I byns utkanter

Så har jag gjort en ny spaning utanför byn, men bilderna ligger konstant 1 vecka bak i tiden. Jaja. 

Där finns alltid något att se, åtminstone om man är intresserad av att se det. 

Först möttes jag av en sädesärla i givaktEn välkamouflerad ung bärtjuvTrollslända. Några gånger har jag stött på en man som endast fotograferar trollsländor, när jag går och spanar. Tyvärr har jag svårt att lära mig några arter.Svarttärnans favoritstubbeEtt färdigbyggt boKlart att invigasDet till synes enkla, ibland förbisedda gräset. Så vackert i sol i vind. Ja, nu börjar växterna, för många fågelungar är utflugna och fåglar har redan gett sig iväg. Det är mycket tystare. Och jag ser inte så många fåglar nu, jämfört med för 2 veckor sedan. GulplisterRödklöverTriftKråkvickerHumleblomsterGökblomsterStrandviol, möjligenNågot gräs igen. Såg på gräsarter, men gav upp. Där finns mååånga!

En morgon i himlens närhet

Så, äntligen kom jag ur sängen en morgon, och körde till havet kl 04. Inte anade jag de känslor som skulle komma efterhand, lycka, drama och något olycka. Olyckskänslan kom i går, när mappen med bilder från finkameran, de bättre bilderna med himlar, vilt och märkliga kossor, helt enkelt var borta, raderad troligen. Måste ha raderat fel mapp en trött kväll. Nu blev det bilderna från Canon G1X, extrakameran jag bar med mig. De får duga. 

Området jag åkte till heter Tosteberga ängar, är naturskyddat, och strövstigarna bebos sommartid endast av 4 olika flockar betande nötkreatur, den längst ned ko med kalv, instängslade för sig själv. Sen är rundan klar och man går till bilen en km bort. Alltid en vacker plats.

Stiger ur bilen, tidig gryning, ser lovande ut. Passerar första flocken kor, som redan betar.JodåNu känns det braJust som jag ville ha det! Soluppgång, ljus och moln blandas. Andra sidan regnar det nogSolen stiger, jag går ut på ett långsmalt näs längst ut mot solenUnderbartSolen är just så där lagom bakom och lyser framSÅ ville jag ha det! Står still och ser fascinerad på när himlen målar upp sitt ständigt skiftande dramaMed dramaqueenfilter kan jag få känslan av hur det ser ut när änglarna kommer, åtminstone om Gustave Dore hade illustrerat detSå här var det på riktigt, men bra mycket bättre. En kamera har svårt att trycka in det storslagna på en APS-C sensor.Så ja!Just så!och här med dramaqueenfiltretOch jag tittar och tittarIbland mer sol och mindre molnKan inte gå ifrånEn krokodil?Slutligen bestämmer jag mig för att gå, vänder mig om. Flock 2, ungdjuren, har långsamt betat sig ut på näset. Jag går förbi mot en övergång i gärdsgården. Ända sedan jag var liten har jag rört mig på ängar bland djurflockar och lärt mig göra det obesvärat. När jag kommer fram till övergången känner jag en konstig känsla i ryggen, och vänder mig. Så här brukar djuren aldrig göra, de har snabbt följt mig i hälarna och står tätt intill, det känns lite konstigt. Klappar närmaste lite på nosen, pratar med den, och går sen. Följer havet, men 100 meter upp för den konstiga känslan. Nere vid havet kommer en kviga från flock 3 springande mot de jag just gått ifrån. Hon har halsen sträckt högt och brölar, det säger mig att vara försiktig. Hon verkade framföra något. Nåväl, jag beslutar mig för att ta en sväng nerom hörnet där mycket fågel och en del vilt håller till. Kanske kan det bli något? Går genom snårskogen och undviker gå genom en flock. Men djuren är helt utspridda, märkligt, ser dem knappt. Kommer ner till ett mindre näs, där korna med kalvar är instängslade. De syns inte. Kliver upp på övergången där jag kan spana efter fågel och kaniner. Då kommer korna med kalvarna springande upp ur en sänka snett mot mig. De hoppar alla runt, jag har aldrig sett något liknande, Jag tar ett par bilder, det känns än mer olustigt, så jag vänder mig om på övergången för att gå. Då, på 2-3 minuter helt tyst, har det samlats 15 av flock 3:s 30 kvigor ett par meter från mig, och de ser inte alls snälla ut. Jag har som enda väg att gå tyvärr längs med stängslet. De gör ett utfall, och jag slänger mig under taggtråden med kameraryggsäck och allt. Bonden har vid ett stenskravel varit lite lat, genat med stängslet lite i en hörna, och jag står på lösa stenar med en meter fritt på var sida. Korna brölar till, de är klart aggressiva i sin hållning. Nu står 10 kor med sina kalvar på ena sidan, och hela kvigflocken på andra. De trycker på, är oroliga, buffar, stångar lite på varandra, brölar och har öronen bak. Jag bedömer, att om jag skulle bli kullknuffad, är risken stor att de trampar ner mig. De är mycket upprörda, något allvarligt måste ha hänt tidigt på morgonen. Jag står alldeles stilla och ser ointresserad ut. Efter en halvtimme blir de lite lugnare, men har inte flyttat sig. Efter en timme har de full koll på mig, men är högst 100 meter bort. Efter 2 timmar ligger de avslappnat utspridda, och jag ser på hållningen, att det är o.k. Så jag går lugnt min väg. Men tusan vad himlen är nära ibland. 

