Verichrome Pan, eller, "Det som göms i snö".

Jag skrev i det förra inlägget om filmen i en Foth Spring 6x9 jag köpt.
Jag lovade visa resten av bilderna.

Här kommer de. Jag har ännu så länge ingen aning om var, och när, de är tagna. Det stod namn och adress på fodralet, och åtminstone den ägaren har bott i Lindesberg, om det kan vara någon ledtråd.

Om någon känner igen någon plats, så säg gärna till. :-)

Bild 1.

Bild 2. Överexponerat och oskarpt.

Bild 3. Kan det vara Furuviksparken? Parken Zoo? Jag har själv inte varit på något av ställena.

Bild 4. Samma park?

Bild 5. En tapet med imiterad träpanel? Här har nog kameran legat orörd länge. Avtryck i filmen av den infällda bälgen, och muttern till objektivet. Även slöjad i mitten (rektangeln). Kanske har slutaren utlösts, eller så är den inte 100%-igt tät. Filmen har dragits fram åt höger på den färdiga bilden. Slöjan till vänster är alltså från...

...bild 6. Här kan man återigen se avtryck av bälgen, samt lite veck. Här var filmen när kameran blev min. Jag drog fram till...

..ruta 7, och tryckte av. Solna, september 2009.

Bild 8, slutligen. Nu är vi framme i oktober 2009. Samma film, bara femtio år senare. :-)

Intressant nog är de gamla bilderna bättre än mina nytagna. Rekommendationen att exponerad film har sämre hållbarhet än oexponerad verkar gälla till en viss gräns. När den blir riktigt gammal försämras den, blir slöjad och tappar känslighet, medan den latenta bilden inte längre verkar försämras så mycket.

Varför hette filmen Verichrome? "Chrome" brukar ju vara namnändelse på färgdia-filmer.

När den första Verichrome-filmen kom 1931 var den ortokromatisk, dvs inte känslig för rött, och man kunde framkalla den i röd mörkrumsbelysning. Silverhalid-emulsioner är naturligt bara känsliga för blått, men Kodak hade tillsatt ämnen ("sensibiliserat") som gjorde den hyfsat känslig även för grönt och gult. Dock ännu inte för rött. Tydligen ansåg Kodak ändå att den (för sin tid) hade en så bra och bred färgkänslighet att de gav den namnet Verichrome för att visa att den hade en naturlig återgivning av färger. Man tänkte ju normalt inte i termer av färgfilm då. Kodachrome t ex kom först 1935.

1956 blev den till slut pankromatisk, och man lade då till "Pan". Nu var den känslig för alla färger, och man kunde inte längre framkalla i rött ljus. Den var dock inte helt pankromatisk, för tittar man på tejpen på filmen ser man att de angav lite olika känslighet för dags- resp glödljus.

Den här rullen verkar f ö vara tillverkad i Frankrike (eller Kanada?) eftersom det står "Jour" resp "Artificielle" först. I slutet av filmpappret står det dessutom "Exposé", och inte "Exposed".

Slutligen ändrade man 1960 den angivna känsligheten på sina filmer. Detta utan att ändra emulsionerna. Man tog av säkerhetsmarginalen, ändrade rekommenderad framkallningstid, och angav den känslighet vi känner igen idag. På tejpen i slutet av filmen lade man till noten “new developing times”. Nu blev t ex Tri-X angiven som 400 ASA istället för som tidigare 200. Min film saknar noten, och har den gamla känsligheten angiven, så den måste vara från före 1960.

Intressant är också att 21 DIN här motsvaras av 80 ASA. Inte 20 resp 80 som man är van. I Kodaks fickdatabok från 1959 användes fortfarande det gamla värdet (med DIN-värdet skrivet som bråk, t ex 21/10). I en annan tabell från -63 motsvarade 21 DIN istället 100 ASA, som idag. Jämfört med andra beteckningar verkar det vara DIN som ändrades.

DIN-systemet för filmkänslighet kom (enl Camerapedia) 1934. Det skrevs från början som ett bråk, med känsligheten över 10. 10 stod för tio-logaritmen, som systemet byggde på. Enl Camerapedia slutade man skriva det som bråk 1957. Om det stämmer, och om det fick snabbt genomslag, skulle den här filmen i så fall vara från allra första året för "Verichrome Pan".

