Skärfläcka vs gravand

Jag har tidigare visat bilder av skärfläckorna och deras avvisande av andra fåglar i ungarnas närhet.

Här är en bildsvit, där ett skärfläckspar gemensamt tvingar bort en gravand.

Två skärfläckor vadade omkring i det grunda vattnet. 

En bit bort syntes en ensam gravand röra sig framåt.

Plötsligt närmar sig båda skärfläckorna anden, vars kroppsspråk antyder, att den anar vad den har att vänta.

Han försöker ta sig därifrån men hinner inte långt innan en av dem gör ett utfall.

Gravanden vänder sig om och svarar upp mot dem.

För ett ögonblick backar skärfläckorna

och kombattanterna tittar på varandra.

Men snabbt är de efter gravanden igen.

Han duckar

och försöker undkomma attackerna.

Men skärfläckorna följer efter

och tvingar honom, att vända.

Den stackars gravanden är hårt trängd mellan skärfläckorna och kommer varken fram eller tillbaka

och nu ser jag den ensamma ungen, som står en bit fram.

Anden försöker förgäves undfly uppvaktningen.

Tillsammans vallar sedan skärfläckorna gravanden förbi  ungen men det tycks inte gå fort nog.

När de passerat ungen släpper de slutligen bevakningen

och gravanden kan komma undan.

Vem som var mest skärrad vet jag inte men alla inblandade verkade nöjda med utgången.

Skärfläcka

För många år sedan såg jag en bild på en skärfläcka.

En vacker bild på en vacker fågel, som jag då ännu inte kände.

Jag vårdade minnet av denna bild och önskade innerligt, att jag någon gång skulle få se denna fantastiskt vackra fågel och kanske också själv fotografera den.

Så fick jag se den.  

Och fick också möjlighet att fotografera den.

Men den där första bilden satt fastetsad i minnet .

Ingen av mina bilder kom i närheten av den.

Så jag fortsatte och fortsätter fortfarande, att försöka få till Bilden med den där känslan, så som jag minns den.

En bild, som faktiskt inte existerar i verkligheten, för jag har sett den igen.

Och fast den inte var, som jag mindes den

fungerar den som en målbild för mig, även om den är ouppnåelig.

Hittills har jag inte kommit nära men under tiden har jag fått ta del av så många fantastiska upplevelser, att 'Bilden' bleknar.

Nu var det dags igen, att försöka hitta 'målbilden'.

Skärfläckorna har fått ungar och det är mycket, som distraherar i sökandet efter den där 'Bilden'.

Ungarna i sig

och

föräldrarnas omhändertagande av dem.

Den här mamman tycks ha 'adopterat' ett antal ungar och har nu svårt att hysa alla under sina vingar.

Skärfläckorna må se ytterligt spröda och sköra ut men när det gäller att skydda ungarna visar de, att de är precis så tuffa som behövs.

Vare sig det gäller en rödbena, gräs- eller gravänder markerar de tydligt, att de inte accepterar att någon kommer nära deras ungar.

Den mindre rödbenan girade skickligt undan och landade en bit bort, där den skakade av sig obehaget.

Inte ens när en  häger gled förbi tvekade de att visa, att de inte ansåg den vara önskvärd.

Hägern är avvisad och uppdraget slutfört.

Gravänderna var lite svårare att bli av med men de återkommer jag till.

Ingen vanlig sällskapsdans

Tiden räcker så här års inte till för det fotograferande, som det bjuds så många möjligheter till.

Den räcker ännu mindre till att ordentligt granska det, som jag ändå stjäler mig tid till att fotografera.

Tyvärr, ännu mindre till att göra ordentliga blogginlägg, baserat på de bilder jag tagit.

Här en bild från skärfläckornas barnkammare, där ingen annan tycks vara välkommen...

Hoppas hinna utveckla temat.