Fotografer

Jag köpte en ny kamera på fotomässan. I köpet ingick en inspirationskväll med fotografen Per-Anders Jörgensen och hans bok "Eating with the chefs".

I måndags var det så dags för kvällen. Det blev en väldigt trevlig kväll. Först en föreläsning/presentation av boken. Utdelning av boken, signerad till de som önskade. Som avslutning bjöds vi att äta och det var verkligen gott. Plockmat med intressanta smaker, dryck därtill.

Blygsam som jag är tänkte jag först inte be om signerad bok. Men med lite knuff i ryggen av min man så ställde jag mig i kö. Det kan vara ett trevligt minne mer än bara boken.

Min bättre hälft fick samtal som han var tvungen att ta så för ett ögonblick stod jag där ensam... Och det var väl också en stor anledning till att han fick följa med. Om man går ensam känner man sig bara...just ensam.

Nåväl, jag stod där och höll i min bok. Plötsligt dyker en kvinna upp vid min sida och presenterar sig. Hon är från Holland och är på jobb i Stockholm över ett par dagar, fotojobb. Hon skulle fotografera butiker och hotell, staden Stockholm.

Vi får igång ett trevligt samtal och när vi väl ska äta frågar hon om det är ok att hon sitter med oss. Självklart svarar jag och det blev både givande och väldigt avslappnat. Efter maten när det börjar dra ihop sig för att lämna spritmuseet på Djurgården skjutsar vi henne till hotellet där hon bor.

Det är underbart att träffa nya människor och hon var verkligen genuint intresserad och när jag förklarade att jag inte var proffsfotograf så sa hon "det spelar ingen roll". När vi pratade bild hade vi en väldigt lika syn på hur vi förhåller oss till fotograferandet. Så otroligt skönt och glädjande. Tekniken lämnade vi helt utanför vår diskussion.

Förhoppningsvis blir det möjligheter till fler sådana möten framöver där inte det spelar någon roll för hur bra man är, hur känd man är, vad man har för kamera eller hur stor utrustning man har. Möten där bilden och människan är viktigast.

/Lena

Sten Björklund 2015-12-09 14:43

En trevlig händelse du berättar för oss. Har upplevt något liknande själv. När är man proffs ? När man har fotandet som yrke ? När man äger den dyraste utrustningen ? Nää förmodligen inte. Självklart är det skillnad på kunnandet. Men det är på mig som betraktare som gör fotografen till proffs, ( tycker jag ). Det finns massor av mycket kända naturfotografer som jag inte alls gillar. Självklart är dom kunniga eftersom dom kommit långt i sitt utövande och människor gillar dom.
Nu är jag väl en gammal grinig gubbe som har svårt att förnya mig, tycker bara om det som var förr. Sune Jonssons är proffs i mina ögon. Hans "Minnesbok över den Svenske bonden" hade jag svårt att lägga ihop när jag väl öppnade den. Några Finska fotografer är proffs, Jorma Luhta, Heikki Willamo och en ung fotograf som heter Ville Heikkinen. Dom fotografera som jag upplever naturen, därför är dom proffs. Jag kan bara hålla med damen "det spelar ingen roll ". Ser fram emot att se din kamera och bilder tagna med den.
Sten

Besvara

Svar från Nordik 2015-12-09 16:01

Svårt att säga vad proffs är… Men det är väl någon som tjänar pengar på sitt fotograferande tycker jag.

Sune Jonsson är ett proffs, på riktigt. Vilken känsla i bilderna. Och för mig spelar det ingen roll om han fotograferat bilderna med engångskamera eller mobilkamera. Bilden är ALLTID viktigast =)

Tack för din kommentar Sten.

Svara

Ewa Kirjavainen 2015-12-09 17:31

Grattis till nyinköpet! Har varit sugen på något liknande men det får vänta… Håller med dig och holländskan, slutresultatet är viktigast oavsett hur det kom till! :-)

Besvara

Svar från Nordik 2015-12-09 22:04

Ja visst är det så Eva =)
Jag har ju inte hunnit använda min bebis så mycket än =) Det är liksom mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem. Men på helgen tänkte jag försöka göra en liten tur eller två =)
Ha det gott

Svara

begust 2015-12-09 21:26

Och du behöver inte skämmas för dina bilder!
Proffs eller inte, du älskar bilder och det märks.
Men möten med nya människor är alltid kul!

Besvara

Svar från Nordik 2015-12-09 22:07

Vad snäll du är Bengt =)
Ja jag älskar verkligen bilder. Jag kan fastna vid det minsta obetydliga i en bild. Det finns inget som går upp emot bilder, de får mig att må bra. Att fotografera är livsviktigt för mig.
Ibland räcker inte orden till…eller rättare sagt…jag säger det hellre med en bild än ord. Man kan visa hur man mår, vad man känner, tycker och tänker med bilder.
Kram Lena

Svara