En annan, lite lyxig, detalj är en tejpad "flärp" i slutet av själva filmen. Antagligen för att den skulle hålla sig lugn och plan när slutet närmade sig mask-öppningen i kameran.

Nu får det räcka med detaljer.

God fortsättning på nya året!

Edit: Jag vet nu var åtminstone en av bilderna är tagen. Återkommer. :-)

Retrokamera - Foth Spring

C. F. Foth & Co, Berlin, fanns mellan 1926 - 43. Den kamera de är mest kända för idag är förmodligen Foth Derby, som var en halvformats-kamera för 127-film (3x4 cm), men de gjorde även andra kameror, för både plåt och rullfilm.

Jag fick syn på den här i en Tradera-annons. Eftersom jag hade en Derby innan, och jag upplever Foth för övrigt vara lite okänt, kunde jag inte hålla fingrarna i styr.

Den blev min.

Det är sannolikt en Foth Spring från åren 1933-35.

Den här modellen har format 6x9 på 120-film.
Objektiv: Foth Anastigmat 1:4.5, F=105 mm.
Slutartider: 1/100, 50, 25, B & T. Självutlösare.
Briljant-sökare och enkel ramsökare.

Den som vet mer, om modellbeteckning eller annat, får gärna fylla i.

När den kom såg jag att den hade en film i redan. Det var en 6:a i rutan. Jag drog fram och tog ruta 7. Jag chansade på 100-125 ASA. Lite senare tog jag så till slut även ruta 8.

Oktober 2009.

Nu kunde jag plocka ur filmen och se vad det var.

Det var en Kodak Verichrome Pan. Det borde betyda 125 ASA. *) :-)
Den har inte producerats sedan 2002, men pappret på den här var rött, så jag började misstänka att den här var betydligt äldre än så.

Jag hittade Kodaks produktblad för Verichrome Pan.  Det var från 2002 och visade som väntat att den inte längre tillverkades.
Jag hade tänkt använda XTOL, som jag redan hade blandat. Produktbladet hade inte XTOL 1+1 som alternativ, utan jag provade istället The Massive Dev Chart. Utspädd 1+1 rekommenderades 7.5 min. Gammal, som filmen var, ökade jag tiden med ~15%.

Fanns det några gamla bilder på filmen då?

Jovars. Den här, t ex.

Om man tittar på kläderna kan jag tänka mig att den var tagen omkring 1960, eller något tidigare. Verichrome Pan kom 1956.

Fanns det något sätt att säkrare ringa in filmen?

*) 1960 ändrade Kodak en angivna filmkänsligheten. Emulsionerna var de samma, men säkerhetsmarginalen i känsligheten ändrades. Olika för olika filmtyper, men för neg sv/v en faktor två. Tidig Tri-X var ju t ex angiven som 200 ASA. Först idag kollade jag andra änden av rullen efter att ha läst ett inlägg på silverbased.org om framkallning av gammal Verichrome Pan. Där nämndes att den gummerade remsan i slutet av rullen (för att tejpa ihop rullen när man skickade den på framkallning) efter känslighetsändringen hade en not om “new developing times”. Först kollade jag slutet (bilden ovan), men där var ingen sådan not. Nu blev det lite spännande. :-)

Jag kollade nu andra änden, och si, där var den gamla känsligheten angiven på tejpen!

Filmen var alltså tillverkad före 1960. Frågan är bara när bilderna var tagna, och var.

Intressant är också att 21 DIN här motsvaras av 80 ASA. Inte 20 resp 80 som man är van. I Kodaks fickdatabok från 1959 användes fortfarande det gamla värdet (med DIN-värdet skrivet som bråk, t ex 21/10). I en annan tabell från -63 motsvarade 21 DIN istället 100 ASA, som idag. Jämfört med andra beteckningar verkar det vara DIN som ändrades.

Blev det fler bilder av de åtta?

Jodå, men det får bli nästa år. :-)

Retrokamera - Unibox

Den här hittade jag på Tradera för en tid sedan.

Det är en Unibox.

