Vad är en bra bild? Det är en fråga med väldigt många svar.
Det finns mängder av bilder som oskarpa och fantastiska. Den här bilden är kanske inte fantastisk, men funkar rätt bra:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1598376.htm

Tycker det är lite beroende på tanken med bilden, vilken känsla man vill förmedla och vilken typ av bild det gäller. Typ en landskapsbild över en vacker vy som omedvetet blev suddig kanske inte är någon höjdare. Men tex den där porlande bäcken bland all grönska kanske blir supersnygg med lite sudd och tillfört glimmer i bilden, för att fotografen kanske tex försökte få fram en drömsk känsla.. Ah jag vet inte..svårt det där. Ibland är det helt enkelt snyggt och ibland inte, tycker jag :-) /eva

Hej och tack för alla era inlägg, väljer att svara för alla genom detta.

Klas Almqvist skriver att en bra bild berör, detta stämmer likaväl som en bra bild kommer man ihåg medan en dålig bild vill man glömma snabbt som fan.

Ett fotografi har inget språkstaket framför sig, oavsett om vi pratar olika språk så kan vi se bilden, däremot kan olika kulturer göra att vi betraktar och läser av bilden på olika vis. Jag tänker lite på det här när vi får ett visitkort, vissa vill då lägga visitkortet nära sitt hjärta för att visa att de uppskattar den som de fått visitkortet från. Vissa tar fram plånboken i bakfickan och trycker ner det där och trycker bak plånboken i häcken. Givaren av visitkortet kan misstolka detta.


Att fotografera är att skapa minnen och det är bra. Men jag har svårt för suddiga bilder om de känns misslyckade, om i stället bilden är suddig för att det är kväll, en bild som kanske inte går att skapa utan att få till den suddig kan vara intressant. Tänker på på krigsfotografers bilder i dåligt ljus, bilder i naturen där ljuset inte alltid räcker till. Men själv försöker jag slänga bilder som är suddiga då jag inte tycker om dem.


Arne Bivrin visar en bild på en suddig fågel och jag beklagar men den skulle jag slängt... Många tycker nog att den är bra men inte jag. Den känns för suddig för mig.
Ingemar Magnusson berättar om tiden att den inte alltid räcker till och då tänkte jag genast på att vi kanske skulle se kungen åka förbi i en fin sportbil ute på en grusväg någonstans. Om jag hade fotat den och den skulle vara suddig så hade jag valt att slänga den.


Kan vi stå för en suddig bild om vi säger att vi inte hade tid, eller att vi var närvösa och glömde ställa in? Nej, inte jag. En suddig bild som inte är planerad för att vara suddig eller då ljuset inte räcker till och den måste tas kan fungera men inte bara för att vi inte hade tid.
Eva Eriksson tycker att det beror på vilken tanke vi har med bilden, vilken känsla som fotografen vill förmedla och det kan jag till viss del hålla med om.


En suddig landskapsbild är inte snygg så vida den inte är fotograferad på en gammal bälgkamera med glasplåtar eller så, där kvaliten inte klarar av mer. Detta kan vara häftigt.
Jag personligen tycker att de flesta suddiga bilder är dåliga, att de är suddiga för att de är slarvigt tagna eller för att folk väljer att spara dem i stället för att slänga dem i papperskorgen.



Jag har fått höra att jag gör för lite med mina bilder, att jag borde arbeta igenom dem mer i ps och att jag borde begränsa mina uppladdade bilder och bara ta med grädden, de som är bäst, men varför ska jag göra det?


Bob Bovin slutligen säger att det inte finns några regler - jo, det gör det väl...Det finns tydliga fotografiska regler för hur man ska ta bilder, har alltid funnits, men man behöver självklart inte bry sig om det. Jag är övertygad om att dessa regler bryts mycket mer nu i den digitala eran än i den analoga eran. Man kommer lättare undan med en dålig bild digitalt än analogt. Det kan vi tacka ps för.


Det finns alltså ingen medicin för det här lika väl som det finns regler för hur mycket olja som ska vara på en oljemålning för att den ska klassas som oljemålning.
Det är betraktaren som avgör om han eller hon gillar bilden.

Tack för era komentarer
Gå gärna in och titta på mina dåliga bilder, jag är inte bättre än någon annan. Säkert är det suddiga bilder där inne som jag missat att slänga.



mvh
Morgan Larm

Jag tänker kanske inte så mycket tillbaka i tiden när jag ställs inför frågan om en suddig bild kan vara bra. Det är svårt att jämföra dagens kameror med dåtidens. Utvecklingen har varit otrolig och man gör nog fel redan i jämförelsen med vad som fanns förr. Jag tror inte man ska jämföra analogt foto med digitalt foto, utan man ska se dessa två varianter för sig.

I den moderna världen med digitala avancerade kameror, så brukar man säga att 40% av bilden sker i fotograferingstillfället, då man skapar själva grunden i bildens budskap. Därefter sker i bildbehandlingen ytterligare 40% på vägen fram till slutmålet. Då sker handpåläggning genom redigering för att förstärka budskapet och leda betraktaren in i bilden. Men de sista 20% av bilden fram till dess fulländning sker i själva presentationen hur man visar bilden i fysisk form.

När det gäller vad som är en bra bild, så gäller detta för mig:
Inget rätt, inget fel utan det är betraktaren som avgör om en bild upplevs som bra eller dålig, det finns inga givna facit.

För att själv ta en bra bild, så måste man nog börja med att se andras bilder för att lära sig och tvinga sig utanför sina egna ramar och synsätt. Man måste hela tiden träna sig, för man blir aldrig fullärd.
En bra bild måste ha ett innehåll, det som finns på bilden måste vara något som vi värderar, så bildens innehåll är en stor anledning att vi tycker om bilden.
Sedan har även bildens form stor betydelse och hur bilden är gjord. Den kan ha en mycket hög detaljrikedom som vi uppskattar, är den svart/vit så kan gråskalan vara magnifik. Den kan också vara vackert komponerad.
Men givetvis är det avgörande vad bilden har att säga oss som betraktar den. Den måste ha ett budskap. Budskapet är högst personligt. Vilket kan formas av minnen som har hög prioritet hos oss själva, eller att bilden ger ett budskap, att livet har ett värde att leva i.
En bra bild kan också vara en bild som lär oss att se på saker på ett anorlunda sätt, så som vi inte såg det innan, vi lär oss något nytt.
Så innehåll, form och budskap är mitt svar där.

Man kan alltså inte gå på någon form av magkänsla, även om det kan kännas skönt att få göra det. Men som vanligt är det väl så, att om man bara går på känslan så kommer man att missa förmågan att utveckla sitt bildseende på sikt, för att nya tankar kommer alltid att utmana, när man ska lära sig att uppskatta någonting nytt så kommer det knappast att kännas bra i början. Det är därför viktigt att gå in på utställningar av bilder, som man egntligen inte gillar och försöka härda ut och se möjligheten att se på tankarna kring bilderna och se vad som kan göra att man ser bilderna som bra.

Med andra ord så är inte ens känsla alltid bra, utan den måste ifrågasättas om man vill växa i förmågan att bedöma bilder.

När det då gäller en suddig bild, så kan den vara intressant om den har ett innehåll, budskap, eller form, annars är det papperskorgen som gäller.

Lite av hur jag ser på det hela, men jag betonar att det är min uppfattning. Var och en får ha sin egen, eftersom det inte finns några givna regler och det är nog så viktigt att betona.

Mvh Janne