Tack för kommentaren Peter.
Jag tror dig och det var nog problemet med dem. Turen ska nog vara med en lite grand. Jag har en del olika generationer av Helios 58. Den äldsta är inte m42 så den får jag använda adapter till. Inget är dåligt av dessa men de äldre upplever jag som skarpare. Om det beror på tidens tand eller tillverkningen är svårt att bestämma. Men de är ganska billiga att prova jämfört med en del andra gamla objekt.
Sedan finns det andra kul gluggar att använda på en sådan kamera.
Ha det gott
Jerry

Tack för kommentaren Måns.
Du har säkert rätt. Min Soligor är jag nöjd med, jag förstår inte bättre.
Ha det gott.
Jerry

Aldeles riktigt! Partitopparna och andra betrodda köpte sådant på speciell rekvisition.

Redan 1949 konstaterade CIA att den Sovjetiska optiska industrin klarade av att tillverka Zeiss Sonnar-objektiv lika bra som Zeiss själva. Det var alltså inte frågan om förmågan - utan om den extrema hetsen med orealistiska femårsplaner.
Själv har jag i min ägo ett Jupiter-3 1,5/5cm (Sonnarkopia alltså) som ståtar med ett nollnummer, nämligen 0000080. Efter mailkontakter med chefen för beräkningsbyrån i Krasnogorsk, visade det sig tillhöra provserien om 100 objektiv med det första egna högbrytande glaset år 1953
Det är ett jättefint objektiv, och jag har plåtat mycket med det. Det är minst lika bra som originalet - kanske aningen bättre till och med.
Det var naturligtvis sådant som paritopparna undfägnades med.

På tal om den annars trevlige chefen för beräkningsbyrån i Krasnogorsk, så blev han inledningsvis jättearg: "... Fan också - allt säljs ut för en spottstyver till väst. Vi har inte något sådant objektiv från den här viktiga serien i vårt museum...".

Alltså Peter, jag måste säga att jag häpnar! Du kör verkligen ända ner i kölsvinet när du borrar i saker. Jag är imponerad och mycket road över den historien. Det som är märkligt med Sovjet var ju denna bottenlösa misär och detta kvalificerade eländet som existerade i ett i grunden totalt dysfunktionellt samhälle parallellt med den avancerade matematikens, vetenskapens, forskningens och rustningsindustrins kvaliteter. Att de kunde göra kameror också är ju ingen överraskning. En del behövdes ju i propagandaindustrin under kriget.

En del av de vapen som ryssarna tog fram under kriget var ju på många sätt banbrytande och ibland helt unika. Ibland fattar man ju inte hur det gick till samtidigt med att många levde i skräck för att mördas eller spärras in för minsta förseelse eller ett förfluget ord.

En av de mest intressanta böcker jag läst var boken om Vasilij Grossmans "Reporter i krig, Dagboksanteckningar från Andra Världskriget". Han var reporter för Röda Armens tidning Kraznaja Zvezda (Röda Stjärnan). Han var mer än 1000 dagar på östfronten och täckte bl.a. Hitlers attack på Moska, slaget om Stalingrad och pansarslaget vid Kursk samt slutstriden i Berlin.

Det är ju inte bara väst som sett ner på ryssarna och deras industri under efterkrigstiden. Även tyskarna underskattade nog de ryska kvaliteterna rätt grovt - tur var väl det.

Tack för dina vänliga ord Sten-Åke!
Saken är väl den att när man är intresserad, så tar man kunskapsinhämtningen med en klackspark. Det är ju även andemeningen med en hobby – att man själv skall ha kul.

Redan på det sena 1960-talet började jag intressera mig för klassisk fototeknik. Jag fann då att Leica redan var beskriven ner på skruvnivå – medan Zeiss fortfarande mycket var ett öppet fält. Samtidigt var det så, att var man än vände på en sten i fototeknikens historia, så nog poppade namnet ZEISS upp!