Trädgårdsrunda

Gör minst en trädgårdsinspektion dagligen. En utmärkt pensionärssysselsättning. Alltid finns där något att beundra eller rättas till. Och vattna. En trevlig trädgård anlagd under ett liv är en stor tillgång. Bara att gå ut och njuta, glädje och motion i ett. Viktigt är att inte göra för mycket. En förgiftad gräsmatta ger inga blommor. Och inte skulle jag låta småbarn sitta och tugga i sig det gräset. Överdriven vattning ger ytliga rötter. Och hacka överallt, ja då blir det ju barjord, en onaturlig företeelse. Låt spännande blommor växa, låt lite vilda områden utvecklas. Plantera varsamt i detta och avlägsna endast det som stör. Gör flis av grenar, lägg rens under buskar i rabatter. Då har koltrastarna något att sprätta omkring, så de också trivs. Och jorden blir luckrare, mer torktålig. En gödseleffekt som varar hela året med lite kompostering här och var. Och till sist, glöm inte att plantera träd, de kan ge både blommor, frukt och behaglig skugga. Dessutom går det att sätta upp holkar. Hörnor med täta buskar lockar fågel året om som skydd. Bilderna är tagna med riktigt billig lätt utrustning, lätt att ha innanför dörren och ta med sig runt. 

Rosor, rosor, rosor. Efter en planlös upptäcktsfärd i Frankrike när jag var yngre, såg jag 2-3 meter höga rosbuskar. Något som jag eftersträvat sen dess, och ibland lyckas med. Överflödet och glädjen. Gå en runda och dofta sig hög på rosor, doftpion och annat. En ostörd bit av trädgården där just nu akleja och förgätmigej har bosatt sig. Björnbärsblommor, mot skjulets södervägg. Så gott på sensommar och höst. Gul buskpion. Denna tvekade i flera år, tills den plötsligt blev närmare 2 meter hög på någon månad. Trädgårdsvallmo, stor och grann. Lysande röd. Sprider sig tacksamt. Vallmons vibrerande lysande röda färg är svår att fånga på foto, och att måla den är närmast omöjligt. Den är sammansatt av kadmiumröd med inslag av gula och blå nyanser. Och färgen lyser liksom inifrån bladet. Vallmofält är bland det vackraste.En hibiscus, dessa krukväxter får lite sommarlov i dörröppningen, så håller de lätt i 10 år. Och amaryllisarna får växa under buskar den frostfria perioden. Och till sist en bild jag glömde ta med när det handlade om fåglar sist. Tornseglaren. Svårfångad, fascinerande. Underbar om sensommaren när hela flockar far omkring över huvudet i trädgården med ett svischande ljud skrämmande nära örat hörs det som. 

Det lokala fågellivet

Så kommer här lite fördröjda bilder om hänt på bygden. Det blir fåglar mest, så mycket annat händer inte, och det är jag nöjd med. 

Ringduvan bygger bo, ser ut som en kvist trollhassel från grannen. Duvparet bygger varje år, lägger ägg, men det blir inga ungar. Vi misstänker att skatorna är de skyldiga, har hört stor kalabalik inifrån det täta mullbärsträdet de gillar att bygga i.Rödstjärten suckar, ger mig en blick, stör ej.Den är duktig på att fånga insekter, men blåmesen gör det 3 gånger snabbare.Mamma ekorre gillar att klättra upp i körsbärsträdet och sova middag där, helst ostört. Hänger på magen över en tjock gren. Utanför häckningstid är taket på en fågelholk favoritsovplats.Här står hon vid nötlådan och undrar vad jag sysslar med, något nytt.Koltrasthannen slår larm inför hela omgivningen, pekar och ropar ut faran. Det har hänt att koltrasten hämtat någon av oss om en katt kommit för nära ungarna. Redan så stor. Tiden går.Gladan glider in över huset på sin ordinarie patrullrundaen fin fågelden flyger ungefär samma cirkel varje dag året runt, jag kan inte skilja på hannen och honanibland är den nyfiken bara

Bråttom bråttom bråttom

Ja, nu går det undan i naturen. Fågelföräldrarna matar ungarna med väldig fart. En del har redan utflugna ungar, andra har just börjat bygga boet/ inreda holken. Mindre fåglar kan klara 2 kullar per år. Jag ser inte många insekter att fotografera på tomten, men har å andra sidan minst 15 holkar, så småkrypen går väl åt. Bra sätt att slippa massangrepp av insekter. 

Blåmesen lyckas samsas med rödstjärten i samma träd, otroligt nog, de har var sin holkSvarttärnan bygger en liten ö eller snor någon annans flytande boFågelföräldrarnas fruktade fiende, kärrhöken. Har svårt att komma nära den.En stressad, sliten förälder drar hem mat till ungarna.  Någon som känner igen situationen? 2 sekunders paus....Det här boet fanns 5 meter över marken, nära en damm och kor som betar. Maten verkade förekomma rikligt och serverades snabbt.In med en larv.......och snabbt iväg!Nästa omgångoj så hungrig!jobba snabbt2 dagar senare flög de utIn med meroch iväg!