Båtarna på land

Nu är småbåtarna upptagna, vända och packeterade. Det var vindstilla och soligt så utejobb lockade idag. Klara Fuling hade nog gärna legat kvar i sjön ett par veckor till. Det hade varit mysigt att ta en sjötur idag. Den stora motorbåten har inte fått sommarkavajen utbytt till vinterrocken ännu. Men i veckan åker kapellet av och presenningen dit även på denna.

Jag passade på att testa den begagnade nyinköpta Tokina 28/2.8 idag när båtarna fotograferades. Bländare 4. De flesta gamla objektiven är skapligt skarpa redan vid f4. Så även detta. Skärpan ligger i bakkant av bilden.

Det är det dags att sätt på vinterdäcken på familjebilen och lillbilen.

-

De eviga frågorna.

Meningen med fotografin?. Skärpa, kamratiskt arbetarjon, koltrast och kameramärke. Gamla objektiv och kameror tar inte bilder på samma sätt som nya. Det går att efterlikna filmbilder med en digitalkamera. Man kan sätta gamla objektiv på nya kameror. Det går att diskutera vad som är det RÄTTA. Är de dyra prylarna bäst? Är bilden det viktigaste? Vad i bilden är viktigt? Varför fotograferar vi?

För mig är nog alla dessa frågor viktiga. Processen, hur bilden blir till, mina verktyg och på vilket sätt mitt resultat ser ut är det som driver mig. En bild kan vara trivial i någons ögon. Den kan vara tekniskt dålig i någons smak. Men, jag har tagit beslutet att visa den. Jag står för den, även om andra inte ser vad det är.

De som ser bilden och lägger sin egen smak i den eller sina egna tillkortakommande i mina bilder speglar sig bara i stället för att se vad som finns i den... eller hur?

Aus Jena/Praktica/Foma400.

Höstmorgon-hundpromenad 

En kamera kom till mig

För mig är Petri en kyrka i Västervik. Men, det finns en kamera som bär det namnet också. Den ansågs vara en så kallade skitkamera av många. Jag fick bl.a upp en länk där Cyberfoto dömde ut den bland sina testkameror utan att ha provat den... Medan andra som provat den jämförde med de bästa Takumar-objektiven. Det finns såklart en del som tycker den är toppen också. Troligen är den som de flesta andra. Lite oskarp vid full öppning och bra vid bländare 8.

Den verkar funka på alla tider och annan mekanik ser ur att vara hel. Det är endast exponeringsmätaren jag inte kunnat prova. Det är inget konstigt om den inte funkar. Det gör den inte på min Leica heller av samma årsmodell...

Avtryckaren är placerad som på min Edixa Reflex, på framsidan. Praktica hade avtyckaren där också.Kameran har en mekanisk tygridåslutare och tider upp till 1/1000. Sökaren är ljus och har microprismor men inte snittbild. Vikten är OK och den ligger fint i mina händer. Kameran är tillverkar i Japan. Sedan är det gamla axelbandet från 70-talet ett bonus.

Jag ska se vad den går för framöver. Den ska få en film i sig. Men, den är nog som de flesta misstänker jag.

Jag fick med ett par objektiv till och en OSRAM-blixt. De Ni!!!

Begränsningar -Är det bra eller dåligt?

Jag träffade en konstnär för ett antal år sedan på ICA i Gamleby. Han bor utanför byn och hade åkt in för att handla. Jag talade om för han att jag börjat på fotoskolan och vårt samtal gled in på området bild. Han sa bl.a.

-Skillnaden mellan fotografi och måleri är att när jag målar kan jag lägga till eller dra ifrån i bilden som jag vill. Det blir liksom lite konstärlig frihet. Ett foto är egentligen en mekanisk avbildning….

Visst är det så. När man fotograferar får man kanske tänka lite längre. Kanske ändra vinkeln till en annan eller avståndet att bli mindre för att få allt på rätt plats. Kompositionen blir möjligen annorlunda. Den konstärliga friheten finns trots allt...