Unibox monterades ihop av AB Fritz Weist & Co:s dotterbolag Fotomekano i Jakobsberg utanför Stockholm. De flesta delarna var tillverkade av Skånska ättiksfabriken, numera Perstorp AB. Materialet kallades "Isolit", vilket förmodligen var samma sak som "bakelit", eller fenolharts om du vill.

Den är enkel. En slutartid (~1/30 s) + B, samt fast bländare (f/11) och fixfokus. Formatet är 6x6 på 620-film. Den är tvåögd, men ingen spegelreflex. Istället har den en rejäl brilliant-sökare, som faktiskt duger hyfsat till komposition.

Den tillverkades under första halvan av femtiotalet och blev populär inte bara i Sverige. Totalt tillverkades ~40 000 exemplar.

Tyvärr är det inte ovanligt att gamla kameror läcker ljus någonstans. Det är likadant med den här. Förmodligen är det skarven mot  bakstycket som glipar vid upptagnings-spolen. Jag får tejpa nästa gång, för det kommer att bli fler.

Det två sista bilderna klarade sig däremot.

Ängsö, utanför Västerås.

Högarna i Gamla Uppsala är dock betydligt äldre än kameran...

En ganska trevlig mackapär, och ett stycke svensk fotohistoria.

Någon som känner igen bilden?

För en tid sedan ropade jag in en Vest Pocket Kodak på Tradera.

Kodaks Vest Pocket fanns med många olika typer av objektiv. Anledningen till att jag blev intresserad av just den här var att den var försedd med en Kodak Anastigmat (f/7.7 - 32, 84 mm) i stället för den vanliga akromatiska menisklinsen. Dessutom var den fokuserbar och inte fixfokus. Den är tillverkad någon gång mellan 1915 och 1926

När jag fällde ut bälgen första gången märkte jag att den var snusstorr. Det t o m prasslade om den, och jag förstod att den inte kunde vara ljustät.

Redan på bilden i annonsen kunde man se att det satt en film i.
Jag hade googlat på framkallning av gammal film och hittat en kamera-samlares sida på nätet (Lost films). Han hade kommit över ett flertal kameror där film satt kvar. Några exponerade så långt tillbaka som på trettiotalet, hade det visat sig. Flera hade dock givit förvånansvärt bra resultat. Jag tänkte att kan han, så kan väl jag försöka.

Jag plockade ur filmen i mörker, för säkerhets skull. Det var tur, för den satt med spolarna omkastade. Förmodligen hade den varit urtagen någon gång och isatt fel, så det var tur att jag inte försökte ta de sista rutorna.

Det visade sig vara en Ilford fp4. Alltså inte fp4+. Enl Wikipedia gjordes fp4 mellan 1968 och 1990.
Jag framkallade som vanlig fp4+, (XTOL 1+1), men ökade tiden 10-15%.

Emulsionen var i dåligt skick, och det var bara på första rutan man kunde urskilja detaljer. Det är en person på bilden, men ansiktet är höljt i ett töcken.

Det verkar vara taget i Sverige, av Dialogen (telefonen) att döma. Sjuttiotal?

Jag tittade närmare på den och såg att objektivet måste vara tämligen skarpt ändå. Den här förstoringen är från övre högra hörnet. Man kan faktiskat urskilja väven i gardinen. Slutaren fungerar, så om jag bara kan fixa en ny bälg skall det bli intressant att dra några rullar.

Säljaren har förmodligen hittat den på någon loppmarknad, för han verkade inte det minsta intresserad av filmen när jag frågade. Han svarade aldrig.

Som sagt:

Är det någon som känner igen motivet?

Retrokamera - Foth Derby

C. F. Foth grundades i Berlin 1926. Förutom kameror gjorde de också egna, för sin tid snabba, objektiv.

Bilderna är klickbara.

