Jag är ingen digitalhatare

Om digitalfotografins plats i mitt liv

Det framskymtar ibland i kommentarer på mina inlägg eller i kommentarer i andra inlägg att man har åsikten om mig att vara en digitalhatare. För det första är det inte sant och för det andra så hatar jag mycket sällan något eller någon. För att bevisa att jag är en lika god eller dålig digitalfotograf som alla andra ska jag här förete bevis i min bildstatistik för 2012.

Antalet digitala bilder tagna under året är 3081. Och då räknar jag bara de sparade bilderna!

Antalet bilder tagna på film under året är blott ca 1466. Och då räknar jag alla, även blindskotten och de odugliga. Jag klipper ju inte i negativremsorna för att slänga de dåliga eller blanka rutorna. För enkelhetens skull har jag räknat med att jag får 36 bilder per rulle 135-film. Jag brukar få fler men det förekommer tyvärr några misstagliga avfyringar  då och då så jag tillåter mig approximationen. 135-filmsbilderna är i klar majoritet med sina 1188 bilder. Resten är tagna med 120- eller 127-film.

Här kommer nu lite digitalbilder som aldrig visats på FS tidigare.

Långfredagsfika

Arlanda Departures

Sjösidan av Grönsiöö slott

Bergianska trädgården

Gitarrunderhållning i Parc Guel, Barcelona

Dressyr, Vällingby Ridsällskap

Mellansonen är scenchef på Kalle Moraeus show i Uppsala. Det är han som plockar bort ett par mikrofonstativ.

Den här gången visar jag inga bilder tagna på film. Det är liksom poängen =)

Mellanformataren

PS
Nu hoppas jag alla har förstått hur det ligger till. Det tar en väldig massa energi att hålla jämn takt med digitalfotograferandet, menar jag. Och det misslyckas jag med som ni förstår. Men det analoga fotograferandet är roligare. För mig alltså...

Utställning på jobbet

Om att bilder är bäst på papper

Ett av mina nöjen som konsult hos olika företag har varit att fixa en liten utställning med mina bilder som jag byter ut då och då. Det här har jag hållit på med några år nu. På det senaste uppdraget har jag haft förmånen att ha gott om tomma väggar som riktigt skriker efter något att se på. Just nu sitter jag på ett större kontor med många arbetskamrater i samma rum. I rummet har jag haft fem bilder upphängda som jag byter varje månad och nu är det dags igen. Jag brukar visa svartvita bilder varannan månad och färg de andra. Både november och december blev färgmånader så nu är det dags för svartvitt.

De nya bilderna är kopierade i mörkrummet och monterade i passepartouter som passar i ramarna jag har på jobbet. Det första jag gör i morgon bitti är att byta bilder i ramarna och ta hem de gamla när dagen är slut.

Dessutom har jag ett tiotal porträtt hängande i korridoren utanför rummet. Många passerar där dagligen och ganska många stannar för att titta lite. En del som inte ens i normala fall har vägarna förbi kommer upp och tittar då och då. Det är kul och jag har haft flera intresseranta samtal om fotografi . Nu hoppas jag få tillåtelse att fotografera kollegorna mitt i sin verksamhet. Det är porträtt av människor i sin vanliga miljö jag är mest intresserad av. Det råder dock fotoförbud på arbetsplatsen och tidigare försök med min närmaste chef har inte resulterat i något. Före jul nappade dock hans chef på idén och hoppet tändes. Vi får väl se. Arbetsplatsen är inte känd för sina snabba beslut. Men det är ju i alla fall inte förbjudet att visa bilder. Porträtten i korridoren har också skapat ett porträttjobb för en anställds familj som jag genomförde i december i hemmet. Mycket trevligt och har renderat i ny vänskap.

Jag anser förstås att bilder på papper är det bästa sättet att uppleva bilder på. Man behöver ta sig tid att läsa en bild, titta efter detaljer, ställa sig frågor och spekulera. Sätta ord på sina känslor inför bilden. Bilder på en bildskärm är alldeles för lätta att klicka bort för att titta på nästa och nästa.

