Om kreativitet

Om allt det kreativa som fotograf och kreatör!

Att möta sina demoner – del 1

Som egenföretagare och frilansare ställs vi dagligen inför en handfull problem, motgångar och delikata bajsmackor att lösa och ta oss an. Är det inte en sista-minuten-panik-ändring på ett redan lämnat jobb, så är det ändring av datum i sista stund eller en förseningsavgift från Skatteverket (ja, jag tittar på dig, Johan Ståhlberg) 


(En tav de största drivkrafterna för mig när jag startade, och även nu, är att kameran är en ursäkt att få komma ut i världen och upptäcka.)

Förutom de rent praktiska problemen och utmaningarna som man står framför när man driver eget, så finns det också en annan form av utmaning som vi alla möter och inte kommer undan – oss själva och vår röst i huvudet. Det är kanske också den största utmaningen vi har. Att övervinna våra egna rädslor och demoner.


Jag satte mig ner över en kaffe och en golden latte tillsammans med före detta marknadschefen och numera samtalsterapeuten, Karin Kronborg, för att dyka djupare ner i vårt sinne för att se hur vi bäst kan möta våra egna demoner och tvivel på bästa sätt.


Detta är den första delen i en serie i flera delar.



När jag startade mitt företag, sommaren 2004, var det inte så svårt för just mig. Av flera skäl. För det första så krävde inte skatteverket och Bolagsverket så mycket genomtänkta affärsplaner och annat för att jag skulle få en FA-skattsedel. Också för att jag året innan tagit studenten och att göra något annat, alls, i livet än fotografera fanns inte på min något begränsade världskarta. Kanske var jag också väldigt, naiv, blåögd och dum.


Men, för många så är kanske inte beslutet lika lätt som en plusmeny på McDonalds 02.30 en lördagsmorgon. Kanske är osäkerheten, risken och de sociala aspekterna för stora. Även fast du inte trivs på ditt nuvarande arbete, så är det ju tryggt, ekonomiskt säkert och social accepterat för en person som dig. Men i dina dagdrömmar när 9–5 jobbet är som tråkigast och i dina drömmar om natten så ser du dig själv göra det du alltid drömt om – och du njuter av att gå till jobbet, varje dag.

Dagens ämne tillsammans med Karin tar upp frågan: 
Hur hittar man viljan, modet och energin att ta steget till en frilansande karriär eller till en hel ny karriär i ett kreativt arbete?


(En till av de största drivkrafterna för mig när jag startade, och även nu, är att kameran är en ursäkt att få vara utomhus.)

(Karin Kronborg)

Det första steget är att verkligen fundera på vad är jag rädd för – och acceptera det! Att gå in i sin rädsla och faktiskt möta den, ihop med alla känslorna som finns med. Det kan vara rädsla för att misslyckas som egenföretagare, att göra bort sig och vad andra skall tycka om jag byter mitt högt aktade jobb mot något annat. 


Att helt och fullt ta in dessa känslor och se på var och en av dem är ett viktigt steg du inte ska hoppa över. Känslorna är ju faktiskt en signal på något. Är du till exempel glad så är behovet tillfredsställt och är det tvärt om, att något skaver, så är det ju något som inte är tillfredsställt. Men, möter du och verkligen utforskar varför du känner på ett speciellt sätt, så får du ju reda på vad eller vilket behov det är som inte är tillfredsställt hos just dig.


Kanske upplever du missnöje med din arbetsplats, din yrkesroll eller du funderar om helt vill byta karriär och jobba för dig själv och förverkliga din egen dröm. 


Är det en flykt från något eller en längtan till? Inte sällan blandas dessa känslor ihop och kanske du inte riktigt vad som är vad och då kan det handla om att du också är rädd för att möta sig själv och att du tvekar inför att väcka det som du kanske har tryckt ner i många år.


Ibland  kan den rösten som vi hitintills har lyssnat på inom oss, vara någon annans röst, och inte min egen. Den är bara maskerad till min egen. Det kan vara en förälder eller  partners röst som jag hör. Det vill säga att deras rädsla projiceras in i ditt huvud och du hör den som din egen. Så är det egentligen din egen rädsla du känner eller någon annans? Eller har du agerat för att slippa göra någon annan besviken, därmed slippa obehag?


Att verkligen ta dig tid och möta dina känslor och utforska dem är väldigt kraftfullt. Om du till exempel är rädd för att misslyckas med att satsa på din dröm som frilansare, kan du fantisera om hur det skulle kunna bli. Oftast kommer man fram till att det kanske inte är nattsvart, katastrof och det värsta scenariot utspelar sig. Särskilt när du bryter ner det och tar det steg för steg. Du behöver ju inte släppa allt direkt, du kan börja med att doppa tån i vattnet innan du hoppar i…

Skammen som alltid finns där 


(Från min bildserie (in)Human Nature)

Skam är en väldigt stark och lite lömsk känsla som vi ofta inte pratar om, alls. Skam gömmer sig lite varstans hos oss, och kan dölja något mer eller annat än rädsla för att misslyckas inom ett yrke . Det finns mycket skam i samhället som hindrar oss från att tillgå källan till vår kreativitet. Det kan vara skam över vår ålder, vår bakgrund eller kan vara kopplat till sociala och personliga relationer. Rädslan för att vara värdelös och misslyckad är väldigt djupt rotad i vårt DNA och den handlar om överlevnad – att bli utanför. Och så som vi levde på savannen innan var ju domen att bli lämnad utanför en dödsdom. 


När vi vågar lyfta på locket för dessa känslor och erkänna dem för oss själva eller allra helst med andra, så kommer vi åt nya delar av oss själva, som vi kanske inte visste vi hade. När vi vågar vara öppna och sårbara så, så händer det helt enkelt grejer inom oss. Oftast hittar vi inte bara det mod vi behövde, utan även andra resurser som legat gömda inom oss. 


Oftast är vi mer rädda för känslan och skammen av misslyckande, än själva misslyckandet i sig, och undviker dessa känslorna till vilket pris som helst. Vi skjuter upp, undviker eller skyller på andra och annat eller slår på oss själva. Skam är ju den enda känslan vi inte kan leva ut riktigt. Vi lever ut och visar glädje, ilska, sorg och avsky tex. Skammen går inåt och slår rot i oss men visar sig utåt genom andra känslouttryck. Skam uppkommer i relation med andra, och det gör ju även att vi läker från den tillsammans med andra. Denna process kan ju låta enklare än vad den är, men belöningen är en källa till kreativitet genom utvecklade relationer och att vi lär känna oss själva precis som dem vi är.


Du hittar Karin via hennes hemsida här www.msamtalsterapi.se.

Och mig hittar du som vanligt här!

Postat 2021-09-14 13:34 | Läst 248 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera