Avundsjuk på de som kan teckna, måla

Många gånger då jag befinner mig någonstans där jag ser människor som är duktiga på konst kan jag bli lite avundsjuk på att de är så duktiga, inte avundsjuk så att jag missgynnar dem, men avundsjuk på att jag hade velat kunna måla. Jag har träffat människor som kan måla så man verkligen ser vad det blir, där ansiktet blir något sagolikt fint. Tänker då främst på Björn Gidstams härliga tavlor på hästar, men även tavlor han gjort på andra saker.

Se länk http://www.bjorngidstam.se/ 

Men de finns många andra duktiga konstnärer och jag är imponerad av hur de kan få till det så. När jag gick i årskurs 7-9, kommer inte ihåg vilket av åren. Vi hade teckning, eller bild som ämnet i skolan då hette. Jag satt och skräpade ner något blyetsaktigt på mitt vita A4 papper och det såg för djävligt ut. Vid min ena sida satt en kille som målade stora tuffa killar, med stora muskler, lite som Stålmannen, Batman osv... mkt häftigt och mycket välgjort. Jag försökte verkligen rita något fint, men det gick inte.

Vid min andra sida satt en kille, en plugghäst som var mkt duktig i skolan och även mkt duktig på att teckna. Han gjorde otroligt fina detaljerade teckningar. Minns en gång när han suttit där en bra stund, jag hade sneglat över honom lite och han hade nog inte sett det. Han satt i sin lilla bubbla och målade. Sedan tar han pappret och skrynklar ihop det och går och slänger det i papperskorgen. Jag minns att jag skällde ut honom rejält, han tittade lite frågande på mig och klassens tysthet stannade upp.
- Kommer inte ihåg så noga vad jag sa, bara att jag sa något i stil med
- Va fan gör du?, så kan du väl inte göra
- Jag gick självklart och hämtade teckningen som han slängt och vecklade ut den och tittade, den här är helt underbar sa jag, den kan du väl inte gå och slänga.
- Han svarade något med att den blev dålig där, och där eller något i den stilen. Orden var inte det som var viktigt här. Men han var verkligen missnöjd med den.

Jag har alltid velat kunna rita, kunnat måla - min dotter börjar faktiskt få beröm av fröknar och det låter inte som glada tillrop. Många barn i hennes klass ska se vad hon målat osv.... Hon har självklart lång väg att gå, men hon har ett intresse. Jag köper material och låter henne ha det hemma. Jag berömmer hennes fina saker, be henne skriva årtal, men vill inte tvinga henne att utveckla sig, tror att det skulle förstöra allt då.

Min morfar ska visst ha målat, dock känner jag inte honom. Var en som inte var i släkten så mkt. Gjorde min mormor med barn och stack, därför vet jag eller släkten inget om honom. Men kanske har min dotter lite därifrån, en avväga släkting,,,

Vissa har sagt till mig när jag berömt dem att
- Men du kan ju fotografera
- Ja, det kan jag kanske, men det är ju bara att trycka på knappen brukar jag säga, det är ju inte samma sak, fotografering för mig är något nödvändigt, något inbyggt och jag skulle inte vara påklädd om jag inte bar runt med min kamera.  De är inget märkvärdigt med det. Men att måla, de hade varit häftigt det.

Har en hjärtebra dag i dag

Morgan Larm