Känner du dig gammal i gamet och utdaterad som kreatör?

Känner du dig gammal och utdaterad? Att du står och trampar i samma gamla spår och foppatofflor som du gjorde för 15 år sedan? Att du har tappat din inre glöd och styrka där den yngre generationen susar om dig på eldrivna sparkcyklar?

Vad skönt, då är det inte bara jag!

Att känna sig gammal är inget konstigt. Det är något som vi alla gör eller kommer göra. Och inte bara en gång, tillslut kommer vi till en gräns där det är ett återkommande ondskefullt fenomen i vardagen. Även om jag inte är extremt antik än (37 å ett halvt) så har jag känt mig väldigt utdaterad många gånger.


För några månader sedan snubblade jag över något, lite av misstag, som fick mig att sprudla av energi, lust och att känna mig ung igen – lärande! Och just den insikten är något som jag konstant bär med mig och ser till att använda nästan varje dag. Och nej, det handlar inte om att återigen klä mig i svarta buffaloskor, grå polotröja och Nick Carter frisyr för att åter känna ungdomens vind i det blonderade håret.

Gammal redan vid examen

Jag gick ut Berghs School of Communication för andra gången 2014 efter att studerat vad som då hette Interactive Communication (IC) men som sen bytte namn till Digital kreatör/Digital strateg och som idag heter Digital Design & Strategy. På bara 8 år har programmet hunnit omvandlats och byta namn två gånger, samt blivit CSN finansierat.


Det tog heller inte lång tid på mitt första jobb, som digitalt ansvarig på Fotografiskas marknadsavdelning, innan jag kände att bara klassen efter mig var yngre, snabbare och mer “snappy” i den digitala världen. Kanske för jag var näst äldst i klassen och old school redan 2013-2014.

(Skärmdump från filmen, 21 Jump Street.)

Även när jag som 18-19 åring jobbade som actionsportfotograf hände det mig. I flera år kämpade jag som underdog och blev “det nya namnet på kartan”. Folk visste mitt namn, kände till mina bilder och jag bröt ny mark för vad en ny generation fotografer kunde göra. När jag sedan efter 9 år i branschen bestämde mig för att byta bana, du kan läsa om det här, så tog det inte lång tid innna jag blev “ersatt” av en ännu yngre förmåga.

En uppdateringspatch och påbyggnad.

I slutet av 2021 så började jag studera på komvux. Jag hade bestämt mig för att läsa upp tre stycken gymnasiebetyg. Inte för att jag hade en långsiktig plan med universitetsstudier, utan mer för självförverkligande att ha en grundläggande behörighet. Det kändes som ett perfekt tillfälle då Covid, precis som för många andra, slagit undan knäna för min frilansverksamhet. Jag kunde fortsätta ha min a-kassa och samtidigt studera 50% på distans. Jag kunde samtidigt spendera tiden i Växjö för att hjälpa min mamma att ta hand om min sjuka lilla pappa.    

Nu studerade jag inget superavancerat, som kvantfysik med omoraliska och ologiska uträkningar, utan Svenska 1, Engelska 7 och Företagsekonomi 1. Jag visste att det inte skulle vara det svåraste jag tagit mig an här i livet, men det var inte heller meningen. Men, vad som hände var att jag fylldes med energi, livslust. Och elden i mig som gått på sparlåga flammade upp som den olympiska elden eller en engångsgrill med för mycket tändvätska. 

Jag kände mig ung igen!

Och det var inte för att jag återigen fick lära mig om substantiv och verb, traggla mig igenom Virginia Woolfs, To the Lighthouse, eller inse vad min redovisningsbyrå vetat om mig i alla år – att jag är sämst på bokföring. Nej, det var den känslan av framsteg och utveckling. Att jag rörde på mig, ut ur foppatofflorna, och tog små steg framåt. Jag blev bättre, mer lärd och jag rasslade igång den gamla dieselmotorn till hjärna igen. Helt plötsligt var jag inte gammal, rostig och utdaterad (iallafall till det inre) utan jag var på tå, hungrig och törstig för nya kunskaper och utmaningar.

Kraften i lärande

Har man gått gymnasiet och inte skolkade större delen av tiden, vilket jag inte heller gjorde, och jobbat internationellt i större delen av sitt yrkesliv, så är Svenska 1 och Engelska 7 inga jättestora nötter att knäcka. Men det är inte heller själva poängen. Poängen är att känna framsteg, utveckling och även om det inte alltid är stort – lärande! Då pratar jag såklart om avsiktligt lärande för dig som person. Lärande som tar dig framåt som människa. Inte att sitta en halvdag i ett konferensrum och få veta hur nya uppdateringen av CRM-systemet fungerar. 

Och just det här lärandet är något som jag tagit vara på i min vardag. För det behöver egentligen inte alls vara i linje med vad din yrkesverksamma bana är eller ens vad du som person har för värderingar och åsikter. Det finns alltid något att lära sig – stort som litet. Efter jag avslutat mina kurser på komvux och nu har min grundläggande behörighet (yay!) så har jag sett till att fortsätta utvecklas via lärande. Jag har inte anmält mig till någon ny kurs än, men jag lyssnar på ljudböcker och på podcast flera gånger i veckan. Jag ser alltid till att ha ett nytt ämne eller område som jag inte läst om innan i öronen. 

Mitt mål är inte att lära mig allt som finns i boken eller i podcasten, det är inte det som det handlar om, utan om att plocka ut stycken, meningar och ord som jag själv känner är bra för mig och får mig att utvecklas. Även det är lärande! Att ta till sig ny information, idéer och kunskaper från andra och göra det till sitt egna. Även inom områden där “jag redan kan allt”.

Ett riktigt bra exempel på att det finns lärdom i allt, bara man är öppen för det, är den före detta munken, Jay Shetty, och hans bok: Think Like a Monk. Jag är inte troende på något sätt i någon religion, men i hans bok där han beskriver buddismen och munkarnas sätt att se- och leva livet, fanns det så mycket fantastiska saker som jag tog till mig och lärde mig. Saker som jag använder idag – varje dag!

Så sitter du still eller fast utan inspiration och lust att skapa så gå en kurs och lär dig något! Det behöver verkligen inte vara inom ditt område, utan det kan vara gamla betyg som kan läsas upp, en liten dröm om att alltid läsa historia eller varför inte en kurs tillsammans med någon annan?

* Författaren har dock aldrig, och kommer aldrig, äga ett par foppatofflor. Exemplet var enbart för ett skrämmande dramaturgiskt exempel.

Disclaimer: Jag får be om ursäkt för det långa avbrottet av mina texter. Min pappa gick hastigt bort innan årsskiftet och det tog hårdare än vad jag trodde. Jag behövde lite tid att läka utan måsten – även om det är ett roligt måste! 

//Johan Ståhlberg