Objektivt sett

Här får du ibland se hela bilden, men stundtals oxå läsa mellan raderna:)

Hoppfullhet

Mellandagar. Mellan dagar. Viljan att gå ut är satt på sparlåga. Min lilla tillvaro är för närvarande strax över femtio kvadratmeter, chamsin på arabiska och åtminstone ett par snäpp bättre än husvagn.  

Vädret är diffust. En gråblå halvdager. Snön landar och smälter sig i vindlande rännilar nerför fönstren ut mot verkligheten. Som tårar. Tristess. Social avhållsamhet. Gå i stå... På andra sidan fönstren börjar världen.

Tomten har stämplat ut, för den här gången. Apelsinen i köksfönstret går i ny, inte i nedan.

Vaccinet är här sägs det. Det har vänt nu. Sakta, sakta mot ljuset. Jag väljer att tro på det. Hoppfullt.

 

Postat 2020-12-28 15:06 | Läst 342 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Foton på nattgammal is

Finns mycket nattgammal is i södra Sverige nu. Minsta vindpust kan få den att krasa och frasa sönder och en kort stunds solsken smälter bort den som en smörklick i en het stekpanna. Minns att jag roade mig med att försöka lyfta de tunna isflaken från en vattenpöl som ofta bildades på gatan utanför huset jag växte upp i. De var spännande att kika igenom, skira som lövtunna glasrutor och med märkliga optiska brytningar smälte de snabbt sönder, trots frusna små barnahänder. 

Nattgammal is - Förr var det nog sinnebilden av opålitlighet. Inte blev det nåt bättre efter krigen i Irak och Syrien... Ett gott val att bygga det gamla talesättet kring kan en tycka:) Finns många talesätt kring vatten, men så är det ju en av de allra mest livsnödvändiga och vanligt förekommande kemiska föreningarna. Dessutom en nödvändig byggsten för liv som vi känner det, och ett föränderligt element som kan förekomma i ett antal olika former. Kanske därav talesättet "falsk som vatten"

Tycker om de strukturer som bildas när is fryser till. Nattgammal is är en av de vackraste och förmodligen minst beständiga formerna i naturen. Den är full av mönster, linjer, vågor och former. Förmodligen är den borta redan i morgon, om den inte blivit avbildad förstås:)

Besjungen har den i alla fall blivit, av Euskefeurat. Ronny Eriksson har skrivit den texten, men inte den här;)

    

Postat 2020-12-25 18:17 | Läst 318 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Hygge, visst - Men kun på dansk:)

Egentligen...så har jag en ganska kluven inställning till det där med julgranar. Tycker nog de är vackrast där de växer. Plastgran känns just inte så lockande, även om de numera inte ser särskilt artificiella ut. Och alternativen... Har en väl skaffat sig gran i kruka så lär en väl få hålla på att ansa och krångla för att få den att vara presentabel, och vad gör en sen, när de efter X antal år vuxit sig både stora och oregerliga?

En tysk skogvaktare, Peter Wohlleben skrev för några år sedan en bok om "Trädens hemliga liv" Den har funnits med på min bucket-list sen jag hörde talas om den för första gången. Konstnärer och författare som till exempel John Bauer och Tove Jansson har förmodligen oxå haft tankar om att livet där i skogens dunkel varit både inspirerande och bildande:)

Inte särskilt svårt att tolka in diverse väsen, tomtar, troll och annat oknytt. där bland alla skuggor, stubbar och rotvältor i skogen. 

Postat 2020-12-19 21:57 | Läst 351 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Hemläxa

En del människor, och förmodligen en hel del djur, har förmågan att "se" andra. Att på ett nästan instinktivt vis förstå dem. Andra verkar delvis eller helt sakna den förmågan. 

Visserligen verkar det som om några, med antingen digital eller möjligtvis analog blindkäpp kan få viss enklare förståelse för ett inre väsen, en själ - Ja helt enkelt fånga essensen hos en annan - På bild. I vissa fall har jag sett en del beskriva till och med kvintessensen, men jag tror nog att det är ett fåtal som har den formen av särbegåvning. Såg tidigare idag exempel på silhuetten av en trädrot - Fotografen såg, och visade betraktaren; En skogvaktare. Häromdagen var det "jabba the hut", några ser till och med Jesus i sockerkakor eller andra anomalier och egendomligheter.

Fotografer, och för den delen kritiker...kallar det gärna för porträtt. Det står förstås var och en fritt att kalla det för vad hen vill:)

Jag blir nog aldrig någon bröllopsfotograf. Porträtt känns svårt - Taggigt, obekvämt och svårfångat. Situationer kan jag fånga. Ögonblick, visst. Men det där med att ta sig tid, lära känna någon tillräckligt länge för att förstå dem, se dem. Det är svårt. Det är en konst som jag ännu inte behärskar. Men visst, jag studerar de som kan, och jag förundras.

Under tiden, träning, eller hemläxa om en så vill:)

(Snusdoselock, inte objektivlock)

 

Postat 2020-12-12 23:19 | Läst 341 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Tillbaka till...forntiden

Jag flinar till en aning när jag återknyter bekantskapen med den första bloggposten jag publicerade här på fotosidan. Jag ville dubbelkolla den av en speciell anledning:) Ytterligare leenden blir det när jag väljer att söka med det svenska ordvalet "recension" istället för det anglofierade, eller möjligen anglifierade "review" Döm om min förvåning när Fotosidan dök upp på första plats i googles svenska sökresultat. Kul! 

En annan har ju inte så stora erfarenheter av det analoga fotograferandet. I alla fall inte på någon högre nivå. Så då får en väl gräva där en står helt enkelt. Här kommer en hyllning till en "old school" pixelmakare. Ett fyrtiotal recensioner beskriver den på många varierande vis. Läsvärt i sig - Kanske speciellt med tanke på att recensionerna spänner över mer än ett decennium, från bättre begagnad (2002), till rena nekrologer daterade(2014) då den gamle trotjänaren slutligen verkar försvinna in i historiens dimmor för gott och recensionerna upphör.

Vad det rör sig om... Jaa, hur ska man bäst beskriva den. En relik? En digitalkameras motsvarighet till en A-ford kanske:) En gammal vän som efter många års trogen tjänst och efter tusentals och åter tusentals bilder, hundratals artiklar och ett flertal filmklipp fått en välförtjänt plats i mitt lilla altare för "husgudar" En slags hedersplats där jag förvarar några av de saker som jag tycker om att bli påmind om. Fick den som arbetsredskap när jag påbörjade min tjänst som frilansande skribent för en lokal gratistidning i det vilda och vackra västra Småland, a long time ago in a galaxy far far away.

MEEEN!!! Vilken sorts kamera är det då?!? Undrar väl vän av ordning vid det här laget:)

En Olympus Camedia C-2100 Ultra Zoom - Galaxer i mina braxer, så länge sen det var;)

Fotograferat med mobilen, betydligt större bilder än de 2,1 mp som camedian erbjöd år 2000 då den var ny.

Bilden av A-forden är tagen med Camedian - På ett litet fotografi, storlek som ett spelkort om jag inte minns fel.
Hade inte tillgång till scanner då. Men det blev fullt publicerbart trots det klena formatet.

Personen på Bilden: Rolf Stigefelt, knalle i regionen under mer än ett halvsekel. Se där, ytterligare en trotjänare.


 

Postat 2020-12-03 19:34 | Läst 427 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera