Min kamerakrönika - 21

Nikon D600

Det var ofrånkomligt. Efter drygt fem år pensionerade jag min D80. Utvecklingen hade sprungit ifrån den med stora tekniska kliv. Egentligen skulle det ha blivit en D800 men precis när jag var redo att trycka på köpknappen dök den här upp från ingenstans. En snabb koll i specarna övertygade mig om att det här var ett bättre val. För mig, alltså. Jag köpte kitet med 24-85 mm. Inte världens bästa glugg måhända men brännviddsområdet ligger precis rätt för mig. Det är där jag håller mig till nästan 100% så egentligen behöver jag ingen annan. Nu har jag redan flera andra fasta fullformatsgluggar och favvon bland dem är Zeiss Planar 1,4/85 mm som inköptes en tid innan D600 och som används flitigt på mina analoga Nikonhus.

Nikon D600 med 24-85 mm

Redan under den korta tid jag haft den har det runnit igenom ett par tusen bilder. Mycket mer än vad det skulle ha gjort i en kamera med film under samma tid. Det må vara ett tecken för en del som retar mig för min analogfotografering men jag rycker på axlarna åt sådant. Film är ännu nummer ett i mitt fotografiska liv. Nu blir det en bildkavalkad.

Pappa tagen med Planar 1,4/85

Barnbarn

Scoutinvigning i Hässelby missionskyrka. Den här kyrkan är nästan hopplös att fotografera i med film utan blixt. Men D600 och en massa ISO går bra.

På ryttartävling hos Vällingby ridsällskap.

Kalle Moraeus i Uppsala. Flera tiotusentals  ISO

JÅÅJ museum

Sammanfattning: Det finns lite good shit bland de digitala fotoapparaterna trots allt. Häpp!

Mellanformataren

PS
Det finns en kandidat för krönika 22 också. En spännande klassiker som jag håller på att skjuta in mig på. Det dröjer nog ett bra tag innan jag skriver om den.

Karl-Bertil Jonsson

Om nazismen i Sverige

Jag tittade på Karl-Bertil Jonsson jul igår för första gången på kanske tjugo år. I Karl-Bertils triumfresa med pappa Tyko skymtar en nazistflagga i flaggdekorationen som hänger i taxins radiomast. Är det här politiskt korrekt i Sverige 2012? Mig spelar det ingen roll men ska det vara hysteriskt med filmklippen i andra lika harmlösa filmer så ska det väl vara konsekvent!

Jag tänker inte gå in i en debatt om det här. Det var bara en observation av vad som kan förekomma i det överkänsliga landet Sverige. Här kan ni se hela härligheten ca 20 minuter in i programmet. Det vara i flera sekunder och har åtmistone två flaggor med svastikan...

Mellanformataren

PS
För att ingen ska tro nåt: Jag är invandrarvänlig och dessutom gift med en invandrare. Jag är för en tvåstatslösning i Israel/Palestinafrågan och har inga preferenser i fråga om judar och araber. De är människor med samma rättigheter som jag. Jag tror på demokrati och yttrandefrihet och att därav följer att vi kan ha olika åsikter i olika frågor. Det är bra! Då måste man skärpa sig och underbygga sina åsikter istället för att bara säga att andra har fel.

2013. Jaha, vad gör jag nu då?

Om oskrivna blad och oexponerade bilder

Egentligen behöver man väl inte göra det här just vid nyåret. Det går väl egentligen att göra när som helst. Men det känns naturligt att göra det vid vissa tillfällen på året, konstigt nog. Nyår är ganska naturligt, även födelsedagen, bröllopsdagen eller andra speciella tillfällen i livet. Nyåret representerar väl det vanligaste avstampet för nya tag. "Ut med det gamla, in med det nya". Med mig fungerar det likadant. Eftersom jag är en ytterst vanlig människa blir nyåret den naturliga skiljelinjen mellan gamla misslyckanden och nya ansatser. Dock har jag sedan länge slutat med nyårslöften.

Ett nytt tomt album har jag skapat för nästa år och avpublicerat de flesta andra. Och blogginläggen är inte ens påtänkta. In med det nya!

Heja gärna på mig om ni känner igen mig därute...

Mellanformataren

PS
Ska allvarligt försöka ta slut på filmen i Pen F-kameran. Den synes mig oändlig.

Och Jorden finns kvar!

Om Mayakulturens undergång

Det är inte så konstigt egentligen att Mayakulturen gick under långt innan den predikterade domedagen. Deras vetenskapsmän eller präster var inte tillräckligt kunniga/skickliga i frågan om den riktiga Domedagen. Och resten av världen fanns kvar efter deras egen undergång.Det borde säga oss en del om deras kalenders trovärdighet. Men undergångs- och konspirationsteorier sätter i alla fall fart på affärerna och några blir rika på att låtsas veta något om påhittade hemligheter och framtiden.

I Bibeln läser jag att "Dagen och timmen känner ingen" men också att det finns tecken som tyder på dess ankomst. Men då måste man ju läsa och förstå Bibeln. Och därvidlag har prästerskap och teologer tvistat om frågan i två årtusenden. Den första "undergången" var väl Jerusalems förstöring 70 e.Kr. Efter det har många "undergångar" passerat och fler lär komma innan den verkligen inträffar "som en tjuv om natten". Och i dagens sekulariserade värld är jag verkligen förvånad över att någon bryr sig om en mångtusenårig kalender eller ens tidens tecken.

Nå, Ekerö är fortfarande lika vackert året runt.

Skannat dia 4"x5"

Mellanformataren

PS
Jag hoppas i hemlighet på att den kosmiska katastrofstrålningen gör ett bra jobb med min hjärna så att jag tar bättre bilder 2013. Men jag tänker inte betala någon för att få det! =)

Min kamerakrönika - 20

Leica M4-P

Som väntat rullar min kamerakrönika vidare med "nya" modeller som används flitigt. Efter sista inlägget (epilogen) så trodde jag att nästa kamera skulle bli en storformatare 4"x5" men det blev det inte. Jag hade lånat en av en kollega under ett par år och trivdes väldigt bra med den typen av fotografi. Istället blev det den mycket trevliga Leica M4-P. Jag köpte den av Martin Hertsius här på FS som jag träffade för första gången i samband med köpet. Kameran ska ha ägts av en känd svensk fotograf som tillika är medlem i samma fotoklubb som jag men eftersom jag inte vet säkert nämner jag inget namn. Det är ju inte huvudsaken vem som ägt kameran tidigare. Huvudsaken är att man tar bilder med den och det har jag gjort. Inte så många rullar sedan i somras då jag köpte den (jag har ju åtskilliga kameror att motionera) men tillräckligt många för att ha fått en bra känsla i kroppen när jag använder den. Det betyder att den nog kommer att ha en rulle i buken för det mesta och därför platsar den i min kamerakrönika. Jag har gjort den till min Dogmakamera också så det lär rulla på med film i denna ett bra tag.

Det fina är ju att jag redan har en massa objektiv som passar. Här sitter en Zeiss Biogon 2/35 på.

Det jag framför allt gillar med den här modellen är den enkla filmladdningen. Min andra Leica-modeller är verkligen inget för otåliga med svag motorik. Och så är det den sista modellen utan batteri.

Och nu lite bildexempel från mina rullar sedan juli då jag köpte den. Jag började för ovanlighetens skull med en diarulle.

Och så svartvitt. Förstås.

Det här är som ni förstår ännu en favorit bland alla härliga kameror jag har.

Mellanformataren