Höjdarklipp

Vinterfåglar i trädgården

Ännu är det ingen större aktivitet vid den fågelautomat vi hängt upp i trädgården.

Men efter några dagar var den ändå tom och jag tänkte passa på, att testa några saker,

när jag var ute och fyllde den.

Har fått en del kommentarer om att mina ISOn är i högsta laget och att bilderna är brusiga,

vilket jag håller med om.

Så nu tänkte jag, trots dåligt ljus, prova med lägre ISO ännu en gång.

Dessutom hade jag fått tipset, att stänga av kamerans brusreducering och istället ta bort bruset i efterbehandlingen.

Målsättningen bildmässigt var, att försöka få några bättre flygbilder på nötväckan, som aldrig tackar nej till solrosfrön och som är en tacksam, om än snabbvingad, modell.

Det låga ISOt fick jag rask skruva upp igen.

De långa slutartider jag annars tvingades till,

gjorde det stört omöjligt för mig att få skärpa på den flygande fågeln.

Bruset kom som ett brev på posten.

Och det där med att fixa brusreduceringen i efterhand klarade jag alls icke.

Slutresultatet blev både oskarpa och brusiga bilder.

Bilden ovan på nötväckan var en av de bättre.

Tagen med lågt ISO och relativt lång slutartid.

Men den flyger förstås inte....

När jag kommit in och försökt göra det bästa av dagens skörd, 

tänkte jag jämföra resultatet med gamla bilder.

Istället fastnade jag i några frågor kring tidigare års fotografering av vinterfåglar.

Vad har jag lyckats resp. misslyckats med?

Vad kan jag göra för att få bättre bilder i år?

Vilka bilder vill jag ta?

En målsättning har jag redan nämnt: Bättre flygbilder på bl.a nötväckan.

Men det den stora frågan när jag tittade var:

Undrar vem, som kommer att dyka upp den här vintern?

Vad kommer att hamna på minneskortet och hur?

Pilfink,

gråsparv,

rödhake,

grönfink,

blåmes

och talgoxe

har vi året om men det är framför allt vintertid, som jag tar mig tid att fotografera dem..

Koltrastar har vi också gott om men de bjuder sällan på spontana fototillfällen utom på vintern, då de inte är lika snabba att ta till flykten som annars.

Domherrar ser vi sällan på vintern men de finns å andra sidan i trädgården både vår och höst.

På våren siter de i hasselsnåren

och på hösten länsar de lönnarna på deras frukter.

Det skulle onekligen sitta bra med en klassik julkortsbild på rödbröstade domherrar..

Fasaner finns i riklig mängd på fälten runt om oss och framåt höstkanten drar de sig in i trädgården för att söka skydd och föda.

När vi matar småfåglarna, kommer de fram och plockar upp allt det, som ratas eller tappas under automaten.

När det blir riktigt kallt får de egen mat men de är både vaksamma och skygga och flyger bort med ett brak eller lägger benen på ryggen och springer snabbt in i den täta vegetationen vid minsta rörelse.

Tur det kanske, för förutom hotande rovdjur finns det en del,

som lyriskt börjar prata om fasansoppa, när de ser mina bilder.

Fasanerna får för övrigt ofta sällskap av trastarna,

som troligen drar nytta av sina större kompisars sprättande.

Till viss förtret för mig, för jag har fått alldeles för många fasanbilder förstörda,

eftersom en koltrast dykt upp mellan mig och fasanerna.

Entitan är en sällsynt men välkommen gäst, som inte synts till på länge.

Önskefågeln nummer ett är nog steglitsen.

Den kom några gånger för flera år sedan men har inte setts de sista vintrarna.

Stenknäcken är däremot en regelbunden gäst och kommer ofta samtidigt med bergfinkarna.

Den tillhör de hetsigas skara och önskebilden är nog en riktig slagsmålsbild, där snön ryker.

Bergfink.

Rovfåglarna hör vintern till, då de ofta sitter i de höga träden.

Här en duvhök strax ovanför automaten fotograferad genom köksfönstret, vilket inte alls fungerar med våra blåsta glas.

Tänk om jag den kunde landa där, när jag står på pass.... 

Glador och vråkar skymtar vi regelbundet, genom fönstren eller då de lyfter, när vi visar oss på gården.

Men om det blir en riktig vargavinter händer det, att de går ner för att försöka hitta något gott.

Det har hänt, att de bråkat om späckbitarna, som vi hänger upp.

En kall vinter la vi ut lite godbitar åt dem, vilket de tackade för och tog emot.

Utanför vår lilla by syns ibland havsörn.

Två havsörnar, några glador och en fjällvråk hade hittat något ätbart långt ute på fältet strax bortom trädgården.

Ett sånt här tillfälle får jag ju inte missa om det dyker upp igen...

Den sista bilden är inte tagen i vår egen trädgård utan hos en god vän en bit härifrån,

där det bjöds på riktig fest med både mat och underhållning en snörik vinter.

Det ska bli riktigt spännande, att se vad den här vintern kommer att bjuda på.

Vid dammen

Vatten i trädgården är ett måste för mig.

Stort eller litet spelar mindre roll.

I vår trädgård finns en liten näckrosdamm,

som också är en guldfiskdamm.

I våras fick vi ett antal fiskar av en god vän, för vars damm de blivit lite för stora.

Jag försökte fotografera dem vid matningen

men tyckte,

att vattnet blev det roligaste på bilderna.

I näckrosornas pelarsalar lever en liten grodkoloni.

Ofta ligger de på näckrosbladen eller sitter på dammkanten.

När man kommer in i dammrummet blir det strömhopp ner i vattnet

men om man bara sitter lugnt en liten stund, så tittar de upp.

Nyfiket kommer de närmre och så kryper de upp på bladen igen

eller simmar fram och kollar lite.

Ett paddpar bor också vid dammen.

 Inte lika lättillgängliga som grodorna men de hälsar hövligt innan de försvinner i grönmassan.

På försommaren invaderas dammen av sländor.

Då gnistrar och skimrar det av ljusblå, graciösa projektiler över vattenytan.

Blå flickslända.

De mellanlandar på näckrosbladen

innan de hittar en partner,

som de sedan hänger med över vattnet i sin märkliga parning.

Äggen läggs i vattnet och det är bara att hålla tummarna,

att larverna inte äter upp våra fiskyngel. 

Vattenödlor, skalbaggar, fjärilar och mycket mer bidrar till att göra dammen till en klar favorit hos både stora och små.

Precis som vid fågelmatningen kan man lätt dröja sig kvar alldeles för länge.

Med eller utan kamera.