Jag har intresserat mig för den saken sedan dess. Jag ingick i ledningsgruppen för Zeiss Historica Society (USA) under sällskapets mest aktiva tid (numera är det lite borttynat), och jag bredde ut mig regelbundet i deras publikation Zeiss Historica Journal.
I början av 2000-talet hade vi ett forskningsprojekt: ”Zeiss efter andra världskriget, i ljuset av nytt källmaterial”. Det gamla Zeissarkivet i Jena hade öppnat efter att ha varit stängt sedan 1945 - och två nyckelpersoner hos Zeiss visade sig fortfarande vara i livet, över 90 år gamla.
Massor av gamla myter kunde avföras, samtidigt som helt ny kunskap i stor mängd kom fram. Vi fick bland annat fram mycket material om det tyska krigsskadeståndet till Sovjetunionen och den tyska hjälpen att bygga upp en optisk industri åt dem.
Resultaten var faktiskt så uppseendeväckande att jag gjorde en sammanfattning på svenska.
Den översänder jag gärna om du skickar mig din e-postadress till "[email protected]" (andra är naturligtvis också välkomna).

Yours preZEISSely, Peter

"Beräkningsbyrån i Krasnogorsk" alltså hur förflyttar inte det mitt sinne? Jag undrar ju direkt hur det såg ut där bland alla pappershögarna. Klart som korvspad att det fanns en beräkningsbyrå när man hade femårsplaner att hålla koll på men att snubben hade koll på just de 100 objektiven är ju rätt svindlande. Han måste ju haft en hel del annat att hålla koll på om man säger så..... Killen bara måste haft Asberger-superkrafter. Vilken nörd! ... och det säger jag med stora positiva förtecken och inget annat.

.... det finns ju helt förbluffande exempel även på otroliga personliga initiativ som jag såg på en dokumentar där en kille under kriget driver fram utvecklingen av en prototyp an den berömda T34 stridsvagnen och kör den en bra bit till Moskva för att få ett OK för att dra igång produktionen. Den typen av personliga initiativ vill ju fördomarna få oss att tro är förbehållna de som vuxit upp i "den amerikanska drömmen" men det fanns ju "Stachanoviter-mönsterarbetare" som gjorde det för saken, partiet eller rent av "moder Ryssland".

Intressant med effekterna av krigsskadeståndets för utvecklingen av optiska industrin. Ryssarna upplät ju tydligen också områden i väst där tyskarna kunde börja bygga en ny krigsmakt under mellankrigstiden som de var förbjudna att göra efter Versailles-freden. Det knyts rysk-tyska band då som säkert resulterade i vissa utbyten. Det blev ju även en kapplöpning om att ta Berlin och lägga rabarber på industri och tyska vetenskapsmän, industrialister och andra resurser för framtiden.

Sverige hade ett helt annat utbyte med Ryssland innan krigen och vi hade nog kunnat haft en helt annan relation med våra grannar om landet inte så länge varit stängt för utbyte p.g.a. att det blev en "pariastat" i så många år. Det kan jag tycka är sorgligt.

Jag mailar !

Begreppet hade man direkt från Zeiss där man körde med en beräkningsbyrå för all optisk kalkylering.
Chefen för beräkningsbyrån hos Zeiss var alltid en framstående och betydande person/forskare.
Från 1890 fram till ca 1918 var det Dr Paul Rudolph som räknade de banbytande objektiven Planar och Tessar. Sedan kom Dr Ernst Wandersleb som jobbade med Tessaren hela yrkeslivet och gjorde betydande förbättringar. Efter det, 1946 strax före det att Carl Zeiss Jena exproprierades och blev VEB, kom Professor. Dr Harry Zöllner från Voigtländer. Hans mest berömda insats blev det första retrofokusvidvinklet för småbildskameror Flektogon år 1947. Han räknade även Biometar, och ett nytt Tessarobjektiv som blev tillverkat i stora serier,

Att jag sedan fick tag på chefen för beräkningsbyrån i Krasnogorsk på mailen var ju både roligt och oväntat. Där är man i dag i full verksamhet. Bland annat tillverkar man Jupiter-3 1,5/50mm i en nykalkylering

Du är fan i mig ett lexikon Peter! :-)

Mina sovjetiska favoritmodeller är annars Kiev.
Jag gillar bara hur de ser utan att veta nästan ett dugg om dem men nu ska jag läsa på lite.