Vårtecken, tidiga fågelvårtecken.

Få kan låta bli att söka vårtecken. Fåglarna gör våren märkbar. I takt med att dagslängden ökar kickar hormonerna in och de, i de flesta fall hannarna, kan bara inte låta bli att sjunga. Med lite tur kan man redan i slutet av februari märka förändringen när vissa arter som övervintrar här uppe i norr börjar småfila på sin sång. Nötskrikor och andra kråkfåglar är tidiga, inte så högljudda, men alltid roliga att lyssna på. 

En nötskrika sjunger in våren från ett tätt buskage. En nötskrika sjunger in våren. Det låter inte så mycket, men det låter fint om man bara upptäcker det!

Ett fantastiskt projekt som samlar globala fågelljudsinspelningar är xeno-canto.org. Lyssna på sjungande nötskrika här. Inte lika spännande sång, men trots det ohyggligt vårigt, är gulsparvens sång (som kan "avnjutas" här). 

Gulsparvar har en enkel sång men kompenserar detta väl med sin urtjusiga gula dräkt.

Ett annat skönt vårtecken är att vissa arter redan nu i mitten av mars har bytt ut sin vinterdräkt till sommardräkt. På vintern har skrattmåsar ett vitt huvud med karakteristiska hörlursaktiga svarta teckningar på huvudet.

En skrattmås i vinterdräkt. De bruna täckarna visar också att den här är blotta halvåret

gammal då det är fjädrar som är kvar från dess första dräkt. 

Skrattmåsens sommardräkt är kanske mer välkänd, med den chokladbruna hättan, och de flotta djupt röda detaljerna. Röda ben, snyggt. Röd näbb, snyggt. Och sedan den diskreta snygga röda insidan av den vita ögonringen. Njutbart! 

Ett stycke sommartecknad vuxen skrattmås i mitten av mars. Den här posen används

till lite av allt. Ibland hot, ibland uppvaktning. Men skrattmåsarna är nog bra på att veta

vad som gäller i olika sammanhang.  

Snart vaknar även insekter och spindlar på allvar. Då blir det till att återigen ge sig ut till Aelurillus v-insignitus-spelmarkerna!

Ek-utställningarna har flyttat!

Nu är det bråda dagar, boken det skrevs om här på FS i somras (länk till FS-artikeln) är klar vilken dag som helst.

Så här ser omslaget ut.

Bilder ur boken visas just nu på två utställningar som nyligen flyttat på sig. Den större utställningen finns på Naturum i Ronneby i Blekinges underbara eklandskap. Den lite mindre, alltså med avseende på bildantal, utställningen hängs just nu på  Naturum Getterön, vid den fantastiska fågellokalen.

Alla är självklart hjärtligt välkomna!

Helgtips! Fira 'Biologisk mångfald' och 'Ekens dag'.

Alla är hjärtligt välkomna på två öppna föreläsningar/bildvisningar jag håller den här helgen. Förutom bilderna nedan kommer föreläsningarna vara fulla av andra bilder på ekar och mångfald i form av växter och djur.

På lördag 15.00, på 'Internationella dagen för biologisk mångfald' håller jag en föreläsning om Eken och dess mångfald på Naturum vid Hornborgasjön (detaljer här).

En uppländsk ek, full av mångfald.

På söndagen bär det av till Linköping. Linköping ligger i ett av Sveriges finaste eklandskap och denna dag firas 'Ekens dag'! Där öppnar min utställning 'Quercus. Ekens mångfald' i Naturcentrum som ligger i Trädgårdsföreningen, centralt beläget i Linköping. Klockan 13.00 håller jag föreläsningen 'Eken - mångfaldens drama och ursprung' (detaljer här).

Förmodligen det djur man i Sverige närmast förknippar med ek - en ståtlig ekoxe.

Både Hornborgasjön (lördagen) och Linköpings kommun (söndagen) bjuder också på många andra aktiviteter dessa dagar (länkar till respektive program finner du på min kalendersida).

Vi kanske ses där!

Timmermännen parar sig!

När väl värmen kommer sitter dem där på nyfällda granar och tallar, ja just dem, de parande timmermännen! Det är inte ofta man får skriva om timmermän som parar sig, men dessa skalbaggar, större timmerman (Acanthocinus aedilis), visar att man inte behöver åka till tropiska trakter för att se spektakulära djur. (Dessa skalbaggar ska inte misstas för andra slags timmermän - vissa tänker kanske på Michael Palin och Monthy Pythons timmermän?)



Två timmermän på väg att göra fler timmermän. Honan verkar tycka att hannen duger.
Och hannen har påbörjat sin uppvaktning - det går inte speciellt snabbt för dessa skalbaggar.

Trots att deras antenner är imponerande långa, mer än tre gånger längre än kroppen, kan de vara förbluffande svåra att hitta då de smälter in väl på granars och tallars bark.



En timmerman vilar i soluppgång på en nyligen fälld gran.

Då långhorningar förpuppas inne i veden, där de levt som larv, har de imponerande mundelar att gnaga med och ser därför ofta riktigt grymma ut som till exempel den här barrträdlöparen.

En barrträdlöpare (Rhagium inquisitor) skruttar runt bland död ved. De inte bara

Timmermannen däremot ser nästan snäll ut i sitt ulliga ansikte och med sina för långhorningar små mundelar.

Timmermän ser inte ut som inkvisitatörer!

Våren är här på riktigt!

Bönder och kor, fast spenar med socker!

Jag skrev häromdagen en liten blänkare om sydost-asiatiska Camponotus-myror. Där skrev jag om hur utvecklingen av samarbete gått så långt hos just myror så vissa arter utvecklat självmordsbombar-beteenden. Detta används vid konflikter mellan olika myrsamhällen och som försvar mot läskiga hot.

Men våra svenska hästmyror spränger inte sig själva i luften. Däremot samarbetar de också på flera imponerande sätt. När jag nu den senaste helgen spenderade den underbara söndagen vid Sandemar var plötsligt flera tallar fulla av just samarbetande hästmyror! Ett av dessa bestars samarbeten går ut på att de på träden håller hagar med barkbladlöss vilka suger sig sockerstinna på bland annat tallars sav. Men det blir så mycket socker så även våra hästmyror får ta del av gottet. Myror som bönder, små barkbladlöss som boskap.

Kraftfull beskyddarverksamhet! Eldgarnsö, Uppland, maj 2007.

De små sockerstinna kossorna tjänar så klart en hel del på denna verksamhet, barkbladlössen blir givetvis skyddade av sina gigantiska bönder. Om jag var några millimeter stor skulle jag också gärna bjussa på lite socker för att bli skyddad av veritabla jättar med skrämmande garnityr!

Hästmyror (Camponotus sp.) med sin boskap. Sandemar, Södermanland, maj 2009.