Naturreservat Högebjär och våtmark i Södra Sandby
Det gick ju så fint när jag åkte till Rökepipan någon vecka tidigare, så den 18 augusti gjorde jag en ny tur till i områden runt södra Dalby och södra Sandby, platser inte så långt från Lund.

Tyvärr tittade jag inte på denna karta när jag var där utan på Google mapp som pekade ut parkeringen och jag hade för mig att reservatet låg på andra sidan, det gjorde det också men den största delen av reservatet låg på den andra sidan av den stora vägen och det missade jag helt. Så detta naturreservat får ett nytt besök i nästa år, inte för att det var så bra utan för att jag inte riktigt har sett det.

Så Högebjär gav en äng och en gräsfjäril nedan 

Nästa stopp var en nyanlagd våtmark i Södra Sandby, den skulle erbjuda flera olika arter av trollsländor, jag såg nu bara en sort men det var ju bra det. Kände också igen mig från mina turer till Vombs ängar så här har jag varit i närheten.
När jag flyttade ner till Skåne så var jag i Vombs ängar en gång i veckan på våren, men de senaste åren så har det enbart blivit någon enstaka tur, helt enkelt för att det blivit så mycket sämre. Det verkar som fler håller med, såg nämligen ett inlägg på FB som visade på en artikel i Sydsvenskan hur mycket sämre det blivit på Vombs Ängar de senaste tre åren. Förklaringen stod i Sysvenska att den bevattningsanläggning som reglerar vattnet på ängarna på våren har slutat att fungera och det var visst inte så enkelt att få igång det igen. Det var också frågan om var vattnet skulle tas ifrån samt att bönderna i närheten inte vill ha så mycket vatten på ängarna som det har varit. Kanske blir det någon kompromiss där man anlägger våtmark för fåglarna längre bort från vägen och tyvärr inte för oss som tidigare kunde se brushanarnas spel från bilvägen genom ängen.

Men så tillbaka till Södra Dalby och trollsländorna. Jag hittade denna blå sort och den visade villigt upp sig 



under tiden pågick en strid mellan en harkrank och en spindel. 





Hälsningar Lena
Hälsn!
Trollsländor har alltid haft en särskild betydelse för mig, som små skimrande väsen mellan vatten och luft. Att du lyckades fånga en blå sort som villigt visade upp sig känns som ett litet mirakel i sig.
Och bilden med spindeln och harkranken – så dramatisk och samtidigt så stilla. Den säger något om naturens vardagliga kamp, där varje rörelse har betydelse. Jag tycker mycket om hur du låter ögonblicken tala, utan att överdriva eller försköna.
Tack för att du tar oss med ut i landskapet, även när det inte blir som planerat. Det är just i de där oväntade mötena – med trollsländor, kartor som leder fel, och harkrankar i strid – som naturen visar sin själ.
Hälsningar, Bjarne