Är det av ondo att ha de begränsningar som fototekniken har? Kanske begränsningarna tillför bilden sånt som en målare inte kunde göra förr. Att frysa en höjdhoppare i hoppet eller en häst som galopperar. Sånt kunde inte avbildas innan fotografiet kom. Att utelämna färgen eller de begränsningar som finns i fotots dynamik skapar sotningar och högdagrar som kom med analogt foto. Eller kornet...

En annan tanke som slagit mig är varför målare använder foto som förlaga då de målar. Att kopiera ett foto med pensel visar nog hur betydelsefull fototekniken egentligen är. Då är det ju fotografiet som är original och målningen kopian. Man skulle kunna säga att fotografiets begränsningar i vissa fall begränsar målaren… eller hur. Men det är säkert bra.

Till syvende och sist så är foto något annorlunda idag. En bild kan manipuleras i efterbehandlingen och resultatet blir ett verk som inte är mekanisk avbildning. Ett exempel är Erik Johanssons bilder men framför allt fotograf Jenny Jacobsson underbara verk. De gör bilder andra målare och fotografer bara drömmer om… det där med konstärlig frihet.

En fotoresa -inte för känsliga.......

Far min dog när jag var ung. På den tiden innebar det fattigdom. Mor var ensam, jobbade i skolkök och skulle försörja 2 pojkar. Jag fattar inte hur hon fick ihop det. Hon var fantastisk!!!

Min första egna kamera var en Kodak Pocketkamera. Ingen hit direkt. Jag har bara ett kort kvar som togs med den. En bild på en tjej som jag missade att få med huvudet, förevigad på en klassresa i årskurs 6. Inget att visa. Min andra kamera köpte jag efter en kvällskurs i mörkrummet på skolan. Kursen var i 7:an. Några år efter kusen hade jag sparat till en egen kamera. Den var rejäl jämfört med Pocketkameran. Det var en Praktica av den fyrkantiga modellen. Jag minns inte modellbeteckningen men den var den billigaste som fanns hos fotohandlarn. Den hade ett 50mm-objektiv och var bara min....

Jag hade svårt att fatta hur ASA och ljusmätaren funkade. Bilderna blev underexponerade. Troligen hade det varit bra att ha någon mentor men det fanns ingen då. Fotoböcker lästes. Jag fick lita på mig själv, som så många gånger senare i livet. Sakta lärde jag att exponera rätt. Senare kom framkallning och kopiering i en garderob (hade inget mörkrum). Förstoringsapparaten hette Krokus. Den var inte så speciellt bra, men den var billig. Det blev bilder i min garderob och magin att se bilden bli till i framkallningsskålen fick mig att fastna. Foto var en komplett hobby. Nog drömde jag om att bli fotograf men, det var ju ouppnåligt för en sån som jag... trodde jag...

Så småningom fick jag familj, fotandet blev i färg och motivet blev barnen. Sedan blev det nya hobbies som familjen kunde dela. Fotograferandet blev mer sällsynt.

Tills frun dog... Då fanns det oceaner av tid igen. Foto blev mitt sätt att bryta sorgen och ensamheten en aning. Vänner har en tendens att försvinna när man är förtvivlad. Barnen var vuxna och jag köpte en kamera, gick med i fotoklubben och blev årets klubbmästare. Var det så enkelt att ta bra bilder???

Samma år stod det "-Nu är det dags att söka till fotoskolan" på fotosidan. Jag gjorde det. Jag sökte till Gamleby. En fin gammal fotoskola.  Rektorn och huvudläraren bedömde mina provbilder. Jag kom in. Utan grundutbildning. Det var fantastiskt! Sånt händer inte.  Jag tog tjänstledigt från mitt jobb och satsade sparpengarna. Klasskamraterna var yngre än mina egna barn!!! De hade grundutbildning. Det var speciellt. Jag läste på skolan på dagarna och lärde mig grunderna i fotografi och redigering på nätet om nätterna. En otrolig utbildningsresa för en gamling. En kort tid i livet som satt ett enormt stort avtryck.

Tänk om jag utbildat mig 30 år tidigare... Då hade jag säkert arbetat som fotograf??? Tack Praktica, för att du lärde mig fotografera. Tack Fotosidan för idén att söka utbildning. Tack Gamleby, för att du förädlade min bildsyn.