Suddig och diffus uppfattning om naturen. Och en gulbenad humlesnappare!
Suddig och diffus uppfattning om naturen som omger dem är det många som har. Det är ingenting konstigt med det, som Frippe Friberg brukade säga i sketcher när ”Helt apropå” gick på TV. Man kan ju inte veta allt om allt, och själv var jag totalt ovetande om mångfalden bland humlor och bin till för mindre än fem år sedan. Sketcherna Fritte Friberg framförde inleddes med ”I dag ska vi lära oss allting om” och sedan aktuellt ämne. Det ger jag mig inte in på, men litet fakta kan man ju leta reda på när man blir intresserad. Det gjorde jag i går och i dag.
Det började att jag plåtade humlor medan jag tog Amba på kissetur. Vi har synnerligen gott om snylthumlor av olika slag i år. Snylthumlor har mörka vingar och ingen pollenkorg, de samlar inte föda åt någon annan än sig själva och behöver därför ingen. En del är riktigt svartmuskiga och ser närmast ut som troll framifrån som den melanistiska åkersnylthumlan på bilderna nedan. Snylthumlor bildar inga egna samhällen utan tar över värdhumlans bo genom att dräpa drottningen och sedan låta de ursprungliga arbetarna föda upp snylthumlans avkomma.
Det finns även andra sätt att snylta på flitigt arbetande humlor. Den söta stekelflugan nedan är ett exempel. Det är en Yellow Legged Beegrabber (Conops flavipes), svenskt namn finns inte vad jag kunnat se men om man översätter det engelska blir det gulbenad humlesnappare. Det beskriver bra hur den parasiterar på humlor, den tar fast en sådan, lägger ett ägg som förs in i humlan och sedan utvecklas där, maten är alltså humlan som blir uppäten inifrån.
När jag tittade på bilderna i datorn upptäckte jag att jag fått med litet av iridescens i vingarna, alltså färger som uppstår genom ljusets brytning, på en av bilderna.
Då kom jag att tänka på Ekaterina Shevstova, en forskare som för sju år sedan såg detta och tänkte till. Hon, två svenska kollegor och en amerikan har sedan gjort ett arbete om detta som revolutionerar en del av synen på insekter. Här kommer länk till Lunds Universitet om saken, och här en länk till en som heter Jerry Coyne.
Det finns gott om insekter som är väldigt lika utseendemässigt trots att de är skilda arter. Smalbin är ett exempel, vissa arter krävs det studier under stereolupp för att skilja åt, andra måste dissekeras för att nå resultat, alternativt DNA-testas. Små är de, vilket inte gör saken lättare. Man undrar hur i hela friden hanar och honor av de här arterna kan se skillnad själva. De säger förståss som Fritte Friberg, ”det är ingenting konstigt med det!” Och nu förstår man hur det går till, de är ju inte lika alls, de skiljer sig väl genom färgerna på vingarna! Färger som inte finns, men som syns mycket tydligt!
Jag försökte få några exempelbilder i dag, men det är ju lagom lätt när det blåser och gullrisplantorna vajar för fullt. Dessutom är krypen naturligtvis inte samarbetsvilliga och sätter sig snyggt mot svart bakgrund, utan far runt och sitter still bara några sekunder när de väl satt sig. För alla som vet hur gullrisblommor ser ut framgår storleken -litenheten menar jag- tämligen väl. Nu gör det inte så mycket att jag inte fick med iridescens ordentligt, jag kan inte skilja arter åt på det sättet och säkert inte så många läsare här heller. Jag vill mest peka på vilken fantastisk upptäckt det är, som besparar forskarna mycket arbete och tid när de skall artbestämma.
Mycket småkryp blev det! Vi har stora kryp också här i Skåne-alperna. I går kom tre dovhindar på besök för att palla äpplen. Äpplena måste vara sura, det var hiskeligt så långt en hjort kan spotta! Damen på bilden är högdräktig, det måste vara födsel på gång mycket nära i tiden. Hoppas att hon kommer och visar upp kalven! Eller kalvarna, hon ser ut att vänta tvillingar, minst.
Vi hörs!










Tack Björn! Allt som fastnar är bra! Dovkalvar kommer garanterat längre fram på hösten, de gillar att käkas kastanjer här. Som mest har vi haft en bra bit över 20, troligen 30, som trängts runt festbordet.
Hälsn!
Tack Jan! Den lilla världen är oändligt stor, inser man när man börjar titta på den.
Men fina bilder!
Tack Lena! Jag umgås ganska flitigt med krypen, ett och annat myggbett har det blivit genom åren men inget "större", trots att jag stått nästan på getingbon, haft bålgeting ett par decimeter från näsan (men dom är snälla av sig) med mera. Värre med kärvänliga brännässlor som ömt slingrar sig runt armar och händer ;-)
Tack Stefan! Jag klarar inte heller att hålla alla humlearter i huvudet, en del är ju dessutom ganska lika och när de blekts av solen blir man helt bortkollrad. Jag får kolla på tidigare bilder eller på nätet. Men roligt är det att följa dem!
Tack Yvonne! Ja, och bland bina finns gökbin, hörs på namnet vad de håller på med. För att inte nämna alla parasitsteklar och parasitflugor, många hiskeligt vackra!
Ha det gott /Stig
Tack Stig! Stekelflugor är ett släkte för sig utseendemässigt. Jag har bilder på en som ser ut som en bränd tändsticka i bakkroppen.
Fast den där humlesnapparen ar en stygg en, humlor som är så söta.
De är dessutom svåra att fota, fast du har ju lyckats väldigt bra med alla krypen och även de stora krypen.
Tack Margareta! Många otäcka kryp finns det ;-) Eller som vi tycker är otäcka, de har ju sin uppgift i det stora hela. En del humlor är inte så gosiga heller, snylthumlorna kryper in i värdhumlans bo och biter huvudet av drottningen för att sedan bli uppassad av ursprungsinvånarna.