Mellanformataren

PS
Du kanske har någon vägg på ditt jobb som du kan pryda med dina bilder. Det kan räcka med att det finns plats för en. Bara det kan förhöja trevnaden.

Bildspel

Om att åskådliggöra en sångtext

I min fotoklubb har vi så smått börjat göra bildspel som vi visar på utvalda möten. Det vanligaste är nog att man sätter ihop ett antal bilder med ett gemensamt tema och spelar någon favoritmusik under tiden man visar dem. Till ett möte i höstas gjorde jag ett lite annat stuk på mitt bildspel än jag gjort tidigare. Jag valde att sätta bilder till en sångtext för att illustrera texten. I inledningen till sången sjungs det förstås inte särskilt mycket så jag värmde upp betraktarna med lite annat. Men när sången börjar då ska bilderna i stort sett följa texten. Häng med här. Klicka på bilden  och sedan på Play

Vi ska ha fler bildspelsvisningar under 2013 så nu håller jag på med att samla bilder till de idéer jag har. Det kräver lite experimenterande också för att se om idéerna går att förverkliga. Men det är ju bara bra att få anstränga hjärnan lite. Men svårast blir det nog att ta alla nya bilder jag behöver...

Mellanformataren

PS
Till bildspelet har jag enbart använt arkivbilder och programmet Windows Live Movie Maker som följer med Windows 7. Inte världens bästa men det funkar hyfsat att börja med.

Faraled

Om en mer spännande båttur

Trots att jag tog ett tiotal fler bilder det här året blev det färre bilder till denna bloggpost. 2006 gjorde vi som vanligt en längre resa på Vänern. Den här gången söderut mot Yttre Bodane naturreservat. Här finns inga officielt prickade leder. Bara handritade kartor med symboler som går från kopieringsmaskin till kopieringsmaskin mellan intresserade skeppare. Symbolerna motsvaras i verkligheten av målade märken på klippor och stenar som bildar ensmärken att hålla kursen efter. Inte helt lätt när man ska lägga kursen efter märken bakom sig ibland. En del symboler betyder att man ska gå nära symbolen. Men hur nära?

Första kvällen. Övernattning på Björkön mitt i Tösse skärgård.

Inloppet till Vingens hamn där Yttre Bodane skärgård börjar och därmed också den spännande delen av turen. Gaveln är vitmålad för att...

... bilda ensmärke med gaveln på Vingens fyr. När gavlarna står mitt för varandra så går man säker in mot hamninloppet när man kommer långt utifrån öppet vatten.

Här har vi passerat Vingens hamn och är en bit söderut i ett sund. Gasten står i fören och håller utkik efter undervattensstenar och grunda partier. Där bortom gattet väntar de riktigt farliga passagerna  där det är pepprat med undervattensstenar, grynnor och bränningar. Ingen tid att ta bilder här. Största koncentration och ögon 360° runt horisonten för att se de målade fläckarna.

Det gick bra den här turen. Ett annat år var det så högt vatten i Vänern att en del målade märken låg under vattenytan. Det året gick jag på grund här. Inte värre än att jag kunde backa mig loss med lite sårad självkänsla.

Månadens profilbild kommer däremot från en biltur till Varbergs kurhotell. Min fru och jag fyller år med en veckas mellanrum och då brukar vi ge oss själva en gemensam födelsedagspresent. Det blev några dagar på kurorten med diverse hälsokurer och det är väl därför jag ser så oförskämt pigg ut på hemresedagen

Eders Mellanformatare.

PS
Bara ett halvår kvar bland profilbilderna.

Jag gjorde det igen

Bytte namn på bloggen, alltså

Ärligt talat trivdes jag inte särskilt bra med den förra bloggrubriken. Nu tar jag något som ligger mig närmare. Rubriken syftar på Rolleiflexens fasta objektiv 3,5/75 mm och den är ju en mellanformatskamera med universalformatet 6x6. Det rimmar också med min signatur sedan länge, mellanformataren. Jag gillar min Rolleiflex och mellanformatet. Sen är det mesta med mig så där mellan. Mellanlång, mellantjock och mellantrevlig.

Rolleiflex 3,5 Automat

Mellanformataren