Runristningar
Om orsaker till att resa stenar
Jag var i Stenhamra igår för att leta reda på stenbrottet som nämndes i en kommentar på Ylvas blogginlägg om Oaxen. Jag hittade det efter "mycket möda och stort besvär". Google maps i mobilen hittade visserligen stenbrottet men inte vägen dit. Jag fick använda en Stockholmskarta som jag köpte när vi flyttade hit.
Det finns gott om runstenar runt Stockholm och de är vanligen resta för att minnas en händelse eller person. Det här är ett lite modernare grepp.
Att pinka utan att hålla i snoppen är tydligen en bedrift. PS reste stenen.
Längre in i brottet hittade jag denna bautasten.
Vem som reste den eller vad som orsakade noteringen är höljt i dunkel. Vackert färglagd i rött, blått och svart är den i alla fall. Jag undrar om Kalle Runristare på Adelsö känner till den här? Han verkade kunna en hel del om runstenar sist vi träffades...
Eders hängivne
PS
Stenbrottet var en intressant plats. Fick lite Ansel Adamsvibbar där när jag såg bergväggen.
PPS
Ja, alltså. Jag använde Rolleiflexen och en rulle Acros 100.



Kul att du tycker så, Heléne. Ha det gôtt!
Ja, det var oväntat =)
Sten
Ja, fast snopphumorn är nog ganska tidlös =)
Har inte varit där sedan mina föräldrar flyttade från Stenhamra för 20 år sedan.
Ja det var ett lite speciellt ställe.
Men stava kunde de inte..."Famijen"
//J
Men de anatomiska kunskaperna verkar det inte vara något fel på =)
Ska kanske leta reda på det stället nästa gång vi hälsar på sonen som bor i Stenhamra.
För att spraya så högt upp måste de ha varit viga. Din son borde väl veta var det ligger. Ett fotogeniskt stenbrott, om man bortser från den missprydande graffittin.
Annars ser ju stenbrottet intressant ut.
Det har många intressanta vyer att erbjuda. Dessa två är intet mot vad som finns.