Om kreativitet

Om allt det kreativa som fotograf och kreatör!

Pressen av en portfolio

Är du fotograf eller annan fort av kreatör så vet du vad jag pratar om, särskilt om du som mig frilansar och driver eget. Att ständigt polera, förbättra, likt ett nyfött barn, ömsint vårda den. Jag pratar alltså om portfolion och pressen att allt vi skapar ska hamna där.

 
En av mina portfolios: http://johanstahlberg.squarespace.com

Att ständigt förnya oss och visa upp nya alster som vi fotograferat. Allt ska vara välproducerat och snyggt, perfekt komponerat och berätta en hel historia. Likt en volvoreklam med Zlatan. Den där portfolion som vi både stolt visar upp för andra samtidigt som den håller oss vaken om nätterna. Inte helt olikt ett nyfött barn…

 

Som vi alla vet så har vi bara 24 timmar på dygnet (kanske 25 om du dricker flitigt med espresso) och inom oss har vi en viss mängd energi och kreativitet att avverka på en dag (kanske mer om du dricker flitigt med espresso). Att ständigt gå och oroa sig över den där portfolion, oavsett om den finns på en traditionell hemsida eller på sociala medier, är att kasta bort både din värdefulla tid och energi. Även om det är svårt att släppa den tanken är det värt att försöka se det som det faktiskt är, det vill säga – verkligheten!

 

För hur ofta i ditt dagliga arbete, ditt bread and butter, är den typen av jobb som resulterar i ett slutresultat som verkligen har en chans att platsa i din portfolio? Det vill säga de bilder som är Crème de la Crème, top dog och andra coola adjektiv. För de flesta av oss fotografer och kreatörer så ser verkligheten inte ut som så att vi enbart har chansen att göra dessa typer av jobb som resulterar i en bebis, förlåt, portfoliomaterial.

 

Jag stångades länge med ovan och kände konstant press att allt jag gjorde skulle bli så bra att det kunde hamna i min portfolio. Jag satte en helt orimlig press på mig själv och för att jag konstant försökte byggda en påfågel av en fjäder, när det bara behövdes en höna. Vilket såklart var ohållbart. För att så ser ju inte verkligheten ut för oss!

Min andra portfolio som innehåller länkar till alla andra portfolios. #Portfolioheaven

Service vs artist

I vårt dagliga arbete så anlitas vi för att utföra något som vår kund behöver få gjort eller få hjälp med. Vi fotograferar produkter som skall friläggas till e-handel, tar ett snabbt porträtt till en nyhetsblänkare åt media eller skickar en arkivbild för en uppdatering på en kunds hemsida. Det är så verkligheten ser ut och det är där vi tjänar våra pengar. De fantastiska portfoliojobben sker inte varje dag och ger inte alltid bäst klirr i kassan heller för den delen.

 

Länge försökte jag som sagt göra dessa bread and butter–jobb till portfoliojobb av olika slag. Vilket resulterade i att jag fällde krokben på mig själv när jag försökte sälja in ett helt smörgåsbord när kunden bara ville ha en snickers på vägen.

 

Det tog ett tag, men att inse att vissa jobb som vi frilansare gör är egentligen ren service. Allt handlar inte om vår unika konstnärliga känsla. Ibland handlar det bara om vår tekniska expertis, som att kunna ljussätta en produkt på ett snyggt och tydligt sätt, att fotografera en tydlig bild till en pressrelease eller ändra färgen på något i en bild. Att utföra en service istället för ett konstnärligt projekt.

 

När jag väl fick in detta i huvudet så släpptes den där stora stenen från mina axlar! Jag kunde spara på min kreativa energi och lägga den där det verkligen behövdes. Och var jag inne i en period med mycket arbete som inte gav portfoliomaterial så hade jag energi och orken att skapa mina egna portfoliotillfällen.

 

Win-Win!

Detta går också såklart att applicera även om man inte jobbar med bild som yrke. Exakt alla bilder man fotograferar, om det nu är street, porträtt eller landskap behöver inte hela tiden överträffa din förra bild. Även om man alltid ska sikta högt är det tänket ohållbart i längden. Det är så man bränner ut sin kreativitet. Ibland så behöver man bara ta bilder för det är kul, utan att visa upp dem eller känna det är det bästa man gjort hittills. Ibland så behöver man också lämna kameran hemma och bara andas ut.


Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Postat 2021-03-29 12:59 | Läst 364 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vad gör du vid en ofrivillig paus?

Ibland så snubblar vi över dessa ofrivilliga pauser, korta som långa. Vad gör du när dessa sker? Förra veckan hände det för mig, en ofrivillig paus i mitt dagliga arbete. Inte för att jag själv ville, men olika tillfälligheter eller händelser krävde detta. Perfekt för att fylla på med energi och kreativitet!

 Även om jag visste att det behövde ske, service av min leasade arbetsdator, så drog jag ut på det så mycket som jag kunde. Jag hade ju inte märkt någon skillnad i datorns prestanda även om batteriet hade en varningstriangel som sa att service rekommenderades. Jag visste att jag skulle behöva göra det förr eller senare, då datorn måste vara i fungerande skick när leasingperioden löper ut. Men, hur ska jag hitta tid till att kunna lämna ifrån mig datorn som jag använder i mitt dagliga arbete? Särskilt i mellan 3–5 arbetsdagar!

 

Nu så kom det tillfället där jag inte kunde göra annat än att boka service för datorn. Nu hade batteriet börjat krångla för mig och inte nog med det, min externa skärm som jag använder för att redigera bilder och video på passade samtidigt på att plötsligt lägga av. Så där satt jag, utan en skärm som kan visa mig rätt kalibrerade färger, ljus och kontrast, samt en dator som knappt höll utan nätström – ohållbart.

 

Eftersom jag hade tur att kunna välja när jag skulle lämna in datorn, då den fortfarande funkade, arbetade jag undan de mest akuta och löpande uppgifterna 1,5 veckor framöver. Sedan var det bara leverera dator och skärm på respektive verkstad – i varsin ända av Stockholm, såklart.

 

Så, vad skulle jag göra nu då? Jag hade en till gammal dator i lägenheten om det verkligen blev akut läge och jag hade ju mobilen kvar för mail, sociala medier och samtal. Så helt strandsatt var jag ju inte.

(Jag läste aldrig som ung (yngre!). Det föll mig aldrig i smaken eller var "häftigt" nog. Något idag jag önskar att jag börjat med redan som tonåring!)


Jag bestämde mig för att ta dessa dagar att unna mig tiden till att läsa. Jag har senaste månaderna hunnit (eller valt) att göra annat istället för att läsa. Just att läsa olika böcker och gärna fler samtidigt, så jag inte blir uttråkad, är något som jag uppskattar att göra. Att kunna stänga av och få ny inspiration, idéer och tankar att jobba med. Ibland kan det bara vara för att lära mig något nytt, för att göra research eller hitta ett ämne att skriva om här.

Såklart hade jag ju fortfarande mina kameror. Och om min huvudkamera, en Sony A7R3 skulle få för sig att lägga av så kan jag alltid hyra en vid behov eller använda min Fuji som backup!

 

Visst kan man svära långa ramsor och surna ihop när saker som ovan sker. För egentligen vill man ju fortsätta att arbeta. Men istället för att se det som ett missöde och gräma sig över det, se det som en möjlighet till något annat. Till att läsa böcker tillexempel!

Vad gör ni när dator eller kamera behöver ta semester?


Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Postat 2021-03-22 15:49 | Läst 276 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ensamvargen som hittade sin flock

Första gången jag hörde någon nämna myten om ”den ensamma kreatören” var på Berghs School of Communication, första gången jag studerade där. Året var 2011, jag läste dåvarande Berghs Bachelor och hade själv, ensamt, krigat mig igenom snart 10 år av att bygga mig en karriär som fotograf och att driva företag. För mig själv skrattade jag åt det som sades, så klart fanns den ensamma kreatören som fixade allt – det var ju jag!

 

Det enda som jag egentligen har lejt bort i mitt företag är bokföring och bokslut. Vilket antagligen är smart, straffskalan för grovt skattebrott i Sverige är upp till 6 år. Allt annat har jag gjort själv. Jagat kunder, skrivit artiklar, fotograferat och filmat – och utvecklat mitt företag. I mitt huvud såg jag framför mig en superhjälte som kunde göra allt bäst själv.

(En bild på ett mästerligt bakverk. Tillsammans med en vass penna skapar den: A Fairytale Forest on a Plate. A rich Dulcey chocolate mousse with cocoa sorbet and sea buckthorns from Sweden's west coast. David Vidal’s intricate desserts are often born out of a simple idea: start with what’s available. Autumn in Scandinavia is far from barren, with a cornucopia of mushrooms, root vegetables, and berries ripe for the picking.)

En allt-i-ett lösning

Att ha detta tanke- och synsätt som egenföretagare och frilansande fotograf/kreatör är nog inte alls ovanligt, snarare tvärt om. Det är vi mot världen! Vi ska skapa och bygga upp något helt eget med våra egna händer. Vi ska göra något unikt som världen ej tidigare har skådat och det ska bli större och bättre än någonsin. Likt Moses ska vi dela havet och mejsla ut vår egen väg framåt.

 

Att vi hamnar i detta vi-mot-världen-tänk är inte konstigt, inte alls. För vem som precis har startat sitt bolag och frilanskarriär har råd att anlita extern hjälp till allt som behövs göras och bara fokusera på det roliga och kreativa? Verkligheten för 17 av 10 kreatörer ser ut som så att vi själva får sätta upp vår hemsida, skriva texterna, välja typsnitt och färger.

 

Under de första året/åren så får vi också vara vår egen businesscoach där vi ska hitta nya affärsmöjligheter, kunder och andra lösningar. Tillsammans med att vara vår egen tekniska support, ekonom och lunchrestaurang.

