Grupper

Jag har faktiskt sett två olika dokumentärer på Youtube om henne. Väldigt intressant och hennes bilder är riktigt bra!

Jo, jag har läst om henne här på FS. Om det var just i den här poolen kommer jag inte ihåg.
Hon hade inga bekymmer med marknadsföring. ;)
/Katja

Helt OK Jan Det var ju inte du som sparkade, Det var ju Elliot Erwitt
Ha det bra Bengt

Hej Janne jag har förstått att bilden inte är bra. Det var händelsen som gjorde att jag tyckte den var bra och spännande. Du vet på samma sätt som när någon fotograferar sitt barn och upplever bilden på barnet betydligt vackrare en övriga betraktare. Man lärs sig varje dag här på Gf poolen. Ha det fint PS kul ändå som Mirka säger att det blev diskussion om bilden. Alltid nått.
/ Bengt

Måste tacka Bengt som började med den här diskussionen. Den har varit intressant att följa och givande. Har lärt mig en hel del kring det här med Gf.
Lite synd bara att den behöver utspela sig på klotterplanket och inte som kommentarer under bilden, där det är tänkt. Och som nog Bengt också efterlyste i sitt första inlägg. Många som tittar men ingen skrev något av det som kommer fram nu.

Bengt, jag känner mig osäker om jag sett bilden förut ...eller bara skummat förbi. Jag kan i så fall inte noterat detta med höjden (är inte 100% Sthlmsvan). Nu när jag betraktar den ordentligt så ryser jag o får
en knytnäve i maggropen.
Min kommentar blir då att vore jag i närheten så skulle jag inte
kunna andas...hur skulle jag göra för att inte -skrämma- ner honom.
(Liknande rysare kände jag i söndags när jag upptäckte en älgko alldeles intill en mycket trafikerad vägbana utan viltstängsel. Jag fanns i en av bilarna)./ulla

Känner mig väldigt tagen på bar gärning. När jag går igenom bilderna tittar jag alltid bara på öppnade bilder, aldrig miniatyrerna. Först när en bild väcker intresse kollar jag in rubriken.
Jag minns väl den här bilden, såg rubriken men förstod ingenting. Jag tolkade det som att du stod på en farlig plats och tog en vy :) Letade i förgrunden men hittade inget stöd för detta så jag bläddrade lite förvånat vidare. Bilden i sig uppfattade jag varken som bra eller dramatisk. Grabben såg jag aldrig!
Ärligt talat vet jag inte om jag skulle kommenterat även om jag sett. Även om den innehåller ett dramatiskt element är den ju inte särskilt bra, dvs. inget som fångar min uppmärksamhet rent fotografiskt. Särskilt inte med tanke på vad du brukar visa upp.
Så - till slut - för mig var grabben så osynlig att inte ens en tydlig rubrik hjälpte.
Klump i magen hade jag alldeles säkert fått om jag varit där.
/roger

Nu är jag inte en av de trettio men lockades ändå att kolla på bilden.
Förstår inte riktigt vad du är ute efter med det här inlägget. Stör det dig att folk inte kommenterar din bild för att killen på bilden leker med döden eller för att du tycker att fotografiet har ett värde i sig, som bild, som dokumentation eller som något annat som borde locka till kommentar?
När jag tittar på fotot tänker jag så här: Det är kanske en dramatisk situation, en kille som balanserar på ett räcke och riskerar att slå ihjäl sig. Det troligaste är dock att han tränar parkour. Kanske inte den ofarligaste sysselsättningen men knappast i klass med mc-åkning.
Problemet med bilden är att killen syns dåligt. Jag gillar den vackra bakgrunden och det svep genom bilden som trafikleden skapar men min blick hoppar förbi de hårda skuggorna där grabben göms och leds vidare till de upplysta husfasaderna i fjärran. Jag önskar jag hade kunnat säga att den röda cykelbanan leder blicken till grabben men det funkar inte för mig.
Kort sagt, jag hade kanske inte kommenterat bilden för att jag inte tycker att den är tillräckligt dramatisk och för att jag inte tycker att den håller din vanliga nivå bildmässigt.
Men visst är det intressant med rubriker och hur de lockar eller inte lockar. Min gissning är dock att en spännande rubrik inte ger fler kommentarer utan bara fler visningar.
/Henning

Jo, jag såg bilden och hade för avsikt att återkomma med mina funderingar. Råkade sedan ut för bredbandskrasch och det föll i glömska. Vet inte riktigt hur det ungdomliga sinnet funkar. Visst gjorde man väl dumheter i ungdomligt oförstånd, med det som killen gör är något annat. Påverkad av droger? Vadslagning? Nä, jag vet inte, men det är onekligen en stark bild.../PE

A simple but perfect advice! :D

Dokumentera är en sak. Det gör man lämpligen i en miljö man känner väl. Systematiskt och uthålligt.

Gatufoto visar att människor är sig lika överallt. Miljön är inte så viktig. Däremot att kunna avläsa "gatans teater". Därför kan man utöva det även i nya miljöer.

Komposition är viktig, för annars syns inte motivet.

Håller helt med om att 'omgivningen' har stor betydelse för hur man närmar sig en bild. När, var och i vilken situation har oerhört stor betydelse för att kunna tolka en bild.
Det är ju inte så att en verbal berättelse/beskrivning sänker en bra bild. Tvärtom - ger det nästan alltid en bättre upplevelse av bilden.
För övrigt har Marcus helt rätt - vill man ha kommentarer på sina bilder är det bara att sätta igång och kommentera andras.

Katja, jag vet ;-) Det där är svårt, men jag försökte bara få fram synsättet. Och det är ju tufft att veta om man egentligen lyckas. Försöker helt enkelt bara tänka så. Ibland funkar det, ibland inte. Tycker ändå att det är betydligt lättare när man är i vår egen kultur. Om det påverkar antalet kommentarer har jag ingen aning om. Kanske är det helt enkelt så att det blir färre kommentarer på bilder från främmande kulturer för att vi inte riktigt vet hur vi skall ställa oss till dem. Det finns ofta ingen relation. Men... det finns ju också en tanke om att en bra bild alltid är en bra bild, om man har förmågan att se det.

Sedan är det säkert som Marcus skriver. Ökad egen personlig aktivitet ökar antalet kommentarer. Jag märkte det direkt när min egen aktivitet minskade. Det har en direkt påverkan på antalet kommentarer. Trist, men så verkar det vara.

Det är ett intressant resonnemang. Måste säga att jag då kan tycka att en del Berlinbilder är ganska "sedda med turistögon" som redan vet vad de vill se. Med lysande undantag så klart.
Men hur ska det du säger påverka kommenterandet här i poolen? Vi kan ju inte alltid fråga den inhemska befolkningen om vad de tycker innan vi kommenterar en bild.

Hej, tänker på det du skriver om "turistfällan". För mig handlar det rätt mycket om synen på bilden. Kommer du till Afrika så är det lätt att bara lyfta kameran så blir det "en bra bild". Så är det förstås inte. Min lilla tumregel är att du skall kunna ta den där bilden och visa den för människorna som bor där. Tycker de att den är bra så har du förmodligen kommit förbi den exotiska turistfällan. De lever där varje dag och tycker t ex det inte är ett dugg exotiskt att kvinnor bär saker på huvudet. Det ser man precis överallt. De första dagarna på Kap Verde fylldes min kamera med den typen av bilder, sedan blev det vardag. Då började jag leta efter nya intressanta vinklar på samma händelse och först då började det bli intressant. Det är överhuvudtaget svårt att fota i en kultur där man inte är hemma.

Håller med om mycket av det du säger. På vissa recensionssidor kan man ange sin egen nivå.
Med en sådan funktion så kan utlåtandet tolkas av fotografen och läsaren och då kan även de som lämnar kommentarer på den medlemmens bilder anpassa sina utlåtanden.

Sedan förstår jag inte din analogi med en lagsport fullt ut annat än att jag misstänker ett av sidans mål är att alla medlemmar skall utvecklas och det tror jag kan uppnås genom att alla är ödmjuka inför alla andras åsikter oavsett nivå. Vi som är nybörjare tror jag kan tillföra kommentarer som är att anses komma från en publik, medan experterna mer kan liknas vid proffesionella kritiker, och det finns ju åtskilliga exempel när en kritikerkår sågat musik, konst mm eller hyllat dito och publiken har visat att de tyckte motsatsen, så en fråga jag måste besvara åt mig själv är, vem tar jag bilderna åt (nu menar jag givetvis inte att ni mer erfarna fotografer här skulle göra "fel", det var bara ett exempel ;))?

Sedan håller jag med om att om jag tar bilder och vissa blir "bra" och vissa inte så är det bra om jag har en kunskap om varför, så att fler bilder kan bli "bra" men här hoppas jag också på att de som är på en högre nivå här på sidan ger mig konstruktiv kritik/tips så att jag kan utvecklas så lovar jag att jag att lämna mina lekmannakommentarer på era bilder :)

Utmaningarna trodde jag man satte upp åt sig själv, min just nu är att närma mig människor jag inte känner med kameran (tips från mer erfarna har efterfrågats).

Beträffande mästare skall man alltid vara ödmjuk, det viktiga är att se gränsen mellan lärandet och ren kopiering annars riskerar man bli en blek kopia av en mästare likt ett tribute coverband och då förlorar man sitt eget uttryck. Så jag kommer personligen att tillämpa en slags kräftgång här, ta bilder ett tag, när det känns motigt skaffar jag någon bok som ger mig inspiration eller kunskap, och sedan ut och på det igen. Efter allt prat om HCB ligger det väl nära till hands att det är hans verk som kommer att betraktas av mig nästa gång jag vill ha lite inspiration.../M

här saknar jag 'gilla'-knappen...

Check på den...

Tack så mycket Mats för att du tog dig tid för en saklig genomgång av din syn på hur det skall gå till!

Skönt att höra att efterbehandling är ok, jag kände själv att det var självklart för mig att "snygga" till bilden lite vad gäller högdagrar, skuggor, färgmättnad mm för att förtydliga det jag ville framställa, men var lite orolig för om det var att gå för långt. Jag gillar inte att spendera tiden med bildbehandlingsprogram, om det inte är bra på 60 sek får det vara (om det inte skulle vara ett misslyckat "once in a life time shot" då skulle jag allt ge det lite tid :))

Jag känner också att det är lite fel med 70-300 objektivet, det ger ju dessutom lite paparazzi vibbar med sitt utseende, så jag kommer att lyda ditt råd, pilla på mitt 35mm och ta tjuren vid hornen.

Jag har märkt att det är lättare att ta kort på de som är lite upptagna, de som arbetar med något, dels är dom upptagna och kanske inte lika observanta på att jag tar kortet och dessutom känns det som om jag tar kortet lika mycket på det de utför som på dom som person.

Håller helt med om leende, vink, tack och att givetvis respektera de som inte vill vara med på mina bilder, men tack för att du bekräftar det jag känner känns rätt.

Jag befinner mig rätt mycket i vissa områden i Göteborg och tänkte att jag likt en naturfotograf kanske blir ett naturligt inslag i miljön och till slut och kan ta mina bilder utan att omgivningen påverkas för mycket av det.

Hej Marco
Jag har hållit på med uttalad gatufoto i snart åtta år nu och mitt bästa tips är att träna och åter träna. När jag kör mina kurser brukar ett av de första momenten vara att verkligen lyfta kamera på några meter håll frakt framifrån på den person man vill plåta. Och att i det läget träna på och tänka på att bli så bekväm som möjligt i situationen. Ju mer avslappnad, ju större leende du har som sedan avsluts med en vinkning och kanske ett tack desto bättre brukar det gå.

Träna på att vara beredd på att ta en rolig och givande diskussion om vad gatufoto är. Kanske att nämna att det finns en skyldighet att dokumentera den osminkade samtiden. Tänk vad vad tråkigt det hade varit om om vi inte hade haft tillgång tillgång till allt underbart gatufoto från 50, 60, 70 och 80 talet? Vill någon att du absolut skall ta bort bilden (eller om du fotar med film, inte använda den) så säg jag ja till det. Det kommer alltid nya bilder. Det är först när det känns bra i magen som det blir bra. På samma sätt känner jag inga problem med att jag i kanske 75% av fallen aldrig får ögonkontakt efteråt. Det är i situationer där människor är upptagna med sitt. Men fortfarande skall det kännas bra i magen. Det finns en lag om att kränka andra (inte samma sak som att någon känner sig besvärad) och där är det ditt eget sunda förnuft som avgör.

Däremot hade jag aldrig själv känt mig bekväm med att fota gatufoto med ett långt tele, du nämnde upp till 300 mm. Då hade jag verkligen mig mig som en smygfotograf, som en paparazzi och riktigt illa till mods. För det är ju inte det vi paparazzi är. När det gäller bildbehandling är min uppfattning att alla bilder behöver bildbehandlas, precis som man tidigare framkallade i datorn. Däremot aldrig manipuleras, ta bort något, eller lägga till.

Det är min syn på saken. Vi hörs
mats

Hej!
Jag betraktar mig inte som någon särskilt skicklig gatufotograf men jag har nött en del på gatorna de senaste åren och kan iallafall bidra med lite tankar i ämnet.
Jag har känslan att det finns två sätt, antingen fotar man dolt eller så fotar man öppet. Med dolt menar jag allt från att smyga i periferin med teleobjektiv till att fota från höften, eller varför inte med spionkamera dold i slipsnålen ;) Med öppet menar jag helt enkelt att inte dölja det man gör. Det behöver inte innebära att övertydligt visa att man fotograferar utan bara helt enkelt att inte smussla med det.
Jag har testat olika varianter från tele på avstånd och hemliga höftskott till att gå rakt fram till motivet, sikta, komponera och trycka av bilden för att därefter snacka lite med motivet.
Vill man missa många bilder pga klippta huvuden eller fötter eller total oskärpa är höftskottet numero uno. Vill man dessutom riskera att bli kontaktad i efterhand av någon som är jävligt sur efter att ha hittat sig själv smygfotad och uppladdad på nätet är valet självklart... (och här utgår jag ifrån att vi ganska snart kommer att kunna söka effektivt på bilder av tex våra egna ansikten för att hitta var på nätet vi finns avbildade.)
Vill man däremot vara ärlig med vad man håller på med och faktiskt ge människor chansen att avböja så är det bara att sikta och trycka. Det har hänt några gånger att folk inte har velat bli fotograferade men förbluffande sällan. Oftast behöver man ju inte göra det så komplicerat heller, ok, du vill inte vara med, då tar jag ingen bild, alternativt raderar den i efterhand. Personligen hade jag tyckt att det hade varit tusen gånger pinsammare om någon hade kommit fram och frågat om jag just smygfotograferat honom.

Du skriver att du känner dig påflugen. Ja, vad kan man säga. Lite påflugen måste man nog vara... Däremot är det en stor skillnad mellan att hoppa fram, trycka en kamera i fejjan på någon och rusa därifrån jämfört med att helt lugnt gå fram, trycka av sin bild, le mot motivet och lämna platsen så sakta att den fotograferade kan komma med synpunkter.
Du får kolla på de bilder du gillar och fundera på hur du tror att de är tagna.

Man får fundera igenom varför man gör det man gör och om man känner sig cool med det. Jag är ibland väldigt tveksam till om gf är ok iom att vi ofta hänger ut människor som inte vet om det. Juridiskt rätt men ibland kanske medmänskligt fel. När jag tänker så blir jag en jäkligt kass gatufotograf och då går jag ut i naturen och plåtar landskap istället...

Hade en märklig upplevelse i London i somras. Under en eftermiddag/kväll gick jag runt och fotade iförd kavaj med dito snygga brallor och skor. Jag såg helt enkelt ut som en knappt 40-årig svenne som åkt till London i jobbet + en stor systemkamera i näven. Har aldrig blivit så avslappnat bemött av dem jag fotograferat och jag har nog aldrig varit så tydlig med vad jag har pysslat med. Nästa steg blir frack och storformatkamera!
Fan vilket långt inlägg detta blev...
/Henning

Tja - varför inte?
En gilla-knapp och en ogilla-knapp. Skulle säkert röra runt lite i grytan..:)

Jag undrar om man vid en sådan dag snarare kan känna som "Borde man verkligen göra oftare!".
När det gäller Facebooks "gillar"-knappen så är det ju tyvärr så att alternativet till den är "Gillar inte", utan att man behöver förklara varför. En stor nakdel, tycker jag. Svart-vit. Tummen upp eller ner. Ingenting emellan.

Och som sagt. Ingen är tvungen. Därför behöver man inte"slippa" nåt heller.

Grejen med HCB är ju också att han inte fotar längre. ;)
Vill säga, om bildspråket förändras bör man kanske inte bara tittar på de gamla mästarna.
När jag bläddrar igenom de okommenterade bilderna så ser jag några som inte säger mig så mycket, men en del som säger mig någonting när jag väl tar mig tid och inte kommer med typ kompmått à la HCB. Vi har våra estetiska vanor, och en bild är lätt bortvald från kommenterandet av den enda anledningen att vi vid första ögonkastet inte känner igen de gyllene reglerna (eller sådana som är gyllene just nu). Det finns ju så många andra säkra kort att satsa på, där man hellre kommentera.
@Peter: Därför tror jag faktiskt att en sådan dag kan göra lite skillnad. När måndagsidén kom upp då var det samma kritik: "Det borde funka utan!". Gjorde tydligen inte det. Varför inte medvetet ta sig tid för bilder som ingen tog sig tid att sätta ord på? Och så tvingas ju ingen.

Vad säger förresten du, Mats?