Resorna längs med...

Det här med att uppleva, vad är egentligen det, hur är det, hur mycket är det egentligen värt?
Vill nog påstå att det är väl värt precis hur mycket som helt, på sikt.

Intressant är det att återvända till stunderna då man velat lyfta kameran, tyckt att hm, det kan nog bli något.

En "sketen" bild exempelvis som är tagen med mobilen under ett midsommarfirande i Dalarna. En kvällspromenad efter firandet, drömmar, tankar om vad häftigt det hade varit att våga fiska här.

Resan till Polen i november 1989. Leica M2 i knät, vi tog bara in allt runt omkring.

Eller tågresan till Halmstad där vi över en dag skulle ha en utställning på konstmuseum och sen bli glada över besökarnas intresse, eller rättare sagt både glada och tacksamma.

En bild tagen genom bussens fönster under en resa på väg till mina nu vuxna barn, jo, det är väl inte helt rätt att kalla dom barn längre. Men det är ju en slags minneskombination numera liksom lek i pulkabackarna och idag snacka arbete, intressen och liv när vi ses.

Så har vi hjälpen med matkassar man får av snälla chaffisar nuförtiden.

Floristen som ställde upp på en bild när vi var och handlade.

En vardagshjälte i mina ögon som hjälper till med väskorna under tågresan. Som både var närvarande och samtidigt kollade i mobilen efter meddelanden, förmodligen gällande andra resenärer under dagens pass.

Och en lärare på konstskolan jag fick prata lite med. Allt är möten, inspiration, liksom livsbejakande.

Benganbus 2024-06-30 09:25

Udda och tänkvärd blogg, tack för den!
/B

Besvara

Svar från DanC 2025-10-07 05:20

Hej, Bengan och ett stort tack :-)

Svara