Trippelsko

Från avdelningen för onödiga tillbehör

Ibland stöter jag en del roliga grejer på auktionssajterna. Idag bjuder ebay ut en trippelsko för Leica. Jag tror inte någon annan kamera kan behöva en. Det här är uppenbarligen det senaste för alla Leica-aficionados, om än med Voigtländers varumärke på. Personligen tror jag att säljaren totalt har missuppfattat användningen av den här grejen. Det är en dubbelsko men med säljarens finurlighet blev det en trippelsko. Kolla här, men skratta inte.

Som observanta läsare ser finns det på toppen av den strutformade sökaren ännu en tillbehörssko. Den ska förmodligen användas till blixten (om sladden räcker).

Jag misstänker att det här ekipaget är ägnat åt synnerligen skelögda fotografer som dessutom har olika brännvidd på sina ögon. Notera att den strutformade sökaren har ställbar brännvidd på liknande sätt som en kikare kan justeras för astigmatism. Till yttermera visso är denna sökare även av den typ som spegelvänder bilden. Vad detta dubbla synfel kan heta i den medicinska nomenklaturen är för långt bortom ens min rika fantasi att finna ut eller hitta på.

Mellhahanformataren

PS
Och det är inte ens 1 april...

Ilford Multigrade ART300

Om ett mycket speciellt fotopapper

Det här inlägget är bara för mörkrumsintressenter.

Ilfords ART300 är utan tvekan ett papper för finsmakare. Det är baserat på bomull och har en trevlig färg och struktur, typ äggskal. En konstnär skulle nog kalla det medelgrov gräng. Det är helt klart ett papper för speciella ändamål och särskilt lämpad till utställning av fotografier av det mer konstnärliga slaget. Jag ska visa mitt premiärförsök med papperet som tyvärr är en enorm besvikelse i skannat tillstånd. Det här papperet måste ses i verkligheten. Sorry! Här i bloggen är den bara en blek aning. Inget för internet och digitala människor med andra ord.

Bilden är från en sommarstuga i Värmland och har fått titeln JAKT.  Jag har använt de vanliga mörkrumstricken för att få fram det resultat jag ville ha men ändå finns det en del kvar att göra för ett perfekt resultat. Men det kommer ni aldrig att få se. Såvida ni inte kommer hem till mig och tittar på pappersbilden. Jag snackar känsla med stort K.

För jämförelse lägger jag också ut det skannade negativet här.

Pappersbilden är förstås inte lika krispig som det skannade negativet. Den är mycket softare i sin framtoning. För att inte säga "klassisk". Papperets struktur tar bort en del av kontrasten och tillför också struktur på släta ytor i bilden. Men än en gång, den måste ses live och kännas på med händerna.

Mellanformataren

Äntligen är det gjort

Om att få ändan ur vagnen nån gång

Ofta när jag fotat folk på stan eller fotat mina närmaste vänner och bekanta har jag tänkt att det skulle ha varit bra att kunna lämna ett visitkort. För det första verkar det ju mer seriöst och visar att man inte smyger med vad man gör eller vem man är. För det andra kan det komma överraskningar långt senare när den som fått visitkortet hittar det igen (och kanske får för sig att vilja se den där bilden jag tog). Det kan ju, hux flux, leda till smärre uppdrag. Och om man klart deklarerar vad man håller på med på visitkortet så slipper man kanske också en del "oönskade" uppdrag. Eller får i alla fall specifika frågor.

Jag har haft en visitkortsidé liggande i PS ett tag och fick äntligen ändan ur vagnen i fredags och ringde tryckeriet hemma i Åmål som har gort mina tidigare visitkort. Efter lite bollande fram och tillbaka och en godkänd korr så är nu en sats beställd. Så här blev det.

Mellanformataren

PS
Det går förstås lika bra med färg för den som vill.

Åsså har man blivit en kändis

Eller i alla fall featured bland andra

http://streetphotographerblog.wordpress.com/

Det är han till höger som är kändisen 

Mellanformataren.

Avslutat årsprojekt

Och jag krönte det med en bok

Sent 2010 gick jag kursen "Ditt personliga bildspråk" på Fotografiska med Göran Segeholm som ledare. När vi slutade kursen uppmanades vi att starta något personligt fotografiskt projekt och berätta om det för varandra vid en senare återträff. Träffen blev inte riktigt av men med en exklusiv grupp, Bildspråk 2.0, på Facebook höll vi i alla fall kontakt ett tag. Jag startade STREET-bloggen med dagliga snapshots från gatan. Nu, efter ett år, lägger jag ner den men kröner den med en bok på Blurb. Så nu är det bara att trycka på köpknappen, kära läsare =)

STREET

Urban Snapshots

By thomas meldert

Book Preview

Nu går jag vidare med några andra projekt. Tyvärr har jag lite för många idéer just nu. Några fotoböcker ligger i pipen varav de flesta är av privat natur för den närmaste familjen, syskon, barn och barnbarn, men även ett par mer publika. Porträtt är också "hett" just nu. D v s i naturligt ljus och naturliga miljöer. Studio, blixtar mm är inte riktigt min grej. Jag gillar spontana porträtt i situationer och miljöer. Lite av gatufotostuk fast mer personligt engagerande i de jag fotograferar. Ja, ja, vi får väl se vartåt det bär. Gatufoto kommer jag förstås inte att sluta med. Jag tänker fortfarande "gå på stan" och en kamera hänger alltid med.

Syns vi där ute så heja gärna. Jag är öppen för en fika för det mesta (om jag inte nyss tagit en).

Avslutar dagens blogg med en "äkta" gatufotograf som pappa fotograferade i Uppsala 1966.

Foto: Leiler Norén

Håll slutaren igång!

Mellanformataren