Kamerorna blev bilder

I höstas fick jag reda på att LP Foto på sin vinterauktion skulle sälja några kopior av bl. a. Tore Johnsons bilder från Paris. Jag håller Tore Johnson som en av Sveriges bästa, och mest underskattade, fotografer under bildreportage-eran på 1940-50 talen.

Kopiorna skulle säljas var inte ”vintage” (alltså kopior från tiden då bilden togs) men väl kopior gjorda på åttiotalet av en annan känd svensk fotograf; Hans Hammarskiöld. 

Att köpa, samla eller investera i fotografier verkar vara något som det finns ett ökat intresse för sedan en tid. Jag tycker själv att det är kul och köpt några bilder redan tidigare. Jag ser det inte i första hand som en investering och är faktiskt inte säker på att det är en så bra affär, men att köpa ett foto av en erkänd fotograf ger glädje varje dag när man ser bilden på väggen samtidigt som det är en ekonomisk tillgång som man kan sälja om det skulle behövas. Bra mycket roligare sparform än trista fonder och aktier.

Om värdet av en bild som investering kan diskuteras så  gäller det nog i ännu större utsträckning för kameror, men när jag tog en titt i mitt löjligt välfyllda kameraskåp fick jag en idé. Varför inte sälja ett gäng kameror på auktionen och köpa några av Johnsons bilder för pengarna? Förutom att det faktiskt skulle hjälpa till att finansiera bilderna så finns en tilltalande symbolik i att låta oanvända kameror förvandlas till konst.

Sagt och gjort, kameraskåpet befriades från åtta objekt bl.a. en Rolleiflex 2.8 F av sen modell och i fantastiskt skick, en Tachihara 9 x 12, sliten Leica M4, några Fuji mellanformatare och lite annat smått och gott.

Hejdå!

Hur gick det med bilderna då? Jodå, auktionen var för en vecka sedan och jag lyckades ropa in inte mindre än tre Johnson-bilder vilket jag är mycket glad över. Jag var på auktionen och blev lite förvånad över att det var ett relativt litet intresse för fotografier. Många av de knappt sextio bilder som gick under klubban gick för låga priser.

De tre Johnson-bilderna. Alla från Paris i mitten av 1900-talet.

Nu skall jag rama in bilderna och sätta upp dem för att kunna njuta av dem varje dag. Det här var riktigt kul och jag tror faktiskt att jag upplevt lite av ett skifte i mitt fotointresse. Fler bilder och fotoböcker och färre kameror!

Till sist: Finansieringen av bilderna, alltså försäljningen av kamerorna , gick klart över förväntan. Det blev en till och med en slant över även efter att bilderna var betalda. Gamla kameror kanske inte är en så dålig investering trots allt…