 

Självklart har jag jobbat tillsammans med andra kreatörer och kollegor genom åren, både som fast anställd och frilans. På marknadsavdelningen på Fotografiska och Daily Sports till frilansgänget som fotograf på Nelly.com och tillsammans med andra skidåkare hemma i Åre skapa bilder tillsammans som skidfotograf. Men, det är först under det senaste året jag känner jag verkligen hittat ett kreativt gäng där vi kompletterar varandra med våra respektive specialistkunskaper och tillsammans skapar något som jag ej kunna göra på egen hand.



(En färggrann bild på en tallrik. Tillsammans med en vass penna skapar den: Edible Tales from the Storytelling Chef: Part II. A day spent with Michelin-Starred chef Fredrik Johnsson learning about his evocative approach to creating new dishes. His poetically-presented dish of juniper-infused roe deer heart, Fredrik humbly claims his inspiration doesn’t come from within, but from what he finds around him. To stimulate his own creativity, he cultivates close relationships with local Swedish producers, Högtorp Gård.)

Tillsammans

Förutom att vara stillbildsfotograf och skribent så är jag Creative Director på Culinary Canvas. Vår redaktionella bebis där vi träffar de mest spännande kulinariska kreatörer och pratar om kreativitet, innovation och hantverk. Vi har fått ihop ett fantastiskt team bestående av fem personer från olika yrkesverksamma områden. Ett team där vi verkligen kompletterar varandra med våra respektive erfarenheter och kunskaper. Där våra gemensamma styrkor skapar, för oss, de bästa förutsättningarna för det vi vill göra.

 

Vi är fyra stycken som gått ihop och startat Culinary Canvas. Där två stycken är internationellt yrkesverksamma inom den kulinariska världen och extremt vassa på affärsdelen i företagande (min svaga sida). Vi har en utvecklare och grafisk designar med starka skills av projektledning (också min svaga sida) som kan paketera och presentera det vi skapar (och se till vi alla jobbar framåt mot och med det vi ska). Vi har också anlitat en extern frilansare – vår content writer. Hon har en gedigen bakgrund inom redaktionellt arbete och gång på gång visar att pennan är mäktigare än svärdet. Hon är också native i det engelska språket och älskar att skriva om allt matrelaterat, vilket gör hon har en unik touch och känsla jag aldrig kan få till.

Sen har vi mig, som letar reda på och konceptualiserar alla de kulinariska stories vi vill göra. Förutom det så tar jag självklart alla bilder som tillsammans med texterna blir Culinary Canvas.

 

(En färggrann bild på Svenskt hantverk i världsklass. Tillsammans med en vass penna skapar den: A Taste Odyssey with Gastrologik's Jacob Holmström. A little bite packing a big taste. This particular odyssey began five years ago when Jacob and his Gastrologik co-founder Anton Bjuhr discovered a technique for creating a thin, elegant pancake from egg whites, flour, stock and seasoning. What began as an attempt to make a crispy chip from reindeer blood influenced by the French crepe dentelle, culminated in the delicate but surprisingly sturdy pancake often served in Gastrologik today.)

Inte alltid starkast ensam
Såklart skulle jag som kreatör och fotograf med min bakgrund kunnat skapa Culinary Canvas helt själv. Men, hur bra hade det blivit med mig som allt-i-ett lösning?

  • Visst hade jag kunnat frågat olika matkreatörer om jag fått träffa dem. Men, utan de kontakter och unika insikter om den kulinariska världen som dessa herrar besitter hade det varit en svår och långsam väg, i bästa fall. Deras affärstänk ser också till att vi bygger ekonomiskt värde i Culinary Canvas och inte bara snyggt content.

 

  • Jag hade också kunnat smällt upp en Wordpress site med ett köpt tema. Men utan en genomarbetad grafisk profil och en sajt under ständig utveckling hade det snabbt känts anonymt och generiskt. Jag hade antagligen också spretat iväg utan tydlig projektledning.



  • Vi svenskar är generellt bra på engelska, jag kan skriva och göra mig mer än förstådd. Men utan en natives kunskap och känsla för språket och hennes speciella touch för att sätta mat på papper (så att säga) hade vårt content och helhetsintryck fallit kort.

Precis som resten av gänget hade besuttit ovan kunskaper, men utan bra bilder som visualiserar och kompletterar intervjuerna och texterna, hade det känts som det saknats något eller att man sparat in på en viktig bit. Alla våra kunskaper och erfarenheter skapar och får fram det absolut bästa i det vi gör. Utan varandra hade vi på något område fallit kort. Som att köpa en Lamborghini men spara in på kostnaden genom att köpa plåtfäljar till däcken.       

 

Det är kul, utmanande och spännande att göra saker själv i sitt företag. Man utvecklas, lär sig nya saker och får nya insikter. Men ibland så är inte ensam starkast, snarare tvärt om.  Hur jobbar du tillsammans med andra i ditt skapande som fotograf? Är det något som du testat att utforska? Att tillsammans med andra som är duktiga på det som är dina svagheter? Det verkar som myten om den ensamme kreatören ändå är en myt!

//Johan

 

 

Postat 2021-03-10 09:16 | Läst 335 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera