vad jag kunde få ur min dåvarande Nikon D700 med relativt fräsiga gluggar.

På den digitala fronten kan man nog säga att Fujifilm GFX 50R gav ungefär samma upplevelse. Äntligen slapp jag det hemska 3:2-formatet och fick den bildkvalitet jag alltid suktat efter.

 

[gladers]

Nikon Z6 med zoomen 24-70/4.0. Utan tvekan.