Foth Derby är en halvformatare för 127-film, dvs 3x4 cm. Eftersom det är halvformat håller man alltså kameran på högkant för liggande format. :-)

De hade tydligen kvalitetsambitioner. Huset var gjutet i aluminium och med riktig läderklädsel. Den hade ridåslutare (B, 1/25 - 1/500). Foth ville med Derby vara ett billigare alternativ till de betydligt dyrare Leica och Contax. Objektivet satt på en utdragbar bälg med saxlänk. Den såldes normalt med en Foth Anastigmat 3.5/50, men förutom en alternativ 2.5/50 kunde den även fås med en Leitz Elmar. Den var ganska tung (442 g) för sin lilla storlek (11.5 x 3 x 6 cm)

När den första Derbyn kom 1930 fanns Leican sedan några år, men 35mm-filmen hade tydligen inte riktigt tagit över marknaden än. Foth valde att använda 127-film (46 mm), ett filmformat som blivit populärt sedan det lanserats med Kodaks Vest Pocket 1912, som ett mindre alternativ till 120-filmen. Tydligen hade de ändå smittats lite av Leicans begynnande popularitet, för lustigt nog använde de i början samma bildformat, dvs 24x36.

Den saknar räkneverk. Filmen dras fram tills rätt filmnummer uppenbarar sig i ett av fönstren i bakstycket. Eftersom 3x4 är halvformat (av 4x6.5) för 127-film drar man fram första rutan tills "1" visas i första fönstret. Nästa ruta blir med samma nummer, men i andra fönstret, tredje rutan med "2" i första fönstret, osv. Det är totalt 4 fönster i bakstycket! Två par röda, och två par gröna. De röda var tänkta att användas till ortokromatisk film (som var mindre rödkänslig), och de gröna till pankromatisk, som har en mer naturlig fördelning av färgkänslighet. För att ändra, sköt man planhållningsplattan åt ena eller andra hållet.

Två röda och två gröna.

Slutaren spändes separat genom att rotera tidsratten, dock efter att man valt tid! Det är både likt och olikt gamla gängLeicor och kopior, där man väljer tid först efter framdragning, men där tidsratten på samma sätt roterar under exponering, och man kan spänna slutaren separat genom att försiktigt rotera ratten.

Lite klurigt är skyddet av avtryckaren. Den syns på bilden precis framför tidsratten. När man skjuter in bälgen, syns den visserligen genom ett passande hål i frontplattan, men man kommer inte åt att trycka in den av våda. Bredvid finns anslutning för trådutlösare med den vanliga, koniska, gängan.

Det här exemplaret är antingen en  Derby I, eller en tidig Derby II, beroende på definition. Den har i alla fall bildformat 3x4 cm och självutlösare. Att jag är osäker på versionen beror på att olika ställen på nätet definierar olika.

En ren "Derby" (1930) skulle ha varit 24x36-versionen med enkel sökare, Derby I (1931-36) var 3x4 cm och med teleskopsökare och självutlösare, Derby II (1936-40) med mätsökare. Enl annan källa kom självutlösaren först med tidiga II, och mätsökaren med sena. Exemplaret är alltså I eller II beroende på vem man tror på. I samtida franska annonser kallades alla versionerna "Foth Derby Sport". Förvirringen verkar total...

Mätsökaren på Derby II var en ganska klumpig lösning, och ser ut som en nödlösning de tog till för att möta konkurrensen från t ex Leica och Contax. Jag ville inte stjäla bilden, men den kan ses här .

Teleskopsökaren på min Derby (I eller tidig II) duger mest till att sikta med. Den har ingen ljusram, och kanterna är ganska suddiga, så man får sikta mot mitten av motivet och lite grann gissa kanterna...

Foth i Berlin upphörde 1942, men åtminstone Derbyn levde vidare som Gallus Derby Lux, tillverkad i Paris fram till -52. Möjligen flyttade man helt enkelt tillverkningen till det då tysk-ockuperade Frankrike. Jag vet inte säkert. 

Läs mer om Gallus Derby Lux

Hur blir bilderna då?

Optiken har lite kromatisk abberation ut mot kanterna, men  är i det stora hela ganska bra. Tyvärr visade sig min slutare inte vara riktigt tät. Båda ridåerna har små hål, som ger en stjärnhimmel på filmen. Jag har retuscherat så gott jag kan i PS.

Före,

och efter.

Och en bild från "127-dagen " (12/7). Vid det här laget hade jag framkallat en film och visste om problemet med slutaren, så jag behöll objektivlocket på i det längsta. Det hjälpte något.

Före retusch,

och efter.