på en digital analognörd

Skönheten kommer inifrån

Hur skall jag uttrycka mig?

En del kan inte rå för sitt utseende.


Kodak 35 RF, med Anastigmat Special f3.5 och Flash Kodamatic slutare, 1/10 - 1/200, T & B (1946-48)

Kodak USA, eller kanske den amerikanska marknaden, var inte så snabba med att anamma 35 mm film. Kanske sågs det som lite fjuttigt, jämfört med mellanformat eller 4x5". En analogi med bilar och kubiktum, kanske? Kodak AG i Tyskland hade ju redan 1934 lanserat Retina-serien och 135-film. 1936 kom så den amerikanska Argus A (1936-41), som lustigt nog blev den som populariserade 135-filmen på andra sidan Atlanten, och inte Kodak.

Verkligheten kom till slut ikapp även Kodak i Rochester. Något måste göras. Resultatet blev Kodak 35, som introducerades 1938 och blev amerikanska Kodaks första kamera för 35 mm film. Den har, förutom filmen, en sak gemensam med dess europeiska kusin Retina, och det är frammatningsspärren. För att dra fram en ny ruta får man först trycka ned en knapp, som sitter där vi är mer vana att hitta utlösaren. Däremot spänns slutaren samtidigt.


Annons i Popular Photography 1939

1938 kom även Argus C, med okopplad avståndsmätare, följd samma år av C2 med kopplad d:o, och C3 (med blixtsynk) redan året efter.

Kodak svarade nu med Kodak 35 RF (1940). I princip samma Kodak 35 som förut, men nu med en påbyggd kopplad avståndsmätare. En panikåtgärd, förmodligen. Resultatet ser ni högst upp. Knappast en vinnare av ett skönhetspris.

Båda husen är byggda i bakelit, men ändå tämligen gedigna. Remöglorna, som är en integrerad del av huset, är t ex fortfarande hela på det här exemplaret. Rattarna i plast gör dock att man gärna är försiktig när man drar fram till nästa ruta. Andra årsmodeller hade dem i metall. Den här klarade dock den hittills enda rullen, peppar, peppar.

Kodak Anastigmat Special är lite intressant. I princip en Tessar, men med bakre linsgruppen vänd bak och fram.

Slutaren är en Flash Kodamatic slutare, dvs med blixtsynk. Kontakten är av den större, lite klumpigare amerikanska ASA-typen, istället för den lilla PC-kontakten (Prontor-Compur) vi fortfarande känner igen. Tidigare modeller hade också en Kodamatic, men utan blixtsynk.

Att Kodak 35 RF kostade nästan dubbelt så mycket som Argus C3 var inte precis någon konkurrensfördel, trots bättre optik. Att konkurrenten dessutom hade utbytbara objektiv gjorde inte saken bättre. Att succén var begränsad var väl därför inte så överraskande.

Idag är det nog dess udda, för att inte säga rent fula, utseende som fångar samlarnas intresse. Och mitt...

Nåväl, i med en rulle!
Fujicolor var vad som fanns i skåpet vid tillfället...


George Eastman vänder sig kanske i graven...

Jag misstänker att det är lite glapp i avståndsmätarmekanismen i min. Jag tyckte den betedde sig lite underligt, och flera av bilderna blev mycket riktigt oskarpa. Jag får nog öppna och ta en titt på den där mekanismen. Här är i alla fall några bilder som klarade sig någorlunda.

Bara jag får ordning på fokuseringen, så skall kameran få se på andra rullar. :-)

Inlagt 2020-06-07 20:45 | Läst 3168 ggr. | Permalink
Nä, den vinner inte på design hos mig heller. Men just därför är den intressant! Du har bevisat att det går att ta bilder oavsett om en kamera är ful eller inte. Bilderna är väl inte så dåliga. Snarare charmiga.
Nyfiken fråga: Var trycker man av slutaren då?
Svar från ojanson 2020-06-08 13:45
Jodå, de här blev ok. Resten tror jag var mer eller mindre felfokuserade allihop.
Avtrycket sitter på slutaren, klockan 10 som på en Compur. Det är lite dolt på bilden, av en skyddande plåtbygel.