Bildanalys äh, va ä dä?

På fotoskolan lärde vi inte något om kameror. Det förutsattes att vi kunde det tekniska och fotograferingen. Arbetsprovet vi fick lämna in visade de sökandes handlag med kamera och efterbearbetning. Fotoskolan var inte en grundutbildning. Det var en påbyggnadsutbildning.

Oftast handlade undervisningen om olika fotoprojekt. Hur man förberedde, lade upp, genomförde och gjorde en analys efteråt av projektet. Just att göra en analys av bilden är viktigt. Man utvecklar bildseendet. Detta gjordes ofta i grupp och det diskuterades en del.

De flesta har en egen åsikt om vad bilden föreställer och vad de tycker om den vid första anblicken. Åsikten om bilden grundar sig på betraktarens känslor. Det är en del av "konnotationen" dvs vilka associationer en bild ger betraktaren. Att fortsätta titta på stämningen i bilden, vilken miljön på bilden är eller vilka föremålens/personernas betydelse är, ligger också inom konnotationens ram.

Sedan kan man titta efter komposition, färgsättningen eller vilken riktning ljuset har. Det kallar de vise för denotation eller bildens uppbyggnad. Perspektiv, linjer i bilden eller motivets placering tillhör också denotationen.

-Varför ska en bry sig?

Det är givetvis upp till var och en. Men jag tror att mina bilder blir bättre när jag kan skilja på det jag tycker utifrån vad jag känner vid fotograferingstillfället och det bilden visar. Hittar situationer där färgsättning och komposition stämmer med det jag vill visa. Finns där en händelse de flesta känner igen eller berörs av är chansen större att bilden blir bra och berättar något för betraktaren.

 Sitter bildanalysen i ryggmärgen behöver jag inte tänka vid fotograferingen.

Här är en länk till hur UR vill förtydliga det.

https://urplay.se/program/216902-fatta-bildanalysen-dokumentera-denotation-och-konnotation

Om du tycker jag svamlar eller att det är ovidkommande vill jag bara fråga dig.

-Hur gör du för att utveckla ditt foto???

PS. Jag har försökt förenkla begreppen denotation och konnotation för att, förhoppningsvis, väcka nyfikenhet och göra det förståligt. DS.

syntax 2022-01-05 11:23

Jag instämmer i din tvekan.
När man försöker formalisera saker och ting, finns det en del uppenbara fällor. Dessa kan vara följderna av: ordbajs, skitsnack, snömos, faktaflykt, tomt prat, innehållslösa orationer... och så vidare. När formaliserandet görs i kursform, så ökar riskerna. Själva kursformen ligger i farans riktning, om man så säger.
För att nu ta ett praktexempel:

På Stockholms Universitet har en spelevink nyligen Wallraffat lite på kursen: ”Kritiska vithetsstudier”. Greppet för hans uppsats var att belysa: ”Den vita mjölkens rasism mot det svarta kaffet...” Upplägget godkändes. Och kursledaren bedömde greppet som ”intressant”.
Det kanske inte var något större fel på formaliseringarna i sig, men utgångsföreställningarna anknöt för mycket till just: ordbajs, skitsnack, snömos, faktaflykt, tomt prat, och innehållslösa orationer...

Själv går jag aldrig på kurser numera. Jag försöker få fram användbar information ur böcker istället.

Bra bild. Man skall anstränga sig lite för att hitta perspektivet... :-)

gorred 2022-01-05 14:41

Sen är ju risken också att man fastnar i det formella, att man exempelvis alltid komponerar enligt tredjedelsregeln/gyllene snittet etc. och inte kan låta bli att hela tiden försöka analysera bilderna man ser på. Det finns en risk för ängslighet i detta.
Samtidigt har ju bilden makt. Och det kan vara bra att vara medveten om den makten, dvs känna till det här med konnotation och denotation inte minst.
Gillar också bilden.
//GöranR

mombasa 2022-01-05 19:28

Hej. Jätteviktig fråga. Bildanalys eller förmågan att läsa bilder och tyda sändarens syfte är idag mer än nödvändigt då väldigt mycket kommunikation sker genom bilder. Men det vet vi ju redan. UR har gjort en bra serie. Jag har en och annan invändning mot språket och begrepp här och där men huvudsaken är väl att en ung publik, under femtio :-), förstår poängen.
Bildanalys stannar inte vid det formella. Nästa steg är, som du antyder, vad vill jag visa, alltså vad vill jag berätta om, vad är mitt syfte med bilden. Och här nånstans går skiljelinjen mellan olika förhållningssätt till bild och berättande. Vad vill man gestalta? Hit kommer man mycket sällan i studiecirklar och liknande. Och det är den frågan som fotografiska utbildningar, som Gamleby, hela tiden försöker komma fram mot. Att ta sig förbi tanken ” om den gudomligt inspirerade konstnären” till en bildskapare som tar till sig den verklighet som faktiskt råder.
Jag får återkomma till det här i nån egen blogg framöver. Bra att du tar upp frågan!
/Gunnar S

Svar från jerrysoderberg 2022-01-05 19:56

Tack för kommentarerna.
Bildanalys av en egen bild visar mig om jag närmar mig det planerade resultatet. Så är det med all analys.
Jag lärde mig läsa bilder på fotoskolan och det förändra mig.
När jag kom tillbaka till fotoklubben satt de och diskuterade skärpa, tredjedelsregeln, upplösning mm. Inget av det vi pratade om i skolan. Då avslutade jag medlemskapet.
Andy Warhol sa, jag läser inte texten jag ser på bilderna. Det tycker jag var en tankeställare.
Jag gör mina bilder på mitt sätt och visar enkla på vissa ställen och svåra på andra.
Jag försöker få bilderna att passa in.
Ha det gott.
Jerry