Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Mina bilder som jag visade i Gnesta 2014

Jag valde att visa bilder på mina föräldrar på årets Gnesta-Plank. Jag har ju skrivit om dem och visat enskilda bilder här på bloggen i omgångar, men jag ville göra något sammanhållet den här gången.

Min mor drabbades tidigt av demenssjukdom som slutligen tog hennes liv 2007. Far tog hand om henne själv i hemmet fram till 2001 då det slutligen blev dags för det särskilda boendet i kommunen där han besökte henne varje dag under resten av hennes liv.

Bilderna är dels från tiden runt flytten från hemmet, en bild från den första julen på det särskilda boendet, en bild från 2006 och den sista på far från 2007. Far gick bort 2010, jag saknar dem.

         

Inlagt 2014-07-28 13:06 | Läst 2863 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
finstämd serie av vardagsbilder på dina föräldra.önskar jag hade några sådana mina gick bort vid tidiga år för mej.mvh Ronny.
Verkligen fin bildserie på dina föräldrar du har porträtterat dom med värdighet, har sett en del tidigare. Den saknaden du känner bär man hela livet.
Må så gott
/Hans-Åke
Av dina bilder och tidigare berättelser om dina föräldra förstår jag att ni haft väldigt fin kontakt genom livet. Det känns alltid skönt att ha haft det när livet tar slut. Min svärmor fick hjärtstillestånd 2008. Dom fick igång henne och efter fjorton dagar var hon hemma. Två dagar senare dog hennes dotter ( syster till min fru ) . Efter den tiden har jag och min fru besökt henne varje dag. Hon bodde 100 meter från oss och hon klarade vardagen själv. Dock var det besök hos läkaren tre - fyra gånger i veckan, så man var uppbunden med det och att åka och handla varje dag . Hon sa alltid att hon var så tacksam att hon slapp komma till något äldreboende utan fick bo hemma hela tiden. Två timmar innan hon dog var hon helt klar i huvudet Vi skojade och pratade som vanligt. När jag är död åker ni till Koli för mina pengar. Jag vill att ni ska se hur fint det är där. Vi tror det påminde henne om hennes hembyggd som hon kom ifrån på den Ryska sidan. Vi gjorde det och det är den resan jag berättar om i min blogg. I dag är vi är väldigt tacksamma att vi kunde hjälpa henne. Hon dog i januari och blev 89 år.
Sten
Fin bildserie! Ovärderliga bilder att ha kvar och bra att du visar upp dom. Gillar hur dom på något sätt ger känslan av en partner som ger fullt stöd och som har gjort så sedan de träffades. Kärlek som den skall vara,
Ha det fint!
Hej, en vacker dokumentation som vi får ta del av. Tack!
Bilderna på dina föräldrar är verkligen fina och ömsinta.
/Krister
Väldigt fina och ömsinta bilder...bra val till Gnesta tyckte jag!
/ Lena E
Tack för att du delade med dig av den fina bildserien.
Ha det gott/Stig
Det här är finstämda bilder som handlar om livet. Viktiga bilder om kärlek och verklighet.
Värdefull dokumentation som berör oss alla.
Ha det bra!
Jon Anders
Det där är dom bästa bilder jag sett från dig, även om jag troligtvis bara sett en bråkdel.
Du ska vara stolt över detta tidsdokument.

mvh Tommt
Håller med Tommy. Riktigt bra bilder från dig Affe. Samtidigt som vi kanske måste släppa taget. Livet går vidare.
/ Bengt
Tack ska ni ha.
Bengt, du behöver inte vara orolig det här var sista gången jag visar bilder på mina föräldrar, för övrigt var det första och enda gången jag visat dem sammanhållna också. ;)
-affe
Jon Anders Klockar 2014-07-28 19:45
Släppa taget, som Bengt säger, skall man aldrig göra när det gäller ens föräldrar och barn.
Din bildserie på dina föräldrar tål att visa upp många gånger än.
Såg Bengts kommentar om "att släppa taget" men att bevara minnet är också viktigt. Klart man saknar dem som gått vidare och så här fint skildrat i bild av dina föräldrars ålderdom tycker jag gott kan visa dem fler gånger. Minnen är viktiga.
bassa 2014-07-29 09:29
Det jag nämnde var menat vänligt ,när banden till sina föräldrar och nära är starka, så för mig också. Jag började spela med min farsas trio när jag var tretton år . Där ingick min farsa ,äldre bror. .jag har förlorar båda. .Jag hoppas att min mening inte misstolkades.
. Det var av omtanke Affe.
Bengt
Bilder på människor som gör något har alltid varit och kommer alltid att vara de mest intressanta. Här "gör" de väl inte så mycket, utom att visa sin samhörighet, som resultat av ett långt liv tillsammans. Demens är ju den stora skräcken och man ser tomheten i din mammas blick. Men du visar det, utan att väja, med stor empati. Kvällens behållning!