Makten över ordet eller det jag gör???

Vi är medlemmar här på fotosidan av en anledning. Någon är nybörjare och vill lära grunder, någon vill bolla idéer med andra, någon vill ha kompisar på nätet, de flesta vill visa sina foton/funderingar i bloggar och några är troll. Anledningarna är många. Anledningen till detta inlägg är att ett par personer har påpekat det negativa med att jag granskar kommentarer innan publicering... Nu ska jag förklara!!!

Om inte jag bestämmer över ordet i men egen blogg kan det bli som på forumet, nån annan tar över. -Där tar "gänget" över. Deras ord gäller. Skapar jag en tråd är det upp till de som skriver att "ta över". Men hur är det i bloggeriet? Jo, där finns en funktion som funkar precis som den på facebook. Man kan granska och ta bort oönskade kommentarer. Så gör vi på jobbet med facebook-kommentarer som är påhopp eller oanständiga. Så görs i de facebookgrupper jag är med i. Ja, det händer till och med att personer stängs av av admin där... -När jag tänker efter så gör tidningar också så. Som kommentator  blir jag granskad innan publicering. Det tycker jag är bra.

Här är det inte så. Jag har inte sett att någon blivit avstängd? Så, för att hindra en del oönskade kommentarer  eller personliga påhopp har jag funktionen för granskning av kommentarer påslagen även i fortsättningen. Jag tar maktenen över min egen blogg och så får det bli. De som vill kommentera och har justa kommentarer är välkomna. Kommentarer som kränker, är påhopp, sexistiska eller har en raljerande, elak, nedlåtande ton mot mig eller andra här på sidan kommer inte in. På detta sätt kanske vi kan bli vänligare  mot varandra. De flesta accepterar detta trots att man får vänta med att se det man skrivit och fundera på om och när bloggägaren tryckt på godkänd. Så enkelt är det!!!! Jag tycker det är en bra funktion.

En bild som är  över 30 år gammal. Modellen hette Attacker 28. En av mina första skanningar av en papperbild  i forntiden.

Jubileum

25 bloggar, fast fler är skrivna och borttagna... Men det är kul att skriva igen. Får se hur länge den känslan är kvar. Aktiviteten ökar inte direkt på bloggsida. Jag undrar varför. Förhoppningsvis bidrar jag till att någon läser och blir intresserad. Fast ibland kanske jag bidrar till gnället här också.

Nu är det snart dags att försöka få båten i sjön, nästa helg ska ägnas åt båtarbete om inget kommer emellan. Det kan nog bli några skärgårdsturer om någon månad. Innan dess ska den lille båten i, sonen satte i "smälla" idag så får den ligga och bli tät kan han starta motorn om tre-fyra dar. Motorn är en Bröderna Nilsson 3b:a. En råoljemotor.

Här är ett par bilder med spår -snart är de vår.

Bilder vi kan relatera till

Jag har funderat lite. Jag, som bor på landsbyggden har inte samma motiv att välja på som de i stan. Å andra sidan har de inte en massa spännande tomma, fallfärdiga hus eller natur. I stan finns en del ställen som kan agera bakgrund och man kan vänta in en människa som får agera "utmärkande gestalt". På det sättet kan man skapa en bild eller situation. Här, kan jag stå utanför Coop och vänta, ta en bild men inte få annat än Coopskylten som bakgrund å i värsta fall kommer ingen å handlar... De bilderna kan inte liknas med bilder från stan med människor som beter sig framför skyltfönster, reklamskyltar och neon som bakgrund.

Men, den "utmärkande gestalten" behöver inte vara en fysisk person. Det kan vara spår av människa, det vi kallar kultur. Denna form av fotografi var vanlig när folk bodde i mindre samhällen. Då fanns bilder i årsböcker och fototidningar som vi idag förknippar med 30-60-tal. Sedan hände något. Lantarbetarna flyttade till stan och började jobba på fabrik. Deras barn var inte landsbygdens kulturbärare. De var arbetarbarn i stan. De växte upp med ungdomsgårdar, gäng och jobb i stan. Fotografen fick nya spännande motiv i fabriker, förorter, pubar, caféer eller gatan.

Jag kan tänka mig att det är svårt för dagens människor som bor i stan att förstå/hitta en mening i en bild på en ruin, en husgrund, en gärdesgård eller ett öde lantbruk. Eller en bild från ett samhälle som bara har en liten butik/nedlagd butik inget mer. Det kan vara komplicerat att läsa en sån bild på grund av att man inte kan relatera eller har några band till en sådan plats. Men dessa platser bär spår av arbete, av människors omformning av naturen och de berättar en fantastisk historia. Ja, tom ett kalhygge berättar om sättning av plantor, avverkning, markberedning och ny skog som växer - ett verk av människa.

Det är skillnad på motivvalen i Christer Strömholms dokumentära bilder och Sune Jonsons dokumentation.  Jonsons praktverk Jordabok innehåller inte människor men är fin fotografi som bär spår av människans liv på landet. Strömholms bilder visar utmärkande människors liv i stan.

 Det jag vill komma till är att den kultur, det arv vi bär med oss formar vad vi tycker är "vackert". Det är lättare att tycka om det man känner igen. Så vad är en bra bild?

Här en stadsbild som bär spår av popgruppen Eldkvarn från Norrköping -Kafé Broadway (Kungarna på Broadway). Kanske tagen med telefon för några år sen.

Vem är bilden till för -tjoget jämt.

Vem fotograferar jag för? Jo, jag vet att det är för mitt eget nöje. Men, bryr jag mig om vem som ser bilden? Jag menar inte att försöka fotografera så folk ger likes eller göra folk till viljes. Jag menar, är jag tydlig i mitt fotograferande? Kan jag fånga bilden så min målgrupp förstår? Eller. Är jag övertydlig? Ointressant?

Dessa frågor har inte direkt med hur jag komponera bilden eller vilket ämnet är. Det handlar om att jag ser bildbetraktaren och frågar mig; -Vem är den personen? Vad kan den som jag ska ta hänsyn till?

Ett exempel: Jag var på en nedlagd tågstation som drivs av entusiaster. På väggen var en bild av ett tåg och en text. Det fångade inte mitt intresse, jag var ju bara där för att åka med tåget. Men, de som satte upp bilden riktade sig kanske till andra tågentusiaster som förstod innehållet. Jag var inte målgrupp. Eller,  så trodde de att jag skulle bli intresserad men det blev jag inte. De missade målgruppen.

Detta är en svår fråga eller så bryr man sig inte.... Ha de gott iaf.

Foma-bilder

Fomapan 400 funkar fint med Leica. Det vet jag nu. Första rullen tagen med CL:n är framkallad. Vätskan börjar bli gammal så jag får göra ny till våren. Några bilder från stan. Grymma kontraster men det fixar Fomapan/Leica fint. Leica CL verkar vara en bra kamera. Men, jag har flera kameror som är lika bra. Den har en del fördelar. Litenheten, den är tyst och mekanisk. Den har en del nackdelar. Sökarfönstret är av plast. Lite otidsenlig filmladdning. Krånglig ljusmätning.

Som sagt den funkar bra... vi ska nog bli kompisar. Bilder från en kort-kort promenad (1 kvarter).