Helgeandskyrkan i Lund – ett modernistiskt mästerverk

Helgeandskyrkan är en modernistisk kyrka strax söder om Lunds centrum. Den ritades av arkitekterna Sten Samuelsson och Robert Larsson och invigdes på pingstdagen 1968. Kyrkan är byggd som en stor låda av tegel med långsidan i form av en liggande rektangel. Exteriören ger ett massivt, nästan lite fästningsliknande, intryck med sina slutna, tjocka murar, i vilka det bara finns två små fönsteröppningar och en entréport.

På sydfasaden finns en extern predikstol i rå betong och ett klockspel. Väster om kyrkan står en fristående kampanil, som kan leda tankarna till berömda italienska motsvarigheter i Venedig och Pisa.

Till vänster om predikstolen finns sydfasadens enda fönsteröppning, det lilla kvadratiska "Ordets fönster". På den andra sidan av väggen står den interna predikstolen.

På den skuggiga baksidan åt norr är det bara det långsmala "Dopets fönster" som bryter av mot den slutna tegelytan.

Interiören är avskalad utan textilier eller traditionell utsmyckningar, förutom några små träskulpturer. Över altaret, som består av ett massivt marmorblock, hänger en abstrakt altartavla bestående av fem tallriksformade kopparplattor och över dessa ett bandformat kors av silver.

I likhet med medeltida tradition står dopfunten i närheten av entrén (dopet är porten till den kristna gemenskapen). Den massiva funten i kalksten är hämtad från samma stenbrott som försåg Lunds domkyrka med byggnadsmaterial på 1100-talet.

Dopets fönster bakom dopfunten (bilden bör ses förstorad).

Den västra delen av interiören med entrén under orgelläktaren av betong. Dopfunten och Dopets fönster till höger.

Ordets fönster bakom den interna predikstolen.

Himlafönstret och altaruppsatsen är de enda runda formerna i kyrkan.

Golvplattornas skiftande mosaik utgör den största utsmyckningen i kyrkan.

Den så kallade piscinan där man enligt medeltida tradition häller ut överblivet nattvardsvin och dopvatten, så att de stannar i vigd jord.

Hos mig lämnar Helgeandskyrkan i Lund två dominerande intryck. Det första är dess rena och avskalade stil i modernistisk anda. Även om det är tydligt att det är en kristen kyrka medför frånvaron av konventionell kyrklig utsmyckning att det är möjligt att uppleva kyrkan som en konfessionslös, närmast meditativ helgedom som är öppen för alla, oavsett religion. Det gör att även en icke-troende, som jag själv, kan känna sig inbjuden och välkomnad.

Det andra starka intrycket är hur sofistikerat arkitekterna arbetar med det infallande ljuset, inte i första hand som belysning utan som symbol för det gudomliga. Ljuset bakom dopfunten välkomnar det lilla barnet in i den kristna gemenskapen, medan ljuset från Ordets fönster bakom predikstolen blir uttryck för det kristna budskapets lyskraft. Himlafönstrets ljus rakt ner mot altaret är lätt att tolka som ett fysiskt uttryck för Guds närvaro i kyrkan.

För mig är Helgeandskyrkan i Lund ett mästerverk som i sin arkitektur visar hur djup symbolik och anknytning till gammal tradition kan gestaltas med hjälp av ett stramt och modernt formspråk och med stor omsorg